Miss Zombilicious - annorlunda

Jag har varit hemma under helgen och der gick så där. På lördagen fick jag mycket gjort men söndag var en kaotisk dag. Jag har i alla fall orkat att stanna hemma. Den här veckan ser rätt så tråkig ut. Jag har färdighetsträning imorgon men jag funderar på att skippa det. Jag måste annars ta sjuktaxi som kommer att kosta mig 140 kronor. Sedan kommer min nya terapeut, L, vara där och jag tycker inte om henne alls. Förra veckan pekade hon ut mig framför hela gruppen, det kändes inte bra. Jag ska fundera på det idag.

 

Jag är lite efter med plugget. Det har för det mesta att göra med att boken jag måste läsa är tråkig och språket väldigt jobbgt. Romanen är på något sätt pretentiös och arrogant. Det tar emot att läsa den. Men jag fick bästa betyget för min sista inlämnade uppgift och det är bra. Jag måste dock verkligen jobba på den andra kursen också annars blir det inte ens något med omtentan. Ush.

 

Jag är trött och ångestfylld. Jag hatar att de väcker oss halv åtta. Och så drar Zyprexa ner mig. Jag vill sluta med den medicinen! Jag har gått upp 5 kg på två veckor. Helt sjukt! Idag får jag två gånger Lamictal istället för en gång. Jag hoppas att det blir bra.

 

Nu ska jag röka en cigg till, fixa en kopp te och sedan ska jag försöka läsa den där jobbiga romanen. 250 sidor kvar. Fan.

 

Nu har jag varit här i två veckor. Allt för länge. Men det blir nog en vecka till tror jag. På måndag ska de höja Lamictal (epilepsimedicin jag tar som stämningsstabiliserande) till 50 mg. Jag vill att de tar bort Zyprexa men det vill de inte göra än. Jag har börjat få lite biverkningar av den. Hela min kropp kliar, jag är rastlös i benen och så har mitt höger ben och fot fått svullnad. För svullnaden blev jag röntgad igår, det kan ju vara en blodpropp.

 

Jag har tagit lite för många mediciner igår så jag mår skit idag. Det känns som om mina vanliga ångest är tillbaka. Samtidigt vill jag bara dra härifrån. Dr. X ska på semester nästa vecka så det betyder läkarbyte igen. Inget jag ser fram emot. Dessutom irriteras jag av mina rumskamrater. Den ena skiter på sig hela tiden så hela rummet luktar bajs. Den andra är småmanisk och har tvångsbeteende. Hon öppnar och stänger dörren hela tiden. Jag börjar bli galen!

 

Det går så där med pluggandet. Jag kommer nog satsa på omtentan i kursen om kvinnohistorien. Jag är efter med allt. Men jag pluggar några timmar om dagen. Jag har kommit in på Masterprogrammet i litteraturvetenskap. Det blev lite krångel med kurserna men jag ska fixa det förhoppningsvis i augusti någon gång. Jag hoppas att jag kommmer att klara av att plugga. Jag vill. Men ibland räcker ju viljan inte till. Jag är mest rädd för att behöva åka tunnelbana och att behöva sitta i seminarier. Själva pluggandet kan jag klara av, det vet jag. Men jag ska inte oroa mig för det nu. Jag har blivit antagen och det där med kurserna kommer jag fixa om några veckor.

 

Nu ska jag röka. Sedan borsta tänderna. Och sedan plugga en stund. Jag har helgpermission så imorgon på förmiddagen ska jag hem och sova över hemma. Jag saknar min katt som fan!

 

Jag är trött på all snack om mediciner på avdelningen. Ja, jag tar Lamictial och Zyprexa, ingen av de för deras egentliga behandlingsområde. Jag har varken epilepsi eller psykos. Men de ska verka stämninsstabiliserande. Ja, jag får benzo mot ångest. Ja, jag får Propavan och Imovane till natten. Är det viktigt för andra att veta, eller? Jag blir bara alltmer förvirrad av alla medicinbegrepp. Bah!

 

Jag har haft ett fint samtal med Dr.X idag. Jag kommer nog stanna här en till två veckor till. För, ja, medicinen ska höjas och så vidare. Jag är medicinkänslig så de vill ha mig under observation. Dessutom är jag fortfarande självmordsbenägen. Vi pratade om hur det luktar vid den öppna Östersjön. Lukten av salt, och frihet. Ibland saknar jag Kiel och önskade att jag aldrig hade flyttat. Men det varar bara sekunder, sedan kommer jag ihåg vilket skitliv jag hade där.

