Miss Zombilicious - annorlunda

Det är så sällan att någonting roligt händer i Stockholm. Men igår spelade Peter Hook and the Light på Debaser Medis. Jag hade egentligen inte råd (utan inkomst = inga konserter) men jag kunde fixa det med pengarna till slut. Så några timmar innan konserten skulle börja skrev jag ut biljetten. Det hela var en helt spontan grej, och väldigt olik mig. Men jag ville ju skärpa mig nu och jag ville fan inte missa denna spelning.

Det var dock skönt att åka med bilen, vad kallt det var igår under natten! Jag har rejält tröttnat på vintern! På Debaser sprang vi in i några bekanta och vänner och hade allmänt roligt. Det visades en kanske 30 minuter-lång film om Joy Division innan spelningen, riktigt kul! Konserten var hur bra som helst. Det är aldrig fel att lyssna på Joy Division och det är fantastiskt när en av originalmedlemmarna spelar låtarna. Håret reste sig på armarna och jag fick känslan av att vara just på en Joy Division-spelning. Publiken var helt ekstatisk och dansade, hoppade, skrek och sjöng. Det var verkligen värt pengarna!

Har jag egentligen berättat om min musikblogg? Jag har skrivit en kort recension av konserten där: http://decibell.se/nina/

Jag har förresten inte behövt ta något lugnande. Det gick hur bra som helst. Jag var helt upptagen av att njuta av musiken och stämningen. Yeah.

Bilder? Min kamera suger men varsågod:

 

Det känns som om jag har varit rätt upptagen de senaste dagarna. Samtidigt som det känns som om jag endast vred mig i ångest och självförbråelser. Jag kan fortfarande inte äta riktigt. Jag känner ingen hunger och ingen apetit. Att sova fungerar lika dåligt. Jag märker att min kropp inte riktigt orkar med en sådan livsstil. Jag känner mig jämt svag, skakig och har huvudvärk. Jag fryser. Och jag får ingenting gjort.

Peter Murphy-konserten igår kväll var riktigt bra. Jag hade dock haft den värsta ångesten hela dagen och hade rentav panik i en hel timme där jag bara sprang runt i lägenheten, storgrät och visste varken in eller ut. Jag försökte först att lugna ner mig och när vi kom till Debaser gick det faktiskt rätt bra. Men sedan kom ångesten och jag började skaka. Så jag tog en halv Oxascand. Sedan blev det bättre och jag kunde faktiskt ta in vad som hände kring mig och njöt av att vara bland folk och träffa vänner. Någon professionell fotograf ville plåta mig, han hade en proffsig bakgrund och allt. Så han fick göra det, senare tog han också bilder av mig och Viktoria. Han lovade att skicka bilderna till mig, ska se om han verkligen gör det. Förbandet, Exploding Boy, hade jag redan sett någon gång och de var helt okej. Peter Murphy var fantastisk. Han spelade till och med en gammal Bauhaus-låt, Ziggy Stardust och Hurt. Roligt. Jag stod i första raden och var nära honom hela tiden. Haha, det lät tonårsaktig. Han skakade min hand när han gick av scenen och när jag sa till honom att han ska komma tillbaka till Stockholm med Bauhaus blev han lite överdramatisk och sa något i stil med "I buried Bauhaus years ago". Hur som helst, bra konsert och tack vare Oxascand kunde jag faktiskt njuta av livet lite.

Igår hade jag på morgonen ett möte med P. Han var lite sur. Jag vet inte varför. Det kändes bara inte bra att vara där. Vi diskuterade människans funktionella och existentiella värde. Han hade nog läst på lite Sarte. Haha. När jag skulle gå frågade han om jag vill fortsätta träffa honom. Jag uppfattade det som om han inte ville träffa mig mer. Sedan krånglade han också med att boka in ett nytt möte. Det kändes helt konstigt. Jag gick därifrån med en tung sten i magen.

Idag hade jag mötet vid DBT:n, med C. Jag vet fortfarande inte vad jag ska tycka om honom. Han verkar tala endast i utantill-lärda fraser. Vi har gjort en känslo-kedja eller vad det nu heter och diskuterat lite min vecka och pappret jag hade fyllt i. Jag har fått lite läxor. Nästa vecka onsdag är det då första gruppmötet som gäller. Ush. Pojkvännen kan inte ta ledigt så jag måste åka dit själv, med tunnelbanan. Jag har redan varnat C att jag kanske inte dyka upp eftersom jag inte klara av det där med att åka med kollektivtrafiken. Jag är verkligen patetisk. Med stora bokstäver. Dagen efter ska jag då träffa honom igen. Samma grej, hur ska jag ta mig dit? Sedan ska han också filma terapisamtalet. Allt det där gör att jag verkligen måste kämpa. Och för vad? Jag vet ju inte ens om jag kommer in. Det känns lönlöst. Han lovade dock att kolla med mig om jag verkligen har Borderline och det uppskattar jag. Tänk om jag inte hade det?!? Jag måste dock svara ärligt, att ljuga för att få bort diagnosen är nog lite dumt. Men vad skönt det vore om jag inte hade Borderline och de skulle ta bort diagnosen. Då vore jag plöstligt ingen manipulativ missbrukare längre utan en människa. Jag hoppas hoppas hoppas.

