Miss Zombilicious - annorlunda

Jaha. Jag har haft en väldigt konstig vecka. Berg - och dalbana så att säga. Just för det lyssnar på Nirvana idag, kanske min tonårsångest behöver komma ut? Någonting är det i alla fall. Jag avgudade Kurt Cobain som 13-åring, jag hade till och med grönt hår eftersom han hade grönt hår. Sedan dog han. Tragiskt.

 

Hur som helst, veckan började bra. Jag orkade ta mig till universitetet på måndag och var till och med spontan när jag sprang i en vän. Vi satt oss på gräset och snackade en stund. Det var fint. Och jag var nästan ångestfri. Denna lycka! Tisdag (nu fick jag ta en paus för att poga runt till Lithium. Katten blev rädd och jag fick ett hostanfall. Ergo: jag borde sluta röka) gick jag till gruppterapin och jag fick en massa beröm efteråt eftersom jag deltog för en gångs skull och inte bara satt där tyst. Jag vägrar dock göra kroppsövningar inför andra! Men onsdag kom då min gamla vän ångest och en hemsk migrän. Jag spenderade dagen i sängen, gråtandes. Jag föll djupt. Torsdag skulle jag har träffat min nya terapeut men jag försov mig. Vilket bra första intryck jag gjorde. Fan! Jo, och idag träffade jag Dr.X på avdelningen. Jag trodde att det skulle vara vårt sista möte men nej, han pratade om medicinbyte eftersom Lamictal verkar inte hjälpa mycket, dosen är för låg. Så om vi ska byta medicin måste jag bli inlagd igen. Först ville han lägga mig in idag eftersom jag sa att jag inte orkar mer. Men jag övertygade honom att jag klarar mig. Jag sa något i stil med att jag måste ju orka. Jag fick i alla fall hans nummer och ska ringa när det går åt helvete.Jag fick som vanligt höra att jag ska ta mina lugnande när det behövs. Jo, det ska jag. Kanske. Och så träffas vi nästa vecka igen. Kommer det någonsin bli bra?!?

 

Imorgon flyttar Jimmy in hos oss. Han kommer nog sova  här redan ikväll. Killarna kommer att hämta hans saker imorgon. Vi har tre filmer att titta på under helgen, jag ser mest fram emot "This must be the place", Sean Penn som ser ut som Robert Smith. Det kan ju inte vara dåligt. Jag ska förbereda salat nu, killarna behöver ju mat när de kommer från jobbet. Och jag har bara ätit kakor till lunch. Förresten, jag läser en bok på danska just nu. Jag är ett språkgeni eller något. Haha.

Jag lyssnar på Smashing Pumpkins. Ett fantastiskt band som jag har lyssnat mycket på som ledsen tonåring. Det går bra att lyssna på dem när man är en deppig vuxen också. Om jag nu är vuxen, det är nog något att ifrågasätta. Det är pissvarmt och jag störs jättemycket av det. Jag har låg blodtryck och blir alltid yr när det blir för varmt. Jag har verkligen inte mycket tur.

 

Jo, vad har hänt då? Inte så mycket. Jag har haft en hemsk dag på onsdag, jag kom inte ens ur sängen och grät, grät, grät. Och sedan dess har min gamla ångest också kommit tillbaka. Poor me. Torsdag träffade jag terapeuten K för sista gången. Han sa att det ibland var frustrerande att jobba med mig. Haha. Jag är en envis tjej. Men han sa också att det är lätt att tycka om mig och det känns ju bra. Vi kramades och sa hejdå. Ingen aning när jag får träffa min nya terapeut. Hon är på semester. Självklart.

 

Idag träffade jag Dr.X och min kontaktperson R på avdelningen. Det är alltid lika skrämmande att komma tillbaka till avdelningen. Jag hade hemsk panik också eftersom jag fick åka buss dit. På något sätt sitter paniken fortfarande i mig. Samtalet gick bra och jag tror att nästa vecka ska jag träffa dem för sista gången. Jag tror inte att de orkar ändra något på min medicinering mer. Och jag mår dålig ändå. Jag fick höra att jag ska ta mina lugnande, haha. Hur ofta blir man egentligen tillsagd att ta sin benzo? Det var i alla fall första gången för mig. Allt jag vill jobba på nu är att jag hålla mig ifrån att bli inlagd igen. Jag vill bara inte. R sa att jag alltid kan ringa dit och kan komma dit bara för ett samtal. Det känns bra. Fast, jag kommer nog inte göra det. Jag är skitdåligt på att be om hjälp eller att hjälpa mig själv.

