Filmer och besvikelse
Jag blev väckt av min älskade katt halv åtta på morgonen. Sedan dess har jag bara sprungit runt i lägenheten, jag vet egentligen inte vad jag har gjort. Jag ville sova ut idag men så blev det inte. Så det är kaffe och gröt som gäller just nu och snart ska jag nog börja plugga. Jag vill börja skriva praktikrapporten idag och förhoppningsvis hinner jag också göra något för uppsatsen.
De senaste dagarna har inte varit särskilt roliga. På sen eftermiddag kom alltid ångesten och tårarna Och en hel massa bråk från olika håll eftersom jag inte vill ta mina Oxascand. Jag vill snåla med dem, jag har bara några kvar. Vad är om jag har ett viktigt möte eller någonting hemskt händer? Jag behöver Oxascand för sådana saker. Det känns konstigt, att ha tabletter som hjälper men att inte kunna ta dem. Jag vet ju inte om jag någonsin kommer att få dem utskrivna igen. Bah, jobbig!
På lördag kväll tittade vi på Pirates of the Carribbean på TV. Det var länge sedan jag såg den så det var roligt att se den igen. Vi drack några Corona-öl (Corona är nästan lika bra som Becks! Uh, jag saknar Becks!) och hade det mysigt. Jag märkte hur alkoholen gjorde mig lugn. Det är kanske inte så bra?!? Igår fick jag titta på några filmer för kursen, "The Hunger" och "Near Dark". "The Hunger" hade jag jag redan sett ett flertal gånger, vädligt bra film. Anders kallade den för "artsy" men jag tycker att den är estetiskt fint gjort. "Near Dark" var en dålig b-rulle. Under natten kollade jag också på "Edward Scissorhands" som gick på TV. En av mina favoritfilmer. Jag undrar när Tim Burtons vampyr-film med Johnny Depp kommer ut?
Jag är lite sur på min mor och min pojkvän. Jag fyller år den 16:e september men jag sa till båda att jag inte vill fira och att jag inte vill ha besök. Men vad gjorde dem bakom min rygg? Boka flygbiljetter åt min mor så hon kommer att stanna 10 dagar under septembern. Jag vet precis hur det gick i maj när hon var här. Jag var ångestfylld och irriterad hela tiden. Jag vill bli lämnat ensam ibland, jag behöver kunna vara mig själv. De flesta tror nog att jag oförskämd eftersom jag inte vill ha min mor på besök, som kommer hela vägen från Tyskland. Men om man mår dåligt så är varje social moment en kamp. Man måste kämpa för att verka normal och glad. För att även kunna stå ut med andra människor. Well, det finns ingenting jag kan göra. Gotta suck it up.
Jag har köpt biljetter till mig och min pojkvän: Clan of Xymox spelar i Stockholm den 11:e september. Yay. Jag ska nog gömma mig någonstans i mängden så ingen ser hur fet jag har blivit. Jag skäms så mycket över hur jag ser ut. På allvar, jag tittar inte ens i spegeln när jag borstar tänderna. Och när jag duschar gör jag det blind, ush nej, vill inte titta på min äckliga kropp. Jag har vägt 110 kg, jag gick ner till 64 kg och nu? Jag vet inte .. kanske 80 kg? Jag passar inte i mina kläder längre. Ingen jacka som jag kan stänga. Vet ni hur det känns? Som ett jävla misslyckande! Jag har tappat kontrollen på grund av min sjukdom. Bra att det finns en förklaring. Men det hjälper inte mig. Grrr.
De senaste dagarna har inte varit särskilt roliga. På sen eftermiddag kom alltid ångesten och tårarna Och en hel massa bråk från olika håll eftersom jag inte vill ta mina Oxascand. Jag vill snåla med dem, jag har bara några kvar. Vad är om jag har ett viktigt möte eller någonting hemskt händer? Jag behöver Oxascand för sådana saker. Det känns konstigt, att ha tabletter som hjälper men att inte kunna ta dem. Jag vet ju inte om jag någonsin kommer att få dem utskrivna igen. Bah, jobbig!
På lördag kväll tittade vi på Pirates of the Carribbean på TV. Det var länge sedan jag såg den så det var roligt att se den igen. Vi drack några Corona-öl (Corona är nästan lika bra som Becks! Uh, jag saknar Becks!) och hade det mysigt. Jag märkte hur alkoholen gjorde mig lugn. Det är kanske inte så bra?!? Igår fick jag titta på några filmer för kursen, "The Hunger" och "Near Dark". "The Hunger" hade jag jag redan sett ett flertal gånger, vädligt bra film. Anders kallade den för "artsy" men jag tycker att den är estetiskt fint gjort. "Near Dark" var en dålig b-rulle. Under natten kollade jag också på "Edward Scissorhands" som gick på TV. En av mina favoritfilmer. Jag undrar när Tim Burtons vampyr-film med Johnny Depp kommer ut?
Jag är lite sur på min mor och min pojkvän. Jag fyller år den 16:e september men jag sa till båda att jag inte vill fira och att jag inte vill ha besök. Men vad gjorde dem bakom min rygg? Boka flygbiljetter åt min mor så hon kommer att stanna 10 dagar under septembern. Jag vet precis hur det gick i maj när hon var här. Jag var ångestfylld och irriterad hela tiden. Jag vill bli lämnat ensam ibland, jag behöver kunna vara mig själv. De flesta tror nog att jag oförskämd eftersom jag inte vill ha min mor på besök, som kommer hela vägen från Tyskland. Men om man mår dåligt så är varje social moment en kamp. Man måste kämpa för att verka normal och glad. För att även kunna stå ut med andra människor. Well, det finns ingenting jag kan göra. Gotta suck it up.
Jag har köpt biljetter till mig och min pojkvän: Clan of Xymox spelar i Stockholm den 11:e september. Yay. Jag ska nog gömma mig någonstans i mängden så ingen ser hur fet jag har blivit. Jag skäms så mycket över hur jag ser ut. På allvar, jag tittar inte ens i spegeln när jag borstar tänderna. Och när jag duschar gör jag det blind, ush nej, vill inte titta på min äckliga kropp. Jag har vägt 110 kg, jag gick ner till 64 kg och nu? Jag vet inte .. kanske 80 kg? Jag passar inte i mina kläder längre. Ingen jacka som jag kan stänga. Vet ni hur det känns? Som ett jävla misslyckande! Jag har tappat kontrollen på grund av min sjukdom. Bra att det finns en förklaring. Men det hjälper inte mig. Grrr.
Kommentarer
Trackback
