Tyskland
Det var så skönt att vara i Tyskland igen, jag har saknat språket och maten så mycket! Och mina vänner! Jag önskade jag kunde ha stannat länge men det gick bara inte för plugget. Jag njöt av de få dagar utan tråkigheterna och måsten hemma.
Så jag åkde ju dit för att fira min mormors födelsedag och det gjorde vi på söndag. Min mamma hade arrangerat någon brunch-buffet på morgonen. Det var lite jobbigt eftersom det var morgonen efter tidsomställningen, det kändes som mitt i natten! Jag åkde med min bror i sin nya bil (begagnad bil). Han kör som en jäkla galning, snabb och nervös. Men jag överlevde. Vi kom så klart sist av alla eftersom vi inte hittade stället. Jag har inget bra lokalsinne och kommer inte ihåg särskilt många gatunamn i Kiel. Ni vet, man blir gammal och så börjar man glömma saker! Det var trevligt att träffa min släkt igen, många som jag inte hade sett i fyra/fem år, speciellt mina gudföräldrar som jag tycker så mycket om. Men jag kom ihåg att min familj består endast av arbetare och nästan alla konversationer handlade om arbete, lön och så vidare. Min mormor kom inte ihåg mig, hennes demens blir värre och värre. Jag tror inte ens att hon fattade att det var hennes födelsedag vi firade. Jag fick veta att alla kvinnor på min fars sida av familjen blev över 90, hans mormor till och med över 100. Och på min mammas sida blev de alla över 80 år gamla, jag menar, 60% av gästerna på festen var ju över 80. Det är ju bra utsikter för min framtid! Oh, och det var trevligt att träffa min kusin Thorge igen, vi spenderade mycket tid med varandra när vi var barn. Han jobbar på en gummi-fabrik vid löpbandet och hans flickvän som redan har tre barn är gravid. Men han verkar lycklig så jag är glad för hans skull.
Marcel (min bror) och jag åkde till stranden i Mönkeberg efter festen för att röka en cigg. Det var blåsigt men det var ändå kul att se sjön igen. Östersjön i Kiel och stränderna där känns helt annorlunda än de i Sverige. Gamla minnen kom tillbaka, strandfester, promenader, en teaterpjäs vi gjorde där någon gång (vi hade skrivit sjävla pjäsen och deltog i en tävling). Men fan vad kallt det var!
På kvällen körde min bror mig till Anette. Så klart åkde han fel och vi hamnade först i en hel annan del av Kiel och till och med var på Autobahn ett tag. Det blir i alla fall aldrig tråkigt med min bror haha. Anette och jag drack två flaskor vin, tittade på LOTR som gick på TV:n och pratade. Det är någonting jag verkligen saknar i Sverige, att ha en vän jag kan prata med om allting, alla känslor, problem osv och som kan göra samma sak med mig. Vad bra det kändes att kunna tala! Vi åkde senare med taxin till Pumpe, det var goth-kväll. Jag träffade Wenka och Mark och det var så roligt att gnälla om ungdomarna, att skratta åt killar som tyckte att det var sexigt att gå runt utan skjorta och åt musiken som ibland var verkligen löjlig. Men jag dansade mycket ändå (jag var lite för full kanske) och Wolfram, dj:n, lyssnade på mina önskningar (och lät mig till och med spela skivor i 15 minuter: "Nina, jag måste kissa, tryck den där knappen när låten börjar sluta. Oh, och leta fram något kul att spela" *Wolfram out*). Någon kille med namnet Matthias kom fram till mig och sa att han kom ihåg mig från 90-talet. Jag kom inte ihåg honom. Han försökte väl något. Anette visste i alla fall vem han var så kanske jag hade träffat honom förr också. Han körde oss hem också, det var lite konstigt faktiskt, han slutade inte prata och jag vill bara komma ur bilen. Det kändes nästan som när jag var 16 .. killar som kör en hem bara därför att de vill ha "något".
Nästa dagen var jag helt förstört. För mycket sprit under för kort tid. Men på eftermiddagen mötte jag upp Martina och Frenzi. På vägen dit kom en väldigt påträngande UNSCO-människa upp till mig som inte fattade att jag bor i Sverige och därför inte kan betala något för hans välgörenhet. Så irriterande!! Men han frågade om jag var 18 än och då ville jag så klart lyssna till det han hade att säga. Bra taktik från hans sida! Så jag fikade med Frenzi och Martina som var jättetrevligt. Martina och jag har alltid så mycket att prata om, hon skriver just nu på sin doktorsavhandling om pre-rafaeliterna, Dante Rosseti heter han tror jag, och så letar hon efter de litterära hänvisningar i hans bilder. Han var obsessed med Dante Alighieri. Frenzi är apotekare och hon hade några läskiga saker att berätta, eww. >Senare hamnade vi hos Martina och drack vin och så klart blev jag full igen. Konversationen blev mer personlig och vi kom fram till att de flesta män som vi känner är känslolösa svin. I alla fall dem som är våra ex-pojkvänner haha. Jag missade bussen hem (jag hittade först inte busstationen .. och Frenzi och jag irrade runt i 30 minuter) så jag tog taxi istället. Mina föräldrar skrattade åt mig men min pappa gick i alla fall och köpte en Döner åt mig, det var ju snällt! Döner är nämligen den bästa fyllo-maten! Han skickade mig upp till mitt rum vid midnatt dock eftersom han tyckte att jag pratade för mycket. Haha.
