Skatteverket my ass
(Lite suddig kanske, men det passar väl mitt liv just nu)
Har ni någonsin behövt ansöka för ett ID-kort? Jag har väntat i nästan två timmar idag tills det var min tur. Och det händer verkligen ingenting där, de har inte ens tidningar. Så när det var min tur ville de mäta min längd och enligt dem är jag endast 162 cm lång. Men konstigt nog står det i mitt pass att jag är 164 cm .. så efter att jag hade gnällt lite kommer det att stå 164 cm på mitt ID-kort, de där två centimeter är jätteviktiga ju!! De tog också en bild på mig. Jag vet inte, jag ser aldrig bra ut på sådana bilder. Men jag ville inte gnälla mer, det viktigaste är att jag officiellt är 164 cm lång :D
Jag var också på Kungliga Biblioteket idag men det gick snabbt där, jag fick tidskriften, kopierade artikeln och åkde därifrån. Förresten, är jag den enda som bedra Pressbyrån? Man betalar ju innan man tar sitt kaffe .. och så är det hur lätt som helst att ta en större kopp än den man har betalt för. Det gjorde jag idag. Mmm, är det kanske ett brott?!?
Jag har, surprise, inte pluggat mycket idag. Det tog längre än jag hade planerat på Skatteverkets kontor. Så jag hann bara läsa tre artiklar. Bättre än ingenting. Egentligen ville jag börja med att skriva uppsatsen under helgen men det blir väl inte av. Skit, jag är redan efter i schemat.
Imogon ska jag förmodligen på fest hos Jouni och Stefan. Jag kommer ändå inte plugga under kvällen och jag behöver träffa människor. Snart kommer jag att börja skaffa mig imaginära vänner. Trist. Nej, jag ska verkligen försöka ta mig till festen imorgon. Men innan dess ska jag plugga hård .. efter jag har sovit ut! åh ljuvliga sömn, vad jag har saknat dig!
Jag saknar någon, så mycket att det gör ont. Och det är fel! För att säga det med Karin Boyes ord (ni kommer att få leva med att jag kommer att använda mig av många Boye-citat under den närmaste framtiden. Sorry.):
Min hud är full av fjärilar, av fladdervingar --
de fladdrar ut över ängen och njuter sin honung
och fladdrar hem och dör i små trista spasmer,
och inte ett blomstoft rubbas av lätta fötter.
För dem är solen till, den heta, omätliga, äldre än tiderna...
Men under hud och blod och innanför märgen
flyttar sig tungt tungt fångade havsörnar,
vingbreda, som aldrig släpper sitt byte.
Hur vore ert tummel en gång i havets vårstorm?
Hur vore ert skrik, när solen glödgade gula ögon?
Stängd är grottan! Stängd är grottan!
Och mellan klorna vrider sig vita som källarskott
mitt innerstas tågor.
Kommentarer
Trackback
