Miss Zombilicious - annorlunda

Jag har tänkt på det mycket idag, på droger. Jag tror att varje person har sin egen vilja och om någon bestämmer sig att ta någon olaglig substans då är det hans problem och ingen annans. Det är väl vad de flesta skulle hålla med om. Men tyvärr är det inte så lätt. Allting vi gör påverkar direkt och indirekt de personer som vi står nära till eller omgås med. Man bryr sig om sin familj och sina vänner. Att pröva allt en gång är en ungdomsgrej som man kan tolerera eftersom ungdomar är nyfikna och har det ibland svårt att fatta de rätta beslut. Men om någon är över 20 så skulle personen väl veta vad som är farlig och vad som inte är och också förstår vilka konsekvenser handlingar har och hur de påverkar andra.
Jag har haft många dåliga erfarenheter när det gäller droger. Min syster röker hasch varje dag och hennes personlighet har förändrat sig helt. Marijuana är bara en lätt drog och jag har också rökt det några gånger när jag var yngre men jag slutade eftersom jag ville hellre leva i verkligheten. Samtidigt så gör hasch en inte beroende och är defintivt inte lika farligt som till exempel alkohol. Men ändå förändrar sig personligheten och det är aldrig en bra sak!
När det gäller hårda droger som amfetamin, heroin eller LSD så hatar jag det! Jag har prövat mycket (men aldrig heroin!!) när jag var yngre men tyckte inte om det och efter en av mina bästa vänner dog i mina armer på grund av en overdose av heroin så har jag fattat beslut att aldrig ta hårda droger igen. Jag var 15. Tills idag har jag sett många som förändrade sig på grund av droger, som ljög, blev agressiva och våldsamma, som hade nya vänner som till slut var bara jäkla langare som drog de ner i botten av beroendet. Min pappa rökde opium sitt hela liv och jag hade verkligen ingen bra barndom, agression och våld fanns alltid. Fast att han har slutat nu så kommer jag aldrig förlåta honom att ha förstört mitt liv.
När min älskling förändrade sitt liv och blev helt drogfritt och jag flyttade till Sverige så trodde jag att jag kunde leva ett liv var droger inte förstöra allt jag har.
Nu börjar det om igen. Inte lika hård som det gjorde det i Tyskland var nära vänner påverkade mitt liv genom sina problem men ändå känns det nästan lika. Några kompisar tar droger, och jag menar inte bara hasch (vilket jag skulle inte reagera så mycket på) men hårda droger. Det är inte som de är mina bästa vänner men ändå tycker jag självklart om dem. Jag vill inte se en person till som förändras och hamnar i botten, jag vill inte se någon dö långsam igen. Varför kan vuxna människor inte ta kontroll över sitt liv speciellt när de vet att det finns folk som bryr sig om dem? Det finns speciellt en vän som jag är väldigt orolig för, personen kommer att hamna i botten snart, om inte i kistan. Jag skulle kanske börja tänka bara på mig själv och inte bryr mig om andra men det är svårt, jag vill gärna kunna hjälpa fast att jag vet att det är omöjligt! Dumma människor!