Pojkvännen. Katten sover. Och vad ska jag göra? Grrr.

Även om det är skönt att sova ut så känner jag mig alltid skyldig och skäms över att jag inte ha gått upp vid en rimlig tid. Pojkvännen går upp klockan 5 varje dag då måste jag ju kunna klara att gå upp klockan 8? Det känns som om jag har förlorat tid. Men å andra sidan hade jag nog inte gjort något produktivt under dessa två/tre timmar. Jag vet inte. Det är förmodligen fel att skuldbelägga sömn. Och så tänker jag för mycket, som vanligt.

Det var rätt okej att vara ute igår. Fastän jag kände mig som ett valrus. Jag skäms så mycket för min viktuppgång. Det är ju mitt eget fel, jag kan inte bara skylla på mitt mentala tillstånd. Eller kanske jag kan? Jag vill se den människan som klarar av att träna med vrålångest!! Jag funderat på en rolig grej häromdagen: tänk om det fanns en bubbla man kan gå in i och så är man osynlig. Man kan gå runt i sin bubbla och ser så fet och ful ut som man vill, ingen annan ser en. Att klä sig i en svart säck skulle kanske också gömma min kropp men folk skulle förmodligen tror att jag har tappat förståndet haha. Önskedrömmar.

När vi kom till Berns igår så var vi redan rätt sent ute. Det beror på att det är en bitch att hitta parkeringsplats i Stockholms innerstad. Det första som hände var att en för mig helt okänd kvinna ställde sig framför mig och sa: Du är så jävla fin! Så fint! Vad snyggt du är!". Hon kramade om mig, log och gick in till konsertstället. Konstigt! Det skulle kanske ge mig lite självförtroende men jag blev bara förvirrad. Konserten. Den var okej. Trist om någon känner av tvånget att berätta om sin gudstro för hela världen. Alltså egentligen sjöng Nina Hagen till 99% om Gud, Jesus och sin tro. jag undrar om det finns ateister som kör på samma sak? Att sjunga om hur mycket lättnad de känner när de har fått för sig att Gud inte existerar. Haha. Uh, kanske dags att starta ett band!! Hur som helst, Nina Hagen är snygg! Jag vill se ut som henne när jag är 57 år gammal. Dessutom har hon en underbar röst. Hennes skönhet och hennes röst fick mig nästan att bortse från låtarnas innehåll.

Det var så underbart att promenera vid kajen i Stockholms innerstad under natten. Lättregn och inga människor. Lugnet. Ibland kan det nog vara befriande att vara utomhus.

Jag skulle ha velat börja med tentan idag men jag orkar inte. Jag har bearbetat uppsatsen lite. Jag skriver alltid för mycket så jag måste radera saker och ting. Tänk om man fick skriva hur mycket man ville. Bliss! Det blir tenta-plugg imorgon. Nu ska jag försöka motivera mig själv till att träna. Och senare har jag ett mötet med terapeuten P. Jag ska vara öppen till vad han har att säga. Jag måste.

Hemma, trött

Jag älskar sensommaren! Jag älskar när det inte är för varmt eller för kallt. När man inte fryser eller svettas. Egentligen tycker jag inte om att vara ute men dessa två/tre veckor om året är nästan skönt att lämna lägenheten.

Idag var vi på Söder. Först gick vi till Pet Sounds och köpte biljetter till Peter Murphy konserten. Vad glad jag är att vi har råd med det! Men jag vet inte vad jag ska tycka om biljetterna nuförtiden. Kommer ni ihåg de fina biljetter förr? De hade emblem, bilder av banden, de var något att spara. Nu är det endast en kod och ett vitt blad papper. De fyller nog sin funktion men är inget som man kan plocka fram efter några år för att påminna sig om de roliga tiderna man har haft.

Vi promenerade lite runt på bondens marknad men köpte inget. Vi har så mycket mat hemma, varför köpa mer? Sedan var i Vitabergsparken. Det var länge sedan jag hade varit där. Vi satt oss på en bänk och njöt av vädret. Jag började plötsligt sakna Adam när jag såg alla människor som låg i gräset och läste. Det var en stor känsla av tomhet, av avsaknad som kröp in i mig.

Vi drack en kopp kaffe i ett café och sedan åkte vi till Skarpnäck för att titta på pojkvännens arbetsplats. Jag har aldrig varit där så det var spännande att se var han spenderar sina arbetsdagar. Skarpnäck är ett tråkigt område, det verkar kallt på något sätt. Endast nya byggnader, ingen natur, ingen historia.

