Allmänt skitsnack
Jag har ingen inspiration nuförtiden. Jag har tappat förmågan att skriva eftersom tankarna inte följer mina direktiv längre. Det är nog en av anledningar till varför jag inte har uppdaterat min blogg under några dagar. Dessutom har det inte hänt någonting nämnsvärt i mitt liv. Det var bara det vanliga kaoset med ångest, panikattacker, gråt och kamp.
Jag har pluggat en hel del, eller i alla fall försökt. Som sagt, det vanliga: ingen koncentration, ingen ork, ingen inspiration, ingen motivation. Jag vet nu också att jag inte kommer att vilja fördjupa mig i någonting som har med populärlitteratur att göra. Jag tycker om några verk som kan räknas till populärlitteratur men dessa vill jag endast läsa för nöje. Att tolka populärlitteratur är tråkigt, språket är allt för enkelt och det finns nästan ingenting som är värt att titta närmare på. I alla fall inte för mig som vill ju koncentrera sig på litteratursociologi och marxistisk teori. Så något har jag i alla fall lärt mig med kursen jag tar just nu. Ush, när jag bara tänker på hur mycket som är kvar att göra för kursen så vill jag egentligen bara ge upp.
Min mormor mår allt sämre. Hon är ju redan 81 år gammal och så har hon demens. Hon tände nästan eld på sin lägenhet så nu väntar alla på att hon får en plats på något ålderdomshem där hon får heldygns-tillsyn. Det är tråkigt men i alla fall vet man då att hon inte kan göra sig illa.
Aye, och jag har fått sömntabletter en masse. Idiotläkaren kände sig nog skyldig eller något eftersom det finns fem gånger Imovane att hämta ut. Det är 150 tabletter. Oh joy! Så kommer i alla fall sova de närmaste månaderna. Jag velar fortfarande mellan att leta efter en privatläkare som mina föräldrar kommer att betala för eller att vänta på öppenvården i Liljeholmen. Bah. Jag är så dålig på att ta beslut.
Imorgon har jag ett möte på stället jag gjorde /skulle ha gjort praktik. Jag hoppas verkligen att problemet med kandidatexamen, praktik och allt sådant löser sig snart. Jag vill ju plugga på heltid i framtiden igen men för det behöver jag ha intyg och allt sådant. Sverige är verkligen ett administrativt helvete!
Nej, nu ska jag ta en smärtstillande till och sedan kanske fixa luggen och naglarna. Jag känner mig så ful att jag inte ens kan stå ut att titta i spegeln när jag borstar tänderna. Jag undrar om min sociala isolering har att göra med det?!? Jag måste nog lämna lägenheten ibland för att känna mig som människa igen. Jag börjar dessutom blir lite paranoid, jag tror att folk är ute efter mig och det bidrar till min ångest inför att gå ut. Ond cirkel det där.
Jag har pluggat en hel del, eller i alla fall försökt. Som sagt, det vanliga: ingen koncentration, ingen ork, ingen inspiration, ingen motivation. Jag vet nu också att jag inte kommer att vilja fördjupa mig i någonting som har med populärlitteratur att göra. Jag tycker om några verk som kan räknas till populärlitteratur men dessa vill jag endast läsa för nöje. Att tolka populärlitteratur är tråkigt, språket är allt för enkelt och det finns nästan ingenting som är värt att titta närmare på. I alla fall inte för mig som vill ju koncentrera sig på litteratursociologi och marxistisk teori. Så något har jag i alla fall lärt mig med kursen jag tar just nu. Ush, när jag bara tänker på hur mycket som är kvar att göra för kursen så vill jag egentligen bara ge upp.
Min mormor mår allt sämre. Hon är ju redan 81 år gammal och så har hon demens. Hon tände nästan eld på sin lägenhet så nu väntar alla på att hon får en plats på något ålderdomshem där hon får heldygns-tillsyn. Det är tråkigt men i alla fall vet man då att hon inte kan göra sig illa.
Aye, och jag har fått sömntabletter en masse. Idiotläkaren kände sig nog skyldig eller något eftersom det finns fem gånger Imovane att hämta ut. Det är 150 tabletter. Oh joy! Så kommer i alla fall sova de närmaste månaderna. Jag velar fortfarande mellan att leta efter en privatläkare som mina föräldrar kommer att betala för eller att vänta på öppenvården i Liljeholmen. Bah. Jag är så dålig på att ta beslut.
Imorgon har jag ett möte på stället jag gjorde /skulle ha gjort praktik. Jag hoppas verkligen att problemet med kandidatexamen, praktik och allt sådant löser sig snart. Jag vill ju plugga på heltid i framtiden igen men för det behöver jag ha intyg och allt sådant. Sverige är verkligen ett administrativt helvete!
Nej, nu ska jag ta en smärtstillande till och sedan kanske fixa luggen och naglarna. Jag känner mig så ful att jag inte ens kan stå ut att titta i spegeln när jag borstar tänderna. Jag undrar om min sociala isolering har att göra med det?!? Jag måste nog lämna lägenheten ibland för att känna mig som människa igen. Jag börjar dessutom blir lite paranoid, jag tror att folk är ute efter mig och det bidrar till min ångest inför att gå ut. Ond cirkel det där.
Kommentarer
Trackback
