Marxism
Jag tycker om marxism. För att uttrycka mig klarare: Jag håller med om mycket som Karl Marx, Friedrich Engels och alla följande teoretiker som byggde på deras idéer hade/har för en inställning.
Det har ingenting att göra med min bakgrund, med att jag är fattig och trött på kaptitalism. Det har att göra med att jag tycker att alla människor ska ha samma möjligheter i livet. Jag tycker inte om elitism, i vilket område som helst. Jag tycker inte om att det finns människor som tycker sig vara bättre än andra. Jag tycker inte om att det finns en små del av världen som styr miljarder av människor.
Vad jag har lärt om marxism inom åren vid universitetet kom från flera områden. När jag pluggade politik i Tyskland så läsde vi "Das Kommunistische Manifest". Jag tycker att ansatsen är bra. Jag är fortfarande övertygad att den där revolutionen kommer att komma någon gång, eller kanske redan har börjat. Om man tittar på terroristerna som gjorde 9/11 .. eller på ungdomsprotesterna i Grekland. Tyvärr är alltid våld inblandad vilket jag tycker är fel. "Om" det skulle komma en revolution någon gång så ska det vara att maktinhavarna ger upp eftersom massan är för stora. Eftersom de själva inser att det de gör är fel. Det är utopiskt, jag vet. Jag tror på det goda i människan .. i alla fall till den punkten där människan har förnunftet. Människan som vargen är kanske också sant men Hobbes hade idèn av den stora demokratin som människan bara gör av rädslan för andra människor. Jag tycker att människor ska inte vara självcentrerad men ska kunna tänka stort. Annars så jag har lärt mig om marxism inom kulturteorin och litteraturteorin.
En sak som skrämmer mig är att om allting är byggt på historien, alltså vi lever under de omständigheter som den tidigare generation har lämnat oss, så kan den onda cirkeln bara går vidare eftersom det finns ingen utgångspunkt för insikt. Man kan alltid bara bygga på det som finns. Och om det finns ett system man kan försvinna i och får de materialer man behöver så är man tillfredsställd. Men hur är det med själen? Vad händer med själen? Den stannar i det privata, i hemligheten, hemma. Man kan inte utlever sin "själ" i det kapitalistiska samhället om man inte har de rätta förutsättningar. Det är fel.
En annan sak som jag tycker teoretikerna har rätt med (speciellt Gramsci) är att de flesta bara tar upp de härskandes tankar och tolkningar som sin egna. Om man bara tittar på Hollywood-industrin, på fashion-industrin och så vidare. Vad de tycker är bra och snygg, det köper vi. Det är fel att bara de vackra, rika människor har makt över vår smak. Lyckligtvis så finns det alltid en små del av världen har sin egen smak! Go you!
Nu vill jag slutligen kommer till elitism. Det värsta jag har läst idag är att det finns forskare som tycker att man inte ska undersöka TV, tidningar, internet och så vidare som kulturella företeelser som representerar dagens kultur och samhälle. Man ska bara hålla sig till bra litteratur, bra konst, bra musik som eliterna tycker är tillräckligt konstnärlig avancerade för att representera oss. Vi lever i året 2009 .. och om vi vill ha ett realistisk bild av hur samhället i stort sett är så måste allting vara med. Om det är massmedia eller masskultur, det är en ändå media och kultur. Annars får man ju en snäv bild av hur samhället ser ut i verkligheten. Självklart är det trist med white trash, självklart är det ytlig med kvinnotidningar, självklart är Oprah inte den bästa människan någonsin .. men det som konsumeras ska vara med. Det betyder ju inte att man tycker om det eller ger det en viktighet det inte har. Det betyder att vara realistisk och inte att leva i sin instängda elitvärld. Annars glömmer man igen de flesta av människorna .. de lågutbildade och fattiga. Och jag trodde att världen hade förändrat sig.
Det har ingenting att göra med min bakgrund, med att jag är fattig och trött på kaptitalism. Det har att göra med att jag tycker att alla människor ska ha samma möjligheter i livet. Jag tycker inte om elitism, i vilket område som helst. Jag tycker inte om att det finns människor som tycker sig vara bättre än andra. Jag tycker inte om att det finns en små del av världen som styr miljarder av människor.
Vad jag har lärt om marxism inom åren vid universitetet kom från flera områden. När jag pluggade politik i Tyskland så läsde vi "Das Kommunistische Manifest". Jag tycker att ansatsen är bra. Jag är fortfarande övertygad att den där revolutionen kommer att komma någon gång, eller kanske redan har börjat. Om man tittar på terroristerna som gjorde 9/11 .. eller på ungdomsprotesterna i Grekland. Tyvärr är alltid våld inblandad vilket jag tycker är fel. "Om" det skulle komma en revolution någon gång så ska det vara att maktinhavarna ger upp eftersom massan är för stora. Eftersom de själva inser att det de gör är fel. Det är utopiskt, jag vet. Jag tror på det goda i människan .. i alla fall till den punkten där människan har förnunftet. Människan som vargen är kanske också sant men Hobbes hade idèn av den stora demokratin som människan bara gör av rädslan för andra människor. Jag tycker att människor ska inte vara självcentrerad men ska kunna tänka stort. Annars så jag har lärt mig om marxism inom kulturteorin och litteraturteorin.
En sak som skrämmer mig är att om allting är byggt på historien, alltså vi lever under de omständigheter som den tidigare generation har lämnat oss, så kan den onda cirkeln bara går vidare eftersom det finns ingen utgångspunkt för insikt. Man kan alltid bara bygga på det som finns. Och om det finns ett system man kan försvinna i och får de materialer man behöver så är man tillfredsställd. Men hur är det med själen? Vad händer med själen? Den stannar i det privata, i hemligheten, hemma. Man kan inte utlever sin "själ" i det kapitalistiska samhället om man inte har de rätta förutsättningar. Det är fel.
En annan sak som jag tycker teoretikerna har rätt med (speciellt Gramsci) är att de flesta bara tar upp de härskandes tankar och tolkningar som sin egna. Om man bara tittar på Hollywood-industrin, på fashion-industrin och så vidare. Vad de tycker är bra och snygg, det köper vi. Det är fel att bara de vackra, rika människor har makt över vår smak. Lyckligtvis så finns det alltid en små del av världen har sin egen smak! Go you!
Nu vill jag slutligen kommer till elitism. Det värsta jag har läst idag är att det finns forskare som tycker att man inte ska undersöka TV, tidningar, internet och så vidare som kulturella företeelser som representerar dagens kultur och samhälle. Man ska bara hålla sig till bra litteratur, bra konst, bra musik som eliterna tycker är tillräckligt konstnärlig avancerade för att representera oss. Vi lever i året 2009 .. och om vi vill ha ett realistisk bild av hur samhället i stort sett är så måste allting vara med. Om det är massmedia eller masskultur, det är en ändå media och kultur. Annars får man ju en snäv bild av hur samhället ser ut i verkligheten. Självklart är det trist med white trash, självklart är det ytlig med kvinnotidningar, självklart är Oprah inte den bästa människan någonsin .. men det som konsumeras ska vara med. Det betyder ju inte att man tycker om det eller ger det en viktighet det inte har. Det betyder att vara realistisk och inte att leva i sin instängda elitvärld. Annars glömmer man igen de flesta av människorna .. de lågutbildade och fattiga. Och jag trodde att världen hade förändrat sig.
Kommentarer
Trackback