Jag har läst en timme i Kierkegaards Begreppet Angst. Om han bara inte hade varit så religiöst. Hans ansats är så bra! Jag undrar om filosofin inte är bättre än psykiatrin. Man får tänka klart, man ska inte undertrycka sina tankar. Man får tänka i konstiga banor istället för att medicineras och indoktrineras om tankekontroll. Jag har inte hört om många filosofer som har tagit livet av sig. Har ni? (Man skulle kunna anse Sokrates' död som självmord men han dog egentligen inte av sin egen hand)

Idag fyller jag år. 30. Men jag oroar mig inte särskilt mycket om detta tal. Många av mina vänner är äldre än mig. Dessutom ser jag inte ut som 30. Och jag känner mig defintivt inte som 30. Min bror sa att statistiken säger att jag nu har levt en tredjdel av mitt liv. Jag ska oroa mig när jag har levt hälften och inte har nått något i livet än. För att vara 30 har jag redan gjort och upplevt en hel del. Jag vill inte prata om de negativa sakerna utan om de positiva: jag har lärt mig mycket, läst så mycket som jag orkade, har varit på en massa konserter/festivaler, har träffat Marilyn Manson (ja, det måste vara med!!), har vunnit litteraturtävlingar, har gjort min Abitur, har skaffat mig många vänner och egentligen inte ovänner, jag har alltid varit trogen mot mig själv när det gäller mina principer om ärlighet och intellekt, jag har har lärt mig fem språk (varav jag redan helt har glömt ett!), jag har rest och sett det mesta av Europa, jag har hånglat med en massa vackra människor, jag har studerat tre och ett halv år på ett universitet i Tyskland, jag har flyttat till ett annat land (Sverige), jag har satsat på kärleken, jag har gått ner 45 kg (varav jag har gått upp 20 igen .. men det ska vi inte prata om nu), jag har byggt upp ett helt nytt liv, jag har tagit mitt kandidatexamen i litteraturvetenskap på ett språk som inte är mitt modersmål, jag är färdigutbildad kulturvetare och jag har fortfarande en hel massa mål i mitt liv! Visst har jag hunnit med mycket?

Jag ville inte ha en fest idag. Jag skulle inte ha orkat med det. Jag har haft stora födelsedagsfester i mitt liv, sjuka, roliga, utsvävande fester. Så det är nog bra om jag tar det lugnt det här året. Jag fick öppna mina presenter vid midnatt (jag ska göra ett extra-inlägg om presenterna senare). Jag försökte sova ut men det fungerade inte så bra. Vi åt lunch på MKC, gott vegetariansk buffé. Sedan promenerade vi lite runt vid sjön. På eftermiddagen åt vi tårta. Annars så var jag upptagen med att att besvara alla sms, emails och meddelanden på Facebook idag. Så det var en lugn dag.

Det enda som störde var ångesten. Och känslan av att bli sjuk. Jag tror att jag får en förkylning eller influensa. Det känns helt så. Men eftersom läraren för distanskursen är sjuk så kommer vi inte få uppgifterna för hemtentan den här veckan utan i slutet av nästa vecka. Det betyder att jag kan ta några dagar till ledig och faktiskt vara sjuk. Jag, som den oroliga människan jag är, är självklart övertygad om att jag kommer att ha glömt allt jag har lärt mig under kursens gång tills vi har fått uppgifterna. Whatever. Jag har haft en väldigt konstig upplevelse idag: jag tittade på vår bil efter vi hade kommit hem från att ha hämtat ett paket hos posten. Och jag var helt övertygad om att bilen log! Helt sjukt alltså! Men pojkvännen övertygade mig att jag endast har för mycket fantasi. Konstig!

Lunch

 

Anders och jag

Vi hittade roliga saker vid Alby sjön

Några ungdomar i Fittja har skapat ett still-leben och jag tror inte ens att de var medvetna om det!!

Tårta

Jag har precis druckit en varm chocklad som jag hade fått av min vän Leigh från England (alltså en så där "sachet"). Den var så god och hade så gott som inga kalorier. Leigh är en jättefin tjej och väldigt mogen för sin ålder. Hon jobbar faktiskt på ett fängelse, i administrationen. Hon träffar fångar varje dag som hon måste intervjua för att sedan bestämma om det är lämpligt att få dem ut på gatan igen. Det är helt tufft jobb tycker jag. Chokladen var i alla fall god.

Jag är jättetrött. Jag sov dålig. Jag sov orolig och hade en massa konstiga drömmar. Propavan är ond! Och halv åtta blev jag väckt av en katt som tyckte att det var roligt att leka med en tops på min rumpa. Men det finns nog sämre saker av vakna av. En gång vaknade jag eftersom min bästa vän spydde på mig medan hon sov. Oh the good old times.

Hur som helst. Jag orkade ändå träna. Men det har verkligen bara med självhat att göra. Jag hatar min kropp så mycket och skäms för min viktuppgång. Blah. Vi åkte in till stan för att gå på museum. Det är jättesvårt att hitta ett museum med fri entré. Jag vet inte hur precis man hade tänkt men 100 kronor för att se på något som är vårt kulturarv är nog överdrivet. När vi var vid slottet så hamnade vi bakom någon parad av slottgårdet (eller kungliga gårdet? Nah, ni vet, de skall beskydda slottet och kungen). De marscherade mitt på gatan. Konstigt det där. Vi gick på Medeltidsmuseum. Vilket fint ställe! (och det är fri entré!!). Jag tyckte att det mest intressanta var alla tortyrvapen. Lite läskigt kanske. Att se originalmuren som byggdes runt Stockholm (eller vår samtids Gamla Stan) under 1500-talet var också intressant. Vi var rätt länge där inne.

