Miss Zombilicious - annorlunda

"Feuchtgebiete" av den i Tyskland levande brittiska författarinnan (och TV-profilen) Charlotte Roche är en roman som bryter med de sista tabun som finns. Jag vet dock inte om det var någonting som verkligen behövdes skrivas om. Romanen är ingenting för läsare som älskar komplicerade, vackra meningar och djupa, kryptiska ordspel. Det här är ingen "Blechtrommel". Ändå blev boken prisad av hela litteraturkanonen i Tyskland. Varför det? Eftersom det behövs någonting nytt efter postmodernism. Eftersom inga stora förändringar sker i litteraturlandskapet. Det stämmer kanske inte helt men klyftan mellan skönlitteratur och kommersiell litteratur har blivit större och Charlotte Roches roman är kanske en bro mellan de två världar.

Helen, en 18-årig kvinna, befinner på den proktologiska avdelningen av ett sjukhus, strax innan en operation. Romanen sker på två plan, för det första följer man Helens tid på sjukhuset och för det andra berättar hon om sitt liv. Eller kanske inte liv utan sitt förhållande till kroppsutsöndringar och det sexuella. Många gånger blir man äcklad, man blir chockad, man kanske söker en relation till ens egna erfarenheter. Det viktigaste i Helens liv verkar vara hennes förhållande till sin slida, att införa saker verkar vara en hobby. Men inte bara det. Utan också rumpan. Och hygienen som hon anser vara överskattad. Självklart finns det också en djupare plan, hennes förhållande till sina föräldrar och speciellt sin psykotiska mamma.

Jag tycker att boken var bra. Lite äcklig men bra. Det fanns ställen som jag gärna inte hade läst, ställen som är bara sjuka. Om man vill läsa något som på något sätt representerar den kvinnliga samtiden, kanske till och med den sexuella befrielsen, är den här boken förmodligen perfekt. Språket är nästan hela tiden talspråket och meningarna är korta. Det finns en känsla av dagboksroman. Det här är verkligen en intressant roman.