Miss Zombilicious - annorlunda

Vad är det normativa livet? Vad är den normativa livsstilen? Vad är det normativa sättet att leva? Vem bestämmer hur man „bör“ vara? Jag tycker ett „bör vara“ passar inom naturvetenskapen. Det passar till fysiska lagar, till biologiska beskrivningar. Det går även att använda inom humaniora för att skapa kategorier och genrer. Men varför används samma tanke inom det verkliga livet? Varför måste det finnas ett ”normal”? Kan det inte finnas ett individuellt samhälle där alla får vara som de är och alla människor har samma möjligheter till jobb, trygghet, självkänsla och kärlek?

Man kan så klart börja med att prata om problemet med den normativa tankegången när det gäller familj, sexualitet och livsstil. Man kan prata om nationaliteter. Man skulle också kunna prata om religion.

Men jag vill vara personlig nu och prata om mig själv. Enligt det svenska, ja, till och med det tyska samhället är jag inte normalt och står utanför. För det första så är jag invandare här och tysk med utländsk bakgrund i Tyskland. Det är inte någonting jag kan ändra på, det är tyvärr en biologisk säkerhet. Jag vill bara en gång till understryka att jag inte är iransk. Jag känner mig mindre tillhörig mitt iranska arv än jag någonsin har gjort. Jag förstår mer och mer hur min far ha förstört mig och har gett mig rädslor som fortfarande är kvar i mitt huvud. Mina iranska kusiner i USA har sett mina bilder på Facebook och är enligt min mamma ”äcklade” av hur jag ser ut, av hur jag bor med en man som jag inte är gift med och hur jag inte beter mig som iransk (med detta menas inte muslimsk, de skiter i religionen). Jag är inte iransk! Jag behöver inte anamma mig deras livsstil.

För det andra så ser jag inte normalt ut. Det är väl det största problemet. Det är det problemet som min far alltid har haft med mig. Han tycker att jag måste anpassa mig till samhället för att bli något. Blir vadå? En till människa som förnekar vem hon är för att kunna få ett tråkigt jobb och efter någon tid bryter ihop? För att hata sitt liv? Jag ser ut som jag vill se ut. Det är mitt beslut. Det finns olika estetiska uppfattningar och varför måsta jag följa strömmen? Det har jag aldrig gjort.

Nu där jag bor i Fittja har mina gamla tankar och rädslor hunnit ikapp med mig igen. Jag känner mig inte tillhörig samhället av invandare. Jag står faktiskt helt utanför det. Jag kan och vill inte bli en del av detta. Men som ”gothare” står jag till och med mer utanför. Igår började en kille (jag tror att han var turk) pratar med dig. Han frågade varför jag ser ut som jag gör. Jag visste inte hur jag skulle förklara det så jag sa någonting om musik och mix av rock och punk. Han frågade varifrån jag kommer och jag svarade med Tyskland. ”Vad fan. Vad bor du i Fittja för då?” var svaret. Och han tittade äcklat på mig. Här är vad som gäller som normal en helt annan sak. Det är inte som jag blev rädd. Men hur är det om jag kommer hem mitt i natten, i mörkret? Och jag träffar på ett gäng turkar som inte ens vill prata men tycker att jag ser så annorlunda ut så att jag förtjänar att få stryk? Ska jag ändra mitt utseende bara för att de inte anser det som normalt? Det är ju precis det jag aldrig ville. Att behöva följa strömmen. Förresten, jag tror inte att något kommer att hända mig, jag går ju aldrig hem i mörkret ensamt. Och det har också ingenting med våld att göra. Det har med tolerans att göra, med att kunna vara sig själv. Varför hade killen jag pratade med mer rätt att vara sig själv än jag? Varför finns föreskrifter hur man ska vara? Är det inte lite för mycket ”1984”?