Sedan åkte vi till IKEA och åt lunch. Eller middag. Det var klockan 16 så jag vet faktiskt inte vad man skall kalla det. För mig var det lunch eftersom jag endast hade ätit frukost. Det var i alla fall gott med köttbullar, länge sedan jag åt sådana sist. Vi promenerade genom affären lite och självklart så kom vi hem med några småsaker. Såsom man alltid gör när man promenerar genom IKEA-affären utan att egentligen vilja köpa något.

Det var jättejobbigt att vara ute hela dagen. Men jag höll ut. Nu är jag bara trött.

Pojkvännen framför museet

 

 

IKEA "lunch"

Fin blomma (ingen aning vad den heter. jag ska kalla den "Herbert" from now on. Haha)

Igår var det äntligen dags för Clan of Xymox-konserten. Det ösregnade när vi var på vägen dit och min frisyr förstördes. Men det spelade ingen större roll. Det var ju mörkt på konsertstället ändå.

Förbandet var Agent Grinder, ett band från Stockholm. De var förvåningsvärt bra. Jag har alltid haft lite problem med förband, det är bara irriterande att behöva vänta genom en halvtimmes medioker musik tills festen börjar. Hur som helst, Agent Grinder var bra! Clan of Xymox var väldigt bra också. De spelade en blandning av gamla och nya låtar och publiken verkade ha kul. Dessutom var det på något sätt intressant att keyboardisten var från The Crüxshadows eftersom hon som vanligtvis spelar keyboard är höggravid. Jag dansade lite, jag skrattade mycket och jag även sjöng (men mer i mitt huvud än i verkligheten haha). Jag hade en panikattack innan vi åkte dit men under spelningen höll sig ångesten bort. Jag hade för säkerhets skull en halv Oxascand med mig men jag funderade inte ens på att ta den. Jag klarade mig själv. Ibland tror jag att jag mår bättre när jag inte har kontakt med psykvården.

Det var dessutom jättetrevligt att träffa folk igen. Det är så skönt att människor kommer ihåg en, kramar om en, även om man inte ha setts under en lång tid. Jag har fått höra att det blir ett nytt försök till gothclub i Stockholm snart. Jag ser fram emot det. Alla pratade om Sisters of Mercy-konserten i november. Men näh. Jag är förmodligen den enda gotharen i hela världen som hatar Sisters of Mercy haha. Hur som helst. Det kommer bli ett flertal tillfällen för att gå ut under de närmaste veckorna.

 

Elin och Anders

Clan of Xymox (och Ullas hår)

Det känns faktiskt rätt skönt att solen inte skiner och att det förmodligen kommer att regna lite. Speciellt på en söndag som är ju en slödag gjort för hemmamys. Jag har en hel del att göra idag men jag har svårt med att fokusera mig på något. Jag ska nog leta fram olika versioner av Baudelaires "le Vampire" på internet och fundera lite om uppsatsen. Dessutom vill jag läsa på lite om forskningen kring "En vampyrs bekännelse" och om någon har undersökt maktstrukturerna inom boken eller till och med gjort något litteratursociologiskt. Dessutom måste jag läsa minst 100 sidor idag, i en avhandling. Jag hoppas att jag kan tvinga mig till koncentration.

Jag har läst två artiklar om mindfulness idag. Jag är fortfarande inte övertygad. Båda artiklar handlade om hur friska människor kan fokusera sig bättre med hjälp av mindfulness. Men att det ska hjälpa en sjuk människa som mig? Jag är inte spirituell, jag kan inte meditera. Jag vet inte hur jag ska kunna övertyga mig själv att det kommer att hjälpa. Det skulle betyda en helt omvänding av mitt sätt att tänka. Men varför oroar sig för det om jag inte ens har fått en kallelse till DBT? Men jag är just nu i en fas där jag inte tror på att DBT är något för mig. Att tala om mig själv i grupp? Att lära mig andas? Att erkänna att jag är sjuk? Jag är väldigt långt ifrån allt sådant.

Igår var jag faktiskt ute en sväng. Vi åkte till Tanto för att sitta i park och dricka öl. Laura hängde på och så träffade vi på Alessia och hennes pojkvän från Italien. Det var väldigt kul att se henne igen. Jag hade ångest men ignorerade det. Jag drack tre folköl och blev inte full eller betedde mig konstigt. Jag kände mig faktiskt nästan normal. Kanske blir det en date till med Alessia innan hon reser vidare till Göteborg. Imorgon spelar Alice Cooper på Gröna Lund så jag funderar över att gå dit. Men det beror på mina dagsform.

