Miss Zombilicious - annorlunda

Ännu en värdelös dag. Men det var i alla fall pojkvännens födelsedag så jag försökte hålla ihop, försökte må bra. Vi har varit hemma och ätit tårta. Det var allt. Det är precis så jag vill fira min födelsedag. Hemma och utan någon fest. Tårta vill jag självklart också ha.

Varje dag tvivlar jag på min intellektuella förmåga eftersom det går så långsamt och ibland så förstår jag inte texterna. Men idag var det nog att jag inte var ensam hemma och då hade jag ännu svårare med koncentrationen. En text om en målning av en död kvinna, semiotik, tecken, betecknandet, jag fattade ingenting. Och sedan kom Freud också. Hur kan man fortfarande använda sig av Freud som teoretiker. Psykoanalys som terapi mår fungera men inom litterär teori ska man nog använda sig av Lacan. Fast, Lacan är också jobbig. Jag är gnällig. Pojkvännen sa idag att jag är en drama-queen. Att jag gör en hel drama ur en liten sak. Hallå? Jag har Borderline, that's what it's all about. Eller jo, kanske jag har inte Borderline. Hur som helst, jag är nog väldigt gnällig av mig nuförtiden. Kanske det är instängdheten och tomheten som stör mig. Hur som helst, jag har också lyssnat på en föreläsning, två timmars tal av en kvinna med småländsk dialekt, om Dracula. Det är jobbigt med småländsk dialekt, det är ju nästan skånska. Eller kanske inte. Hur som helst, som icke-svensk är det väldigt jobbigt med dialekter.

Pojkvännen ringde till den nya mottagningen igår eftersom de fortfarande inte hade hört av sig. Jag fick ett samtal idag. En jättesnäll som ställde en massa frågor och faktiskt verkade empatisk och förstående. Vi pratade en kvart och han lovade att han skulle prata med läkaren om mig. Läkaren är fortfarande på semester men är tillbaka om 10 dagar. Nu vet jag i alla fall vilka slags tidsavastånd det handlar om. Kanske jag får äntligen träffa en ny läkare om två veckor. Jag hoppas, hoppas, hoppas.