 

Jag har varit hemma en sväng idag. Det gick bra den första halvtimmen. Sedan kom mega-ångesten, fastän jag hade tagit en lugnande i förväg. Jag vet inte, jag har så svårt att uppskatta om medicineringen faktiskt hjälper. Hur som helst, jag var glad att kunna vara hemma en stund. Jag åt glass och drack kaffe. Och tittade på QI med pojkvännen.

 

Jag känner mig helt värdelöst. Men jag ska inte göra något dumt. Det är bara en känsla och en destruktiv impuls. Det går över. Det gör det alltid. Jag ska nog försöka plugga en stund, läsa lite om Hermann Hesse och 1920-tals Tyskland. Jag blir mer och mer rädd för att jag inte kommer att klara av sommarkurserna. Men tänk om jag klarade av dem! Det vore något. Jepp.

 

 

Jag har nu haft konstant hvudvärk sedan igår kväll. Jag håller på att överdosera på Alvedon. Jag har dock ingen feber eller något. Jag tror att det är det konstiga vädret. Bara en sak till som gör livet svårare för mig. Jag är i alla fall kvar på avdelningen. Jag har ingen aning hur länge till, jag ska ha läkarsamtal senare, med min favorit Dr.X. Gud, vad jag önskade att han vore min bästa kompis. Haha.

 

Jag har sovit hemma under helge och första dagen gick bra men andra gick åt helvete. Som vanligt blev allting kaos. Jag tror att jag måste komma ifrån soffan. Att sitta i soffan är ångestframkallande. Vi måste köpa en ny soffa, kanske det hjälper. Jag har i alla fall hunnit med en hel del saker och det känns bra.

 

Jag har fått bästa betyget på den ena uppgiften jag har skickat för kursen om modern tysk litteratur. Just nu håller jag på med andra uppgiften. Jag har läst klart boken och mäste skriva en analys och jobba mig genom 40 sidor sekundärlitteratur. Jag håller också på med den andra kursen men jag undrar om jag ska ta omtentan på den kursen istället. Två kurser har faktiskt blivit för mycket nu när jag är inlagd.

 

Nä, nu är det lunch. Bye.

 

Fortfarande slutenvård men jag jobbar på för att komma härifrån. Imorgon ska jag på permission och också försöka sova hemma. Jag tror att jag kommer att stanna nästa vecka på avdelningen men sen blir det utskrivning. Jag vet inte om om medicinen hjälper. Jag är nog lite lugnare under dagarna, ångesten är hanterbar. Men kvällarna är inte alltför roliga. Jag bryter ihop varje jävla kväll. Stora tårar, stor ångest, stora impulser. Jag är dessutom lite rastlös men kanske det lägger sig.

 

Jag undrar om jag övermedicinerad. Jag tar 5 olika piller. Bara på kvällen är det 3. Men jag ska ifrågasätta mycket. Jag litar på min läkare. Han är faktiskt en fantastisk människa. Han sätter sig med mig och pratar i en timme om inget och allt, filosofi, Sverige, musik, politik, själens existens. Idag hade jag möte med honom och min kontaktperson. Vi pratade i 10 minuter om mina mediciner och permissioner och så blev det en halvtimmes prat om annat också. Han är i min ålder och dessutom snygg. Oj oj. Jag önskade att jag hade träffat honom någon annansans, då hade vi nog blivit vänner- Oh welll.

 

Min terapeut är på semester och min öppenvårdspsykiatriker också. Det känns otryggt. Mötet med K gick i alla fall okej och jag har nu några saker att ta tag i. Aye, förresten, jag fick beröm för min första inlämnade uppgift i litteraturkursen. Jag undrar dock hur jag ska klara av att plugga för båda kurserna nu när jag är inlagd. Jag gör lite varje dag men jag kommer inte så långt. Det kommer bli stressande senare.
Fan!

 

Jag vet inte vad som irriterar mig mest just nu. Jag har inte fått mycket sömn på flera dagar. Jag ser verkligen ut som en jävla zombie med svarta ringer under ögonen. Jag rör mig nog också som en också. Jag har börjat bli lite rastlös i benen. Och så vill jag kunna gå ut men jag får ju inte lämna avdelningen själv.

 

I förrigår kväll mådde jag riktigt dålig igen. Det hela slutade med extravak. Det betyder att en skötare följer en hela tiden, man får inte vara själv. Det behövdes dock, jag var helt sönder, jag var kaos.