Ojdå, då har jag sovit två timmar på eftermiddagen. Varje gång jag tar en tupplur så har jag ångest efteråt. Jag undrar varför. Hjärtat slår snabbt, overklighetskänslorna tar över. Jobbigt! Pojkvännen är i alla fall hos sin syster och kommer nog stannar några timmar. Min mamma surfar och kollar på tsykt TV. Katten klättrar på min stol, hoppar ner igen, klättrar på min stol, hoppar ner igen och emellan har jag klor i ryggen. Kanske en krisfärdighet? Låt katten riva sönder dig, då kommer du vaknar ur din värsta ångest. Haha.

Vi har varit ute största delen av dagen. Jag hade ångest men höll ut. Jag måste erkänna att jag är glad över att min mor åker om några dagar igen, jag orkar snart inte mer låtsas. Fan! Hur som helst, vi hade en bil idag (pojkvännens systers bil) och pojkvännen ville åka till Drottningholm. Konstigt nog har jag aldrig varit där förut. Så vi kollade på slottet (alltså vi gick inte in, för dyrt!), promenerade i parken i flera timmar och fikade. Sedan åkte vi genom Stockholm, min mor har ju aldrig sett stan med bilen så vi visade henne några platser. Vi åkte förbi Synthpicknicken men stannade inte. Jag hade ingen lust. Sedan kom vi hem, åt middag och jag tog en tupplur. Det var min dag det.

Jag är trött idag. Jag var inte i sängen förrän två och katten väckte mig halv sex eftersom hon ville ha mat. Jag har sovit några timmar till men ändå känner jag mig inte riktigt utvilad. Men det är söndag så jag behöver inte känna som om det fanns en hela massa måsten. Jag ska laga mat och skriva brev. Det är min plan för idag. Kanske träna och titta på film också. Att träna måste jag nog. Jag vet att min viktuppgång inte är helt mitt eget fel men jag är den enda som kan göra något åt problemet. Men just nu vill jag njuta lite av att göra ingenting. Batzy ligger i mitt knä och myser. TV:n är på och jag vill snart duscha. Ah, sköna lata söndager.

Jag har äntligen hört något från DBT-enheten i Liljeholmen. Jag har en tid den 21:a. Jag är fortfarande inte helt hoppfull men det känns bra att det hela med bedömningar och tester sätter igång. Jag har slutat att självskada på det sättet som syns. Och nu börjar jag oroar mig att det kanske är ett tecken på att jag inte har Borderline och att det kommer stå mig i vägen för terapin. Vad om jag inte mår tillräckligt dåligt?!?

Vi var ute igår kväll. Jag vet själv inte riktigt hur det har hänt. Men Anders hade den smarta idén att låna bilen från hans syster (de använder bilen ändå så gott som aldrig) så jag hade det lite lättare att komma hem när jag bryter ihop eller något. Hur som helst, vi var på Grottan där Jimmy hade organiserat en gothklubb-kväll. Det var tyvärr inte så mycket folk där (så där 40 stycken kanske) men jag hade ändå roligt. Alla var jättetrevliga och jag kände mig på en gång tryggare. Jag hade en hel del ångest i början men jag försökte andas rätt för att lugna ner mig och det hjälpte. Jag drack ingen alkohol vilket kändes lite konstigt och jag fick frågan om jag har blivit nykterist flera gånger. Jag vet bara inte hur jag reagerar på alkohol efter en sådan lång tid (det var sex månader sist jag drack en öl) så jag vill vara försiktig. Det var jätteskönt att träffa folk och att ingen verkar ha glömt oss. Även ägaren av klubben kom ihåg oss och blev jätteglad när vi kom in. Haha. Jag är stolt över mig själv, att jag försökte. Jag är trött på att stänga mig in. Jag har pratat med några så det blir nog en hel del träff och sådant framöver. Jag ska se hur mycket jag orkar.

Nej, nu ska jag duscha och sedan äta något. Njut av det fina vädret mina läsare!

Det har varit en massa strul men nu har vi äntligen fått en katt. Vi hade funderat över att skaffa husdjur länge eftersom vi båda två älskar djur. Men vi har också båda en kattallergi. Men för mig handlade det alltid om vilken katt jag hade kring mig, det finns katter jag inte mår dåligt av alls. Och min pojkvän bryr sig inte, han älskar katter så mycket att han vill stå ut med sin allergi. Varför det inte blev en hund är rätt enkelt: jag tar mig inte ut och jag vet inte om en hund skulle ha ändrat mitt beteende och då hade hunden endast blivit lidande. En katt å andra sidan behöver inte gå ut utan spenderar tid med mig i mitt tryggaste gömställe, vår lägenhet.

Som sagt, det blev först mycket strul. Vi skulle ha hämtat en katt vid lunch igår men de fick vi ett samtal om att alla katter de hade redan var bortgivna, det hade varit några missförstånd. Vi blev självklart jättledsen. Men då hittade vi en annons till, av en kattförening i Nynäshamn, Anders ringde och samma eftermiddag fick vi komma förbi och hämta katten. Det hela kändes helt seriöst, det skrevs ett kontrakt, vi fick intyg från veterinären och så vidare. Katten är en hona och 14 veckor gammal. Vi döpte henne till Batzy. Hon är så sött!! Hon skriker och mijauar en hel del just men det har redan blivit mindre. Hon saknar nog sin mamma och sina syskon. Som tur är så är hon rumsren, någonting jag hade varit oroligt över.

