Miss Zombilicious - annorlunda

Äntligen har jag hunnit att gå på Salvador Dali-utställningen på Moderna Museet. Jag älskade utställningen så klart och tyckte om att de inte bara visar hans målningar utan också lite filmer, mode och andra föremål. Jag blev imponerad på hur de hade inrättade det ena rummet, det var väldigt dekadent. Jag ska definitivt gå dit igen eftersom jag vet ju inte om jag kommer att ha chansen att se hans orginal-målningar en gång till så där samlade på en plats under min livstid.

Jag hade väldigt svårt med Francesco Vezzolis konst dock. Jag förstår mig inte så bra på vår samtids konst, det är inte någonting som imponerar mig. Jag förstår inte hur något sådant kan även kallas för konst. Jag menar, jag kan också göra en kollage eller använder lite glitterlim?!? Vad precis är det som är så speciell? Det är väl svårt för dagens konstnärer att hitta ett nytt sätt för att chocka så det försöker det genom att vara barnsliga. Vem vet. Jag tyckte i alla fall inte om Vezzolis konst.

Det roligaste på hela Moderna Museet var dock en stor pudel! Det var en mänsklig väsen som var utklädd som en pudel. Jag skrattade högt när jag såg det. Okej, detta konstverk har kanske också en mening, typ att vi inte ska förmänskliga våra husdjur eller något .. men ändå, jag kunde inte låta bli skratta. Jag har till och med köpt ett vykort med konstverket. Det roade mig bara.

Anyhow, efteråt gick vi till Subway och åt goda mackor. Sedan pluggade jag hela kvällen. Och det är också vad jag har gjort hela söndagen. Och idag (imorgon) har jag fyra timmar undervisning. Inte någonting jag ser fram emot.

Och därför att jag inte har postat en bild av mig under hela oktobern får ni en från lördag. David och jag står på lila mattan framför Moderna Museet.

 

 

 

Michael Hussar är en amerikansk konstnär och det finns faktiskt inte mycket information om honom. Men jag tycker att hans konst talar för sig själv. Bilderna som jag först kände till var väldigt groteska och påverkade av horror-genren. Men han har också målat bilder som är klassiska och är porträt-aktiga. De är så klart av väldigt bra kvalitet men jag föredrar hans groteska konst som ibland till och med äcklar mig. Ett av teman är klubbar och från denna samling kommer också min favoritmålning av honom, Daddy’s girl. Andra målningar verkar vara inspirerade av 1920’s freakshow och överdriften av ”The Golden Age”.  Jag ska visa er tre målningar, två som kan anses som groteska och en som ligger väldigt nära den klassiska målningskonsten.

 

Portrait of Demo "D"

 

 

Nu kan jag skapa en konst-kategori, hur roligt är det?
Jag skrev ju i mitt förra inlägg att jag tycker om Mark Ryden så jag läsde lite mer om honom och kollade hans hemsida. Han är verkligen en ny konstnär. Han är 46 år gammal och bor i USA. Hans första utställning var 1998 och kallades "The Meat Show". Han har inte bara skapat målningar som nuförtiden kan hittas världen runt i många offentliga samlingar men han har också skapat albumkonst för musiker som Ringo Starr eller Michael Jackson. Så han var redan en renomerad konstnär innan hans utställningar. Många av hans målningar är inspirerade av Christina Ricci som jag personligen tycker är en av de vackraste människor i världen. Jag älskade henne som Wednesday Adams men också i Sleepy Hollow eller 200 Cigarettes. Dessutom är Mark Ryden på något sätt intresserad av att göra en statement med sin konst. Han är emot köttindustrins överproducering och dubbelmoraln som finns i USA. Som sagt, han är min slags konstnär och fast att de flesta kanske tycker att han är kitsch så tycker jag att han skiljer sig från den tråkiga (läs: pseudo-chockerande) konst som skapas idag.