Feberboken
Det är jätteskönt att ha börjat med litteraturvetenskap igen eftersom jag läser böcker jag under normala omständigheter inte hade hörts om. "Feberboken" av Stina Aronson är en sådan bok. Boken publicerades 1931, Aronson använde sig då av pseudonymet Mimmi Palm. Romanen är väldigt modernistisk genom sin blanding av prosa och poetiskt språk, speciellt dagboksformen påminner