Men jag ska nu inte skriva en hel över min katt. Jag vet att det kan vara irriterande att höra om andras husdjur. Hur som helst, så gömmer hon sig mycket, under alla möjliga saker. Just nu under en byrå i vardagsrummet, på morgonen under badkarret och igår i garderoben. Men hon sökte också min sällskap igår, hon la sig i sin lilla korg i vardagsrummet och hon slutade endast mijauar när jag satt mig bredvid henne och sjöng. Haha. Jag tror att jag kommer att trivas med henne. Jag orkar inte mycket med mänskligt sällskap nuförtiden men en katt är nog något annat. Och kanske bättre.

Annars har det inte hänt mycket. Jag var mest nere och hade ångest. Same old, same old. Jag har läst en hel del, just nu är det "Jane Eyre" av Charlotte Bronte. Jag har idag redan städat lite, tagit hand om tvätten och diskat. Nu ska jag nog träna lite, jag måste få tillbaka min rutin. En början var att jag för en gångs skull gick upp när alarmklockan ringde halv nio. Jag ville ju kolla vad Batzy gör. Hehe. Snart får ni också lite bättre bilder av katten, jag ville inte skrämma henne så mycket med blixten och allt.

Och så gömde hon sig i garderoben

....

Att skriva blogg har inte prioriterats på sistone. Det är dock inget som jag känner jag måste be om ursäkt för. Jag har nämligen haft och fortfarande har en hel del problem att jobba med. De människor som jag står nära vet för det mesta vad det handlar om. Jag skäms väldigt mycket för att ha tappat kontrollen över mitt liv. Jag har alltid kämpat för saker och ting i mitt liv, jag har aldrig haft det lätt och för första gången kan jag inte kämpa och är förlamad av svaghet. Men jag är förhoppningsvis på vägen att få hjälp och jag ska kämpa igen som alltid har gjort. Men en sak måste jag väl förstå, att det inte betyder någonting vad man presterar i livet eller vilka plikter man måste uppfylla. Det som har störst betydelse är att man mår bra och inte låta sig uppslukas av det monstret som heter det moderna livet med alla dess krav.

Så universitet har börjat igen och tyvärr går det inte lika bra för mig som det har gjorts tidigare. Men jag bryr mig inte just nu, bara jag klarar av den här terminen. Jag vill inte låta mig stressas mer. Jag skriver på en hemtenta just nu som kommer förmodligen vara den värsta som jag någonsin har skrivit. Men målet är endast att bli godkänd, betyg är obetydliga. Jag har fortfarande inte hittat någon praktikplats som inte är något förvånade med tanken på att jag är hur omotiverat som helst inför praktiken. Jag väntar på att höra tillbaka från ett ställe. Jag har redan fått två "nej"-svar. Nästa vecka (eller veckan efter det) ska jag till studievägledaren i litteraturvetenskap och ta reda på hur det ser ut med master-studierna. Om jag bara hade redan avklarat den här terminen. Och den där praktiken. Det hela irriterar mig så oerhört mycket! Men men .. jag kommer att ha en examen i handen efter allt detta och det är väl bra. Och om jag hittar en praktikplats.

Jag har fyllt år den 16:e. Min mamma var på besök och det var fint. Lördagen efter hade jag en fest hos mig som också vara fin fast att jag inte mådde så bra. Jag fick i alla fall många presenter och åt väldigt mycket tårta. Jag har gått upp i vikt sedan jag har börjat att må dåligt. Jag hatar att inte kunna kontrollera mig själv och mitt liv. Igår kväll var Anders och jag på Zombie Disco men tyvärr var det inte alltför mycket folk där så det var lite tråkigt. Jag dansade en enda gång. Musiken var inte så mycket min smak heller, lite mer "hits" hade varit bra. Men det var trevligt att träffa lite folk och vara ute. På tunnelbanan på vägen hem lärde jag känna en kille, Hanno, från Österrike. Han bor i Alby. Och pratade med en hemsk österrisk dialekt. Men snäll var han.

Först tänkte jag skriva någonting om valet men det känns så hopplöst ändå. Det enda jag vill säga är: länge leve socialismen!

Folk

Anders och jag gick och röstade

Igår ... Zombie Disco

Mer bilder på bilddagboken

Registreringen för nästa termin är inte förrän tisdag så jag kan inte lämna in min studieförsäkran hos CSN än och det betyder att det kommer att ta lite tid tills jag får pengar. Det där är inte roligt alls. Jag har fått låna pengar för att kunna beställa kurslitteraturen och kunna köpa ett busskort nästa vecka. Det är lite småirriterande.