På tisdag kände jag mig som en zombie. Jag hade tagit en allergitablett (damm-allergi + massor av persiska mattor =inte bra) och var bakis. Min mamma och jag var ute och shoppade i flera timmar. Jag hittade inte särskilt mycket men några få plagg och ett par högklackar blev det ändå (ingen aning varför jag köper högklackar, jag kan ju ändå inte gå i dem haha, men 10 Euro var så billig!). På eftermiddagen sov jag och på kvällen hängde jag med min bror och diskuterade den ryska och den italienska maffian. Och jag pluggade lite (Birger Sjöberg är jobbig!). På onsdag åkde jag hem igen. Jag har skickat två paket från Tyskland till Sverige, hoppas att de kommer fram snart. Jag hade ingen plats i min väska för några saker, jag har till och med förstört min väska eftersom den var för full. daaaaaaaaaamn.
Nu måste jag verkligen plugga. Och om två timmar är det dags för träningen. Jag orkade inte på morgonen så det blir innan lunch. Nästa seminarie handlar om lyrik från mellankrigstiden och jag har endast Karin Boye kvar som jag vet jag kommer att gilla. Jag älskade Artur Lundkvist. Men Birger Sjöberg och Harry Martinson var jobbiga, speciellt Martinson, dikterna talar inte till mig. Jag har börjat med en novell på svenska, så klart blev det ett tema igen som är för "realistisk" fast att jag hade tänkt mig något annat, men det gick den vägen medan jag skrev. har endast skrivit en sida än men kanske jag har lite tid innan jag går och lägger mig. Bah, min pappa har rätt, jag pratar för mycket!!
Så jag åkde ju dit för att fira min mormors födelsedag och det gjorde vi på söndag. Min mamma hade arrangerat någon brunch-buffet på morgonen. Det var lite jobbigt eftersom det var morgonen efter tidsomställningen, det kändes som mitt i natten! Jag åkde med min bror i sin nya bil (begagnad bil). Han kör som en jäkla galning, snabb och nervös. Men jag överlevde. Vi kom så klart sist av alla eftersom vi inte hittade stället. Jag har inget bra lokalsinne och kommer inte ihåg särskilt många gatunamn i Kiel. Ni vet, man blir gammal och så börjar man glömma saker! Det var trevligt att träffa min släkt igen, många som jag inte hade sett i fyra/fem år, speciellt mina gudföräldrar som jag tycker så mycket om. Men jag kom ihåg att min familj består endast av arbetare och nästan alla konversationer handlade om arbete, lön och så vidare. Min mormor kom inte ihåg mig, hennes demens blir värre och värre. Jag tror inte ens att hon fattade att det var hennes födelsedag vi firade. Jag fick veta att alla kvinnor på min fars sida av familjen blev över 90, hans mormor till och med över 100. Och på min mammas sida blev de alla över 80 år gamla, jag menar, 60% av gästerna på festen var ju över 80. Det är ju bra utsikter för min framtid! Oh, och det var trevligt att träffa min kusin Thorge igen, vi spenderade mycket tid med varandra när vi var barn. Han jobbar på en gummi-fabrik vid löpbandet och hans flickvän som redan har tre barn är gravid. Men han verkar lycklig så jag är glad för hans skull.
Marcel (min bror) och jag åkde till stranden i Mönkeberg efter festen för att röka en cigg. Det var blåsigt men det var ändå kul att se sjön igen. Östersjön i Kiel och stränderna där känns helt annorlunda än de i Sverige. Gamla minnen kom tillbaka, strandfester, promenader, en teaterpjäs vi gjorde där någon gång (vi hade skrivit sjävla pjäsen och deltog i en tävling). Men fan vad kallt det var!
På kvällen körde min bror mig till Anette. Så klart åkde han fel och vi hamnade först i en hel annan del av Kiel och till och med var på Autobahn ett tag. Det blir i alla fall aldrig tråkigt med min bror haha. Anette och jag drack två flaskor vin, tittade på LOTR som gick på TV:n och pratade. Det är någonting jag verkligen saknar i Sverige, att ha en vän jag kan prata med om allting, alla känslor, problem osv och som kan göra samma sak med mig. Vad bra det kändes att kunna tala! Vi åkde senare med taxin till Pumpe, det var goth-kväll. Jag träffade Wenka och Mark och det var så roligt att gnälla om ungdomarna, att skratta åt killar som tyckte att det var sexigt att gå runt utan skjorta och åt musiken som ibland var verkligen löjlig. Men jag dansade mycket ändå (jag var lite för full kanske) och Wolfram, dj:n, lyssnade på mina önskningar (och lät mig till och med spela skivor i 15 minuter: "Nina, jag måste kissa, tryck den där knappen när låten börjar sluta. Oh, och leta fram något kul att spela" *Wolfram out*). Någon kille med namnet Matthias kom fram till mig och sa att han kom ihåg mig från 90-talet. Jag kom inte ihåg honom. Han försökte väl något. Anette visste i alla fall vem han var så kanske jag hade träffat honom förr också. Han körde oss hem också, det var lite konstigt faktiskt, han slutade inte prata och jag vill bara komma ur bilen. Det kändes nästan som när jag var 16 .. killar som kör en hem bara därför att de vill ha "något".
