Miss Zombilicious - annorlunda

Jag förstår fortfarande inte hur jag egentligen skall överleva. Jag försökte ringa C idag men hon är vikarie någon annanstans just nu. Jag har ingen aning vem jag måsta kontakta för att få mina sömntabletter. Jag vaknade med nackspärr på morgonen så det blev inget med träningen idag. Smärtan är fortfarande där, oavsett ett flertal smärtstillande och någon salva. Jag har haft ångest hela dagen. Jag kan bara inte förstå hur alla tänker. Hur man förvänter sig av mig att jag skall klara flera månader utan läkarkontakt eller terapeut. Det här är bara galenskap! Jag har fått ett meddelande från läraren idag och hon övertygade mig att fortsätta med kursen. Jag ska försöka då. Jag är verkligen ingen höjdare när det gäller att ta beslut. Jag kom ihåg hur mitt liv kändes väldigt tomt när jag inte pluggade så det vore kanske dumt att hoppa av nu. Vad vet jag? Hur kan man vilja att jag ska ta beslut i mitt tillstånd?!? Vet ni vad jag känner mig för? Verklighetsflykt för alltid! Spruta in någonting i min hjärna så att jag för alltid lever i en rosa dimma. Jag får ingen hjälp. Och jag vet vart allt kommer att leda. Vem ska jag vända mig till när det är värst? Jag har ingen nära vän i Sverige, alls. Jag har ingen tillit till psykvården längre. Jag är uppgiven som en lite flicka i en stor mörk skog och bakom alla träd gömmer sig arga djur som vill äta mig. Döda mig. Vilken väg jag än kommer att välja, det spelar ingen roll, jag kommer att dö. Fan.