Den här veckan har jag försökt aktivera mig själv igen. Alltså jag har ju inte gjort så mycket på sistone vilket inte endast berodde på pengarbrist utan också på motivationsbrist. Så på måndag träffade jag Adam och vi njöt av solen (plus att jag fick hans roman-manus som jag håller på att läsa). Tisdag var Per på besök. Men dagen efter började jag må lite krassligt och på torsdag mådde jag riktigt illa. Men mycket vila och té hjälpte och jag är helt på topp igen. Egentligen ville vi ut igår kväll men vi hade inte tillräckligt med pengar kvar för att kunna betala inträdet för Zombie Night live. Så vi drack den spriten vi hade hemma (det finns fortfarande en hel flaska vodka kvar yay) och jag bestämde mig för att snygga upp mig. Bara för sakens skull. Och så tog Anders kort på mig. Per var också på besök en kort stund. Vi blev fulla. Lyckad kväll. Men nu mår jag donkey ass. Inte bra det.

Lite bilder från igår - mer bilder finns på bilddagboken och Facebook

 

 

 

 

 

Vädret är jätteförvirrande! Igår svettades jag och kände mig nästan yr av värmen och idag fryser jag. Är det fortfarande sommar eller inte? Konstigheter! Jag har i alla fall haft två roliga dagar och jag var inte ens full! Det är kanske någonting man måste påpeka eftersom vi är ju i Sverige. Uh uh, stereotyper är roliga!

Igår var Lars Ohly i Fittja. Han var domare i någon fotbollsmatch som var för att samla pengar för barnen i Gaza. Anders och jag gick dit för att kolla lite. Vad varmt det var ute! Men vi hittade en bänk i skuggan och hade det trevligt. Efteråt gick vi till Mångkulturellt Centrum för att kolla öppningstiderna för biblioteket. De har böcker av Antonio Negro och Slavoj Zizek som jag gärna vill läsa. Vi hittade också ett litet kafé som vi inte hade vetat om. Där vill jag fika någon gång! Och vem träffade vi där? Lars Ohly! Jag blev lite ställd så jag sa ingenting med värde men det var i alla fall kul att träffa honom. Han verkar väldigt trevligt och log mycket. Jag tordes inte fråga efter att ta ett kort med honom, det kändes för pinsamt.

Idag var det bokbordet på Drottinggatan och jag gick självklart dit. Vad mycket folk det alltid är! Tyvärr började det regna efter ett tag så det blev lite dumt att titta på boktitlarna genom ett renskydd. Men jag hann köpa elva böcker (två av dem är presenter till en kär vän). Det blev romaner och novellsamlingar av Selma Lagerlöf, Karin Boye, Stig Dagerman, Fjodor Dostojevskij, Harry Martinson, Homeros och Dante Aligheri. Och diktsamlingar av Karin Boye och Edith Södergran. Det blev mycket svensk litteratur men det har att göra med att jag föredrar att läsa ett verk på originalspråket och inte någon dålig översättning. Jag såg många intressanta böcker men eftersom de var på svenska köpte jag inte dem.

Jag har fortfarande två veckor av ledigheten kvar. Registreringen är den 31:e augusti. Det känns som att jag måste göra så mycket som möjligt för att kunna säga att jag har haft en kul sommar. Men jag har som vanligt ingenting stort planerat. Great. Jag ska städa lägenheten imorgon och lyssna på högljud musik. Någon gång måste jag till Riksdagsbiblioteket och lämna tillbaka en bok. Och sedan är det fest hos Alex på lördag. Jag undrar om jag ska åka till Uppsala med bussen någon gång, jag har aldrig varit där och jag vill turista lite. Någon som vill följa med?

Bokbord

Det ser ut som om det blir en lugn helg för min del. Men det spelar ingen roll, det regnar och jag kan alltid hålla mig sysselsatt hemma ändå. Jag ska läsa en bok och skriva ett brev. Och bara vara lat. Universitetet börjar om tre veckor igen så tills dess vill jag njuta av att inte ha några större plikter.

Den här veckan har varit rätt roligt än så länge. På måndag var Micke och Sophie hos oss och vi hade filmkväll. Först tittade vi på Todd Brownings "Freaks", en film från 1932 som handlar om utanförskapet av de så kallade freaks på cirkus. Filmen var bra gjort men genom att det var riktiga freaks, alltså handikappade människor, som spelade i filmen fick man en liten obekväm stämning. Sedan blev det "Gypsy 83" som handlar om två gothare som är på vägen till New York, det fanns mycket stereotyp homosexuella antydningar och självklart blev de också mobbade på många olika sätt men filmen var ändå sött och kläderna och atmosfären var väl producerade.

På tisdag var jag i Skärholmen för att storhandla. Nu är jag officiellt pank. Bra gjort det. Egentligen ville jag endast inköpa saker för Anders födelsedagsfest men självklart blev det en hel del grejer för mig själv också. Nu äger jag en hatt. Yeah. Nästa dagen städade jag hela lägenheten i flera timmar, man vill ju göra bra intryck på folk som besöker en. Dessutom hade det varit en tid sedan jag hade storstädat. Dessutom bakade vi som galningar, det skulle inte bli en tårta, nej, det blev en tårta, en kladdkaka, en äpple/plommon-paj, Chocolate Chip cookies och en morotskaka. Jag mådde illa på kvällen eftersom jag hade ätit för mycket deg. Att jag aldrig lär mig.