 

Kvällen har Jimmy, Anders och jag spenderat med att flytta runt möbler. Rätt ansträngande i den här värmen. Vi har nämligen flyttat i andra sovrummet eftersom Jimmy ska få vårt. Eh, komplicerad. Han kommer i alla fall flytta in om en vecka. Katten har redan fått spel och nu gömmer hon sig och surar. Hon hatar förändringar. Anders och Jimmy har åkt till Maxi för att köpa godis eller något. Jag vill bara ha en cherry coke. Mmmm, cherry coke.

 

Söta Katter!!! Det går upp och ner just nu. Några dagar är helt hemska, andra dagar får jag faktiskt saker gjort. Just nu vill jag bara sova. Jag har varit på färdighetsträningen idag och den är alltid tidig på morgonen. Jag är inte van vid att gå upp innan klockan sju. Ush, jag är helt förstörd och därmed extremt sårbar. Färdighetsträningen gick okej fastän vi tittade på en video med gurun Marsha Linham. Hon är verkligen som en jävla sektledare. Det där med acceptans tror jag inte på. Smärta är smärta och att lida gör man alltid av smärta, om man accepterar den eller inte. Dessutom finns det inte alltid en orsak som är påtåglig. Bara därför att det finns en kausal kedja betyder det ju inte att man alltid kan hitta orsakerna. Det finns inte en mening med allting. Det mesta som händer är bara slump, att vi existerar är bara slump. Så nej. Det enda jag kan köpa är att man ska vara medveten om verkligheten, se verkligheten som den är. I alla fall i nuet så man vet vad grundarna till ens framtida agerande är. Men varför ältar i det förflutna? Om jag skulle "acceptera" min psykiska sjukdom kan jag bara göra det om jag hittar orsakerna och de vill jag inte tänka på, jag vill inte tänka på alla hemska saker, alla händer som har gjort mig illa, alla ord som har slagit ner mig. Inte värt det. Smärta är smärta, man lider alltid av det om det finns påtåglig. Endast gamla saker kan man växa ifrån, inte nuet. Hur kan jag komma över nuet om jag är i nuet? Flum.

 

Min terapeut slutar efter den här veckan. Och den nya terapeuten är på semester. Yay, öppenvården, bra med att få ett bryt i en terapi bara så där. K har gjort någonting jättegullig: han har inspelat några mindfulness-övningar på min mobil. Han fick mobilen medan jag var på färdighetsträningen (jag undrar om han har snokat runt och tittat på bilder och så haha) och fixade det. Han har nämligen en jättelugnande röst så det blir bra om jag gör övningarna till hans röst. Han pratade också in en dikt av Karin Boye: I rörelse. Han är verkligen gullig!

 

Annars så har jag pluggat som en galning. Jag har klarat den ena sommarkursen, med bästa betyget! Yay! Jag fattar inte hur jag har gjort det. Jag har ju varit inlagd under tiden jag pluggade för den. Jag är fantasktisk, det är bara att inse det. De senaste dagarna har jag jobbat med en hemtenta för Kvinnohistoria-kursen. Det var en pain in the ass med att fixa alla fotnoter. Jag har skickat in den idag, jag orkade inte läsa den för miljonste gången. Jag är dock inte säkert på att jag kommer bli godkänd. Allting jag har läst för kursen är lite dimmig i mitt minne på grund av Zyprexan och dubbla dosen Lamictal. Jag har skickat en mejl till universitetet två dagar sedan så de kan hjälpa mig med registreringen. Jag har inte fått något svar än. Men jag utgår ifrån att allt blir fixat snart så jag kan börja plugga på riktigt i början av september igen. Rädslan för tunnelbanan och seminarierna kvarstår. Det blir mycket "exponering" de kommande två veckorna, åka till universitetet. Imorgon ska jag dock sova hela dagen. Och på torsdag ska jag träffa K för sista gången. På fredag ska jag träffa Dr.X igen (måste fan prata med honom om utslagen, behöver veta att det inte är något farligt). Men nästa vecka måndag börjas det. Fan!