Nästa dagen var jag helt förstört. För mycket sprit under för kort tid. Men på eftermiddagen mötte jag upp Martina och Frenzi. På vägen dit kom en väldigt påträngande UNSCO-människa upp till mig som inte fattade att jag bor i Sverige och därför inte kan betala något för hans välgörenhet. Så irriterande!! Men han frågade om jag var 18 än och då ville jag så klart lyssna till det han hade att säga. Bra taktik från hans sida! Så jag fikade med Frenzi och Martina som var jättetrevligt. Martina och jag har alltid så mycket att prata om, hon skriver just nu på sin doktorsavhandling om pre-rafaeliterna, Dante Rosseti heter han tror jag, och så letar hon efter de litterära hänvisningar i hans bilder. Han var obsessed med Dante Alighieri. Frenzi är apotekare och hon hade några läskiga saker att berätta, eww. >Senare hamnade vi hos Martina och drack vin och så klart blev jag full igen. Konversationen blev mer personlig och vi kom fram till att de flesta män som vi känner är känslolösa svin. I alla fall dem som är våra ex-pojkvänner haha. Jag missade bussen hem (jag hittade först inte busstationen .. och Frenzi och jag irrade runt i 30 minuter) så jag tog taxi istället. Mina föräldrar skrattade åt mig men min pappa gick i alla fall och köpte en Döner åt mig, det var ju snällt! Döner är nämligen den bästa fyllo-maten! Han skickade mig upp till mitt rum vid midnatt dock eftersom han tyckte att jag pratade för mycket. Haha.
På tisdag kände jag mig som en zombie. Jag hade tagit en allergitablett (damm-allergi + massor av persiska mattor =inte bra) och var bakis. Min mamma och jag var ute och shoppade i flera timmar. Jag hittade inte särskilt mycket men några få plagg och ett par högklackar blev det ändå (ingen aning varför jag köper högklackar, jag kan ju ändå inte gå i dem haha, men 10 Euro var så billig!). På eftermiddagen sov jag och på kvällen hängde jag med min bror och diskuterade den ryska och den italienska maffian. Och jag pluggade lite (Birger Sjöberg är jobbig!). På onsdag åkde jag hem igen. Jag har skickat två paket från Tyskland till Sverige, hoppas att de kommer fram snart. Jag hade ingen plats i min väska för några saker, jag har till och med förstört min väska eftersom den var för full. daaaaaaaaaamn.
Nu måste jag verkligen plugga. Och om två timmar är det dags för träningen. Jag orkade inte på morgonen så det blir innan lunch. Nästa seminarie handlar om lyrik från mellankrigstiden och jag har endast Karin Boye kvar som jag vet jag kommer att gilla. Jag älskade Artur Lundkvist. Men Birger Sjöberg och Harry Martinson var jobbiga, speciellt Martinson, dikterna talar inte till mig. Jag har börjat med en novell på svenska, så klart blev det ett tema igen som är för "realistisk" fast att jag hade tänkt mig något annat, men det gick den vägen medan jag skrev. har endast skrivit en sida än men kanske jag har lite tid innan jag går och lägger mig. Bah, min pappa har rätt, jag pratar för mycket!!
Thorge och jag
Min bror och Thorge
Jag, min bror, Sara, Diana och min mormor <3
Jag har ju redan postat bilderna från kvällen på Pumpe .. men här får ni en till ... Matthias och jag
Martina och jag
Jag och Frenzi
Kommentarer
Postat av: adam
låter som en trevlig resa.
but I object sir!
Harry M is God.
Postat av: Nina
Haha. jag ser inget universellt i Harrys lyrik, universell när det gäller resandet kanske men i alla fall inget som sätter igång mitt estetiskt och etiskt tänkande.
Dessutom har han nästan ord för ord översatt Sandburgs dikter till svenska och har utgett dem som sina. Jag menar, att låta sig inspireras är något som behövs men att använda till och med samma ordlag är ju lite trist. jag har precis läst 30 sidor om hans diktning och blev helt chockad! men men .. det är ju bra om han talar till dig!
Postat av: Emelie!
Det är skönt, och tokviktigt, med små avbrott i sin vardag ibland..! Härligt att höra att du hade det bra, vännen, och nu får vi fan se till att ses snart! Kram!
Trackback