Jo, och på torsdag fyllde Anders år. Han jobbade på förmiddagen och när han kom hem öppnade han sina presenter. Sedan fixade vi klart mums mums-tårtan. Alla våra bakelser fick beröm och nästan allting blev uppäten. Egentligen skulle det ju inte bli någon fyllekalas men det blev det ändå haha. Det blev vin, rom och vodka och stämningen upphöjdes. Det blev många roliga konversationer och en lyckad fest. Tyvärr blev det då ingen The Cult-spelning på fredag, vi hade sovit för länge och var lite för bakfulla. Men eftersom festen var så där lyckad var det inte för jobbigt att missa spelningen.

Klart fixad för festen

Huvudvärken har inte försvunnit. Så det blir en dag i mörkret. Jag ska försöka läsa min "Der Spiegel"-tidning senare och dricka chai-té. Jag har försökt att träna men det gick inte. Jag tycker om att vara gnällig!

På måndag åkde vi hem. Men först stannade vi i Raisdorf för att äta Fischbrötchen, det är egentligen bara fisk i bröd. Men det är god fisk i tyska bullar så det är någonting väldigt mumsigt! Jag hann till och med att träffa Marinas man Timo som jobbar i närheten av fiskaffären. Det var länge sedan jag såg honom sist och han har verkligen blivit snygg! Han hade ju lämnat henne och barnet ett tag sedan men han har återvänt och när Marina kan förlåta honom måste jag väl också kunna göra det.

Anders och jag var jättebakfulla och resan var rätt ansträngande. Men allting gick bra och vi var hemma runt klockan 21 på kvällen. Nu är jag faktiskt rätt glad för att vara tillbaka hemma, inte så mycket för att vara i Sverige. Det är trevligt att bo hos mina föräldrar igen men efter ett tag kommer alla dåliga känslor tillbaka, allt skit som har hänt har jag väl ändå inte rikigt bearbetat än. Hur som helst, jag saknar Tyskland, mina vänner, maten, TV:n, tidningar och så vidare. Men inte att bo hos mina föräldrar. Det är skönt att sova i sin egen säng igen men jag är redan rätt uttråkad, människorna i Tyskland umgås mer, de gör mer roliga saker. Men men. Jag tycker ju om att vara lat så kanske den svenska livsstilen passar mig bäst after all.

Vid flygplatsen i Lübeck

<3

Det är så fint med regn. Vad jag har längtat efter det, sommarregn, det är verkligen min favorit-företeelse. Eller jo, regn överhuvudtaget. Jag borde flytta till Storbritannien.

Vi hade ingenting planerat innan kvällen på den sjätte dagen i Kiel så min mamma föreslog att vi skulle kunna åka till Schönberg där man kan äta fisk som är fången på morgonen just i Schönberg. Så det är det vi gjorde, mina föräldrar och Anders och jag. Först tog vi en liten promenad vid stranden och hamnade sedan i en liten by av matstånd där vi satt oss ner och åt lunch, fisk. Det var trevligt fast att det blåsde rätt mycket. Efter maten promenerade vi lite till och såg att det var en tävling för sandskulpturer på gång .. någon hade byggd en Spongebob, någon annan Sfinxen. Väldigt kul.

På kvällen åkde vi till min kompis Martina där vi förfestade innan det var dags för att dra till Pumpe. Det var rock-kväll men de spelade egentligen vad man önskade sig så jag hann också dansa några gånger. Där träffade jag på många gamla kompisar, Anette, Pierre, Kim, Marcel, Paddy, Carola, Markus med flera. Jag hade verkligen rolig. Vi tog en taxi hem med en väldigt konstig taxi-chaffis som inte sa ett enda ord under hela färden.

Mat

Tävlingen

Visst uppdatera jag min blogg rätt mycket just nu? Jag har inget bättre att göra. Jag har bestämt mig för att vara lat i några dagar, skriva brev, läsa, surfa på nätet. Der fungerar bra. Och det är inte som det finns något spännande att göra utomhus.

På förmiddagen av den 5:e dagen i Kiel shoppade vi. Jag köpte några kläder och Anders köpte sprit. Dessutom gick jag till en drugstore, sådana affärer som endast säljer beauty, smink, parfym och så vidare finns ju inte i Sverige. Så jag gick till Rossmann och köpte massor med saker och spenderade inte ens 200 kronor. Det är en sak till som saknas i det här landet.

Runt lunch kom min kusin Sara och hennes dotter Diana förbi och min mamma och Sara åkde iväg till något möte medan Anders och jag passade barnet. Jag är inte så bra med barn känns det som, jag vill alltid lära dem något. Hon kan skriva sitt namn nu haha. Men Anders lekde mycket med Diana medan jag förberedde lite mat eftersom vi ville grilla på kvällen. Det är också det vi gjorde. Jag åt för mycket kött och mådde lite illa av det. Vi hade planerat att gå ut på kvällen och sitta i park med vänner men det regnade så det blev inte av.

Anders och Diana

Mat

Min bror och Diana