Hej igen!

Att skriva blogg har inte prioriterats på sistone. Det är dock inget som jag känner jag måste be om ursäkt för. Jag har nämligen haft och fortfarande har en hel del problem att jobba med. De människor som jag står nära vet för det mesta vad det handlar om. Jag skäms väldigt mycket för att ha tappat kontrollen över mitt liv. Jag har alltid kämpat för saker och ting i mitt liv, jag har aldrig haft det lätt och för första gången kan jag inte kämpa och är förlamad av svaghet. Men jag är förhoppningsvis på vägen att få hjälp och jag ska kämpa igen som alltid har gjort. Men en sak måste jag väl förstå, att det inte betyder någonting vad man presterar i livet eller vilka plikter man måste uppfylla. Det som har störst betydelse är att man mår bra och inte låta sig uppslukas av det monstret som heter det moderna livet med alla dess krav.

Så universitet har börjat igen och tyvärr går det inte lika bra för mig som det har gjorts tidigare. Men jag bryr mig inte just nu, bara jag klarar av den här terminen. Jag vill inte låta mig stressas mer. Jag skriver på en hemtenta just nu som kommer förmodligen vara den värsta som jag någonsin har skrivit. Men målet är endast att bli godkänd, betyg är obetydliga. Jag har fortfarande inte hittat någon praktikplats som inte är något förvånade med tanken på att jag är hur omotiverat som helst inför praktiken. Jag väntar på att höra tillbaka från ett ställe. Jag har redan fått två "nej"-svar. Nästa vecka (eller veckan efter det) ska jag till studievägledaren i litteraturvetenskap och ta reda på hur det ser ut med master-studierna. Om jag bara hade redan avklarat den här terminen. Och den där praktiken. Det hela irriterar mig så oerhört mycket! Men men .. jag kommer att ha en examen i handen efter allt detta och det är väl bra. Och om jag hittar en praktikplats.

Jag har fyllt år den 16:e. Min mamma var på besök och det var fint. Lördagen efter hade jag en fest hos mig som också vara fin fast att jag inte mådde så bra. Jag fick i alla fall många presenter och åt väldigt mycket tårta. Jag har gått upp i vikt sedan jag har börjat att må dåligt. Jag hatar att inte kunna kontrollera mig själv och mitt liv. Igår kväll var Anders och jag på Zombie Disco men tyvärr var det inte alltför mycket folk där så det var lite tråkigt. Jag dansade en enda gång. Musiken var inte så mycket min smak heller, lite mer "hits" hade varit bra. Men det var trevligt att träffa lite folk och vara ute. På tunnelbanan på vägen hem lärde jag känna en kille, Hanno, från Österrike. Han bor i Alby. Och pratade med en hemsk österrisk dialekt. Men snäll var han.

Först tänkte jag skriva någonting om valet men det känns så hopplöst ändå. Det enda jag vill säga är: länge leve socialismen!

Födelsedagsfest

Folk

Anders och jag gick och röstade

Igår ... Zombie Disco

Mer bilder på bilddagboken


RSS 2.0