Miss Zombilicious - annorlunda

Allt jag gör är att existera. Jag vaknar på morgonen. Helt slut efter nätterna med mardrömmar, orolig sömn. Jag börjar gråta. Jag stirrar på sidor om feminism och litteraturteori. Jag stirrar på tomma Words-dokument som måste fyllas med meningsfulla ord. Jag väntar på att någon hör av sig. Jag väntar på morgondagen. Jag väntar på posten och hoppas på ett brev från den nya psykmottagningen. Jag lägger telefonen bredvid mig och funderar över att ringa psykjouren. Jag längtar efter lugnet, efter friheten, efter döden. Jag är i mökrkets palats och kan inte hitta vägen ut. Jag har inte varit utanför lägenheten i 15 dagar. Jag kan inte kommunicera med någon. Jag vill inte vara den andre, den konstige, den jobbige. Tankarna jagar varandra. Fortfarande inget slut i siktet. Jag har misslyckat. Apati. Melankoli. Längtan. Frihet.