 

Igår var en helt okej dag faktiskt. Jag mådde lite sämre på kvällen men det gick att överleva. Vi tittade på "Jackass 3". På förmiddagen var jag på färdighetsträningen. Jag var så trött och hade tagit en lugnande. Jag såg nog hög ut, kunde knappt hålla mina ögon öppna. Jag var också hemma en sväng och hälsade på katten (som ignorerade mig helt).

 

Jag pratade en hel del med en underläkare, typ i en timme. Det var inget läkarsamtal utan vi var som två kompisar som diskuterar saker och ting. Det var jätteintressant, jag har fått veta mycket om honom och hans åsikter. Hade också ett samtal med min kontaktperson. Och så hann jag plugga en timme också. På sen eftermiddag kom Anders och senare Jimmy på besök. Det var trevligt. Vi var ute en sväng också. Så jag hade fullt upp igår.

 

Idag har jag dock inget stort planerat. Jag vill duscha senare. Kanske försöka plugga lite. Börja skriva ett brev. Det där med att sova mitt på dagen fungerar tyvärr inte för mig, fastän det skulle behövas.Nu ska jag i alla fall lyssna på Oasis och svara lite på meddelanden på Facebook.

Det går inte särskilt bra för mig. Jag degenerar till en tonåring, till någonting jag länge hade lagt bakom mig. Igår kväll självskadade jag. Om det nu var "jag" eller någon förstärkning av mina symptom på grund av de nya medicinerna vet jag inte. Jag skäms i alla fall som det lilla barnet som har snott godiset ur skåpet. Så nu får går långärmad ett tag. Nu som det är sommar. Bra genomtänkt av mig ...

 

Jag har haft läkarsamtal idag och det gick okej. Den nya läkaren verkar i alla fall trevlig och noggrann. Det ser ut som om jag måste stanna ett tag. Inget som gör mig lycklig. Men jag vet att jag är i riskzonen. Och så behövs det ett tag tills medicinerna börjar verka. De vill höja Lamictal om två veckor. Om jag måste stanna så länge vet jag inte. Jag hoppas inte det. Jag förlorar ju hela sommaren liksom.

 

Pojkvännen var på besök idag. Vi var ute och åt en glass i solen. Det var trevligt. Jag får fortfarande endast lämna avdelningen med personal eller anhörig. Jobbigt läge. Imorgon ska jag i alla fall till färdighetsträningen. Jag ska ta en lugnande innan så det blir nog bra. Pojkvännen kör mig dit.

 

Just nu väntar jag på mitt psykbryt. De senaste tio dagarna har jag alltid haft psykbryt under kvällarna. Let the fun begin I guess :/

 

Jag lyssnar på Ian Curtis smärtfyllda röst. Jag bär min nya fina Edward Scissorhands tröja. Och så sitter jag på en säng på en sluten psykavdelning. Igår försökte jag övertala personalen att låta mig gå ut en sväng själv. Men jag fick inte. Jag är alltså fången på det här stället just nu. Jag borde börja skriva en massa dikter. Men Rilke sa det rätt passande i "Der Panther". Precis så känner jag mig. Bara tanken på denna dikt får mig att börja gråta.

 

Igår kväll fick jag ett hemskt sammanbrott. En helvetes ångest och sådana starka impulser att jag inte stod ut. Jag grät i timmar och sprang fram och tillbaka i korridoren. Två lugnande hjälpte till slut. Och ett samtal med min kontaktperson här, R. Ush vad jag skämdes. Så idag tog jag mina lugnande vid mildare ångest bara för att jag inte vill att det slutar så där igen. Jag har ingen aning om det där nu var en biverkning av den nya medicinen eller om det var jag. Jag känner faktiskt inga stora biverkningar än. Jag skakar och jag känner mig lite rastlös. Och så är ångesten starkare. Men det är ingenting jag inte kan tackla. Jag hoppas att det förblir så. Än så länge nojar jag inte ens över småsaker.

 

Idag har jag pluggat en timme (fy patriarkalt förtryck! Fy Aristoteles!), haft besök av pojkvännen och har även träffat fina Tanya en liten stund. Så jag sitter eller ligger inte sängen som en grönsak hela tiden. Jag har starka skuldkänslor på grund av hur jag betedde mig mot min terapeut. Å andra sidan var det nog ett bra inlärningstillfälle för honom. Om han vill jobba med Borderline-patienter måste han kunna ta sådant. Ändå, jag mår dåligt över hur jag har betett mig.

 

Nu ska jag dricker en kopp te och läser/pluggar lite. Jag måste hålla mig igång eller jag faller.