Elitism - behövs det?
Elitism fanns genom alla tider. Speciellt adeln trodde att den var bättre på grund av tillgångar som de hade under den tiden, bara som exempel. Men jag vill prata om elitism inom litteraturvärlden. Den kom upp med modernism i början av 1900-talet, huvudsakligen genom positivisterna i Österrike och Tyskland som var rädda för populärkulturen. De ville inte förlora sin status. Nu kommer vi till problemet av populärkultur och finkultur. Hur är det inom litteraturen idag då? Det finns det som pluggats i litteraturvetenskap, de författarna som vinner nobelpris och sedan finns de verk som blir sålda, som folket älskar.
Vem bestämmer vad som är finkultur eller höglitteratur? Kritikerna? Kan en kritiker vara objektiv? Nej. Till och med om någon har aning om allt inom litteraturhistorian så betyder det inte att den personen vet bäst. Ingen vet bäst .. man får den bästa objektiva åsikten om ett verk genom en stor massa av åsikter. Men inom litteraturen ser det så ut att bara det gäller som några få personer säger. Det är fortfarande så. Och vad gör massan? Folket tror på kritikerna. Men om de har fel? Kritikerna har haft fel genom tiderna. Bästa exemplet är Edith Södergran som idag anses som en stor diktarinna men under tiden där hon utgav sina dikter blev hon nästan ignorerad. Kritikerna har haft fel så många gånger!!
Titta vi nu på Goethe. Han blev känd eftersom folket älskade hans litteratur! Hur var det med grekerna? Folket älskade berättelserna! Varifrån kommer litteratur? Från de muntliga berättelserna som rörde folk. Eller hur? De verk som blir ansedda som idags höglitteratur är inte lätt, folket älskar de inte. De älskar "populärlitteratur" .. precis som de gjorde 350 år sedan!
Kan vi inte vara förre i tid? Kan vi inte inse att det blir Rowling och Hosseini som folk kommer att prata om som de främsta författarna av vår tid när man undersöker litteraturhistoria i 200 år?
Ni ska inte förstå mig fel. Jag älskar LeClézio, jag tycker om Doris Lessing. Jag pluggar litteraturvetenskap och därmed behöver jag ju läsa så kallad "finlitteratur". Men jag tycker att folket ska ha rösten och inte några få kritiker. Till slut handlar det för en författare inte bara om pengarna men det handlar också om anseendet, om hur man blir klassificerad. Varför ska man ignorera att det finns storhet inom populärkulturens litteratur? Det fanns en revolution inom musiken, det fanns en revolution inom konsten men bara inom litteraturen verkar vi ha stannat kvar med positivisterna.
Varför?
Vem bestämmer vad som är finkultur eller höglitteratur? Kritikerna? Kan en kritiker vara objektiv? Nej. Till och med om någon har aning om allt inom litteraturhistorian så betyder det inte att den personen vet bäst. Ingen vet bäst .. man får den bästa objektiva åsikten om ett verk genom en stor massa av åsikter. Men inom litteraturen ser det så ut att bara det gäller som några få personer säger. Det är fortfarande så. Och vad gör massan? Folket tror på kritikerna. Men om de har fel? Kritikerna har haft fel genom tiderna. Bästa exemplet är Edith Södergran som idag anses som en stor diktarinna men under tiden där hon utgav sina dikter blev hon nästan ignorerad. Kritikerna har haft fel så många gånger!!
Titta vi nu på Goethe. Han blev känd eftersom folket älskade hans litteratur! Hur var det med grekerna? Folket älskade berättelserna! Varifrån kommer litteratur? Från de muntliga berättelserna som rörde folk. Eller hur? De verk som blir ansedda som idags höglitteratur är inte lätt, folket älskar de inte. De älskar "populärlitteratur" .. precis som de gjorde 350 år sedan!
Kan vi inte vara förre i tid? Kan vi inte inse att det blir Rowling och Hosseini som folk kommer att prata om som de främsta författarna av vår tid när man undersöker litteraturhistoria i 200 år?
Ni ska inte förstå mig fel. Jag älskar LeClézio, jag tycker om Doris Lessing. Jag pluggar litteraturvetenskap och därmed behöver jag ju läsa så kallad "finlitteratur". Men jag tycker att folket ska ha rösten och inte några få kritiker. Till slut handlar det för en författare inte bara om pengarna men det handlar också om anseendet, om hur man blir klassificerad. Varför ska man ignorera att det finns storhet inom populärkulturens litteratur? Det fanns en revolution inom musiken, det fanns en revolution inom konsten men bara inom litteraturen verkar vi ha stannat kvar med positivisterna.
Varför?
Kommentarer
Postat av: mana bollocks
så rätt!
Postat av: adam
yes indeed nina, elitismen skulle ju eg. inte existera om det inte vore så att vissa placerade sig högre- finare än andra... detta är i grunden någonting konservativt kan man tycka
det har tyvärr blivit en klang av erkännande för viss litteratur mer än annan- t.ex nobelpristagarna [trots att Lagerlöf vann nobelpriset- medans Strindberg blev nobbad] i modern tid. nu tycker jag i och för sig att le Clezio är en "vinst-berättigad" författare, men i grunden stämmer det. kolla t.ex på J.M. Coetzee.
Jag har ett stort hat mot J.K Rowling [som egentligen beror mest på att hon hatar vegetarianer]- men hon är ju lixom samtidens litteratur.
vad är mest kulturellt/litterärt: Astrid Lindgren eller Selma Lagerlöf etc.
viktig fråga
Trackback