 

Mediciner. Jag tar fortfarande Lamictal fastän jag har lite utslag kvar och hela kroppen kliar ibland. Kanske jag har bara torr hud? Vem vet. Dr.X på avdelningen sa i alla fall att jag skulle fortsätta med Lamictal. Och så fick jag några Zyprexa med mig. Men jag blir som en dreglande grönsak av dem, och jättehungrig och godissugen. Jag kommer nog inte ta dem. Jag vill inte bli ännu fetare.

 

Igår var finaste Tanya på besök. Jag hämtade henne från tunnelbanan. Det var trevligt. Jag fick nyss ett samtal från henne. Hon sitter ensam i skogen och dricker körsbärscola. Hon är fantastisk! Jag är så glad att jag har fått henne som vän. Just nu väntar jag på Jimmy, han kommer nog snart, stackarn fick stanna längre på jobbet idag. Om två veckor flyttar han in hos oss. Ännu en förändring i mitt liv. Oj Oj Oj.

Det var länge sedan som jag skrev ett inlägg. Jag har varit upptagen med, jo, egentligen inte mycket. Jag blev utskriven förra vecka måndag och sedan dess har jag försökt att anpassa mig till livet hemma igen. Jag har mått rätt okej och har försökt att ändra mina vanor, gå ut lite och vara social. Men nu går det nedåt igen. Min ångest är skyhög och jag vill bara ge upp. Men det får jag inte, den här gången ska det bli bättre. Jag måste kämpa mer och jag ska göra det!

 

Tyvärr så är det strul med medicinen igen. Dosen av Lamictal höjdes 2 och en halv veckor sedan och sedan dess har jag haft lite utslag på armarna. Denna utslag har de senaste dagarna blivit sämre och jag har blivit nojig. Man ska ju vara försiktig när det gäller just Lamictal och utslag. Sedan har jag också haft en hel del yrsel och kände mig allmänt sjuk. Jag blev rädd och bestämde mig för att halvera dosen. Det är kanske inte det smartaste att göra utan att prata med en läkare men jag bor i Sverige att få kontakt med en psykläkare är omöjligt. Jag har återbesök hos min läkare på sjukhus om en vecka. Om utslagen blir värre kommer jag nog helt sluta med medicinen. Yay, jag har ju alltid sådan tur när det gäller mediciner. Den här gången är jag extra-ledsen eftersom medicinen faktiskt har hjälpt. Alla mina mörka tankar hade försvunnit och ibland hade jag till och med ingen ångest alls. Idag kom allting tillbaka men jag var förberedd och aktiverade mig, tog inte en sekund vila utan gjorde något hela tiden. Jag har alltså aktiverad mig. Jag borde få DBT-poäng för det! Jag är hur som helst rädd, hur det kommer att gå med medicinen. Och jag har ingen direkt lust att pröva något nytt igen. Men å andra sidan har jag ingen direkt lust att må skit på riktigt igen.

Jag har pluggat, pluggat, pluggat de senaste dagarna. Jag borde ha gjort mer. Jag är säkert på att jag kommer att klara den ena sommarkursen, om tysk litteratur. Jag har fått endast bra kommenterarer på mina uppgifter och det finns endast en roman till att analysera. Men den andra kursen, kvinnohistorien, den blir svårt att klara. Jag har läst allting men mitt minne har blivit sämre med Lamictal så jag kommer inte ihåg mycket. Jag har gjort en massa anteckningar men jag vet inte om det kommer att räcka. Det blir en hemtenta. Jag är jättenervös inför den. Nästa vecka måste jag också fixa det hela med kurserna inför hösten. Så mycket att göra!

 

Jag måste öva på att åka till universitetet men än så länge har jag endast åkt dit en enda gång. Jag var lugn då på grund av Lamictal. Igår ville jag åka men det gick inte. Jag stod framför dörren men kunde inte gå ut. Jag bara stod där, var yr och helt förstenad. Bra gjort av mig, verkligen. Argh! Nu satsar jag på måndag. Jag måste ju åka några gånger om veckan för att det ska ge någon effekt. Exponering.

 

Näää. Nu ska jag sminka mig lite och sedan ska vi åka och hämta min mor från T-Centralen. Hon kommer att stanna i en vecka. Det kommer jag nog att överleva. Jag blir i alla fall distraherat lite.