Dali-utställningen
Äntligen har jag hunnit att gå på Salvador Dali-utställningen på Moderna Museet. Jag älskade utställningen så klart och tyckte om att de inte bara visar hans målningar utan också lite filmer, mode och andra föremål. Jag blev imponerad på hur de hade inrättade det ena rummet, det var väldigt dekadent. Jag ska definitivt gå dit igen eftersom jag vet ju inte om jag kommer att ha chansen att se hans orginal-målningar en gång till så där samlade på en plats under min livstid.
Jag hade väldigt svårt med Francesco Vezzolis konst dock. Jag förstår mig inte så bra på vår samtids konst, det är inte någonting som imponerar mig. Jag förstår inte hur något sådant kan även kallas för konst. Jag menar, jag kan också göra en kollage eller använder lite glitterlim?!? Vad precis är det som är så speciell? Det är väl svårt för dagens konstnärer att hitta ett nytt sätt för att chocka så det försöker det genom att vara barnsliga. Vem vet. Jag tyckte i alla fall inte om Vezzolis konst.
Det roligaste på hela Moderna Museet var dock en stor pudel! Det var en mänsklig väsen som var utklädd som en pudel. Jag skrattade högt när jag såg det. Okej, detta konstverk har kanske också en mening, typ att vi inte ska förmänskliga våra husdjur eller något .. men ändå, jag kunde inte låta bli skratta. Jag har till och med köpt ett vykort med konstverket. Det roade mig bara.
Anyhow, efteråt gick vi till Subway och åt goda mackor. Sedan pluggade jag hela kvällen. Och det är också vad jag har gjort hela söndagen. Och idag (imorgon) har jag fyra timmar undervisning. Inte någonting jag ser fram emot.
Och därför att jag inte har postat en bild av mig under hela oktobern får ni en från lördag. David och jag står på lila mattan framför Moderna Museet.
Samtidskonst kan vara svårt, ja. Det är ju lite av min specialitet numera...trots att jag är kluven till det. Francesco Vezzoli är ju uppenbarligen en konceptuell konstnär, vilket innebär att han anammar den abstrakta idétraditionen inom konsten snarare än den pre-modernistiska hantverksbetoningen. Det handar snarare om det ramverk som omger hans skapande än om objektet i sig. Många ser dock fortfarande konst som något som är fundamentalt kopplat till klassisk estetik, vilket inte är fallet. Konceptuell konst kräver ofta att man är påläst och medveten om de referenser konstnären nyttjar, annars är det i vissa fall väldigt svårt att köpa den. Jag säger inte att det är bra eller dåligt, det är bara så det är.
Jag kan inte så mycket om Francesco Vezzoli, men jag googlade honom för att lära mig lite mer om hans konst:
"Francesco Vezzoli växte upp i en vänsterorienterad medelklassfamilj i norra Italien. Att sträva efter att bli något betraktades som fult och kanske var det för att revoltera som han började brodera filmstjärnor på konstskolan i London:
– Jag har alltid använt konsten som ett slags terapi och ett forum för det som intresserar mig. Jag var nästan besatt av kändisar och började fundera över vad kändiskulturen säger om vårt samhälle. Vi projicerar ju våra drömmar på kändisar, som i sin tur blir speglingar av det mänskliga begäret och vår samtid.
I förlängningen växte Vezzolis intresse för hur celebriteter använder media för att nå ut och hur det skapas bilder av kändisar som inte har med verkligheten att göra.
– Vi lever i en tid då meddelandet om en händelse har blivit viktigare än själva händelsen. Folk kan vara kända för att vara kända. Det har skapats en virtuell mediahype utan verkligt innehåll, säger han.
För att skildra det spelade han in en reklamfilm för en parfym utan doft och en trailer för en film som aldrig spelats in. I huvudrollerna syns filmstjärnor som Natalie Portman och Sharon Stone, som samtidigt exploateras och hyllas.
Precis som Dalí använder Vezzoli ofta sig själv i sina verk, och numera är också han känd.
– Jag vill egentligen inte vara kändis, men samtidigt är det bra om det ger mig möjligheten att jobba med det jag vill och bli en bättre konstnär. Men jag är en diskret kändis, jag har inga kändispojkvänner och klär mig inte i galna kläder. Jag försöker vara mig själv."
Nu har jag ju inte sett Verzollis verk på museet, men efter vad jag sett på internet så verkar han ju iallafall vara verksam inom både klassisk och samtida konst. Men jag ska iallafall springa dit och titta lite själv. Har hört både bu och bä om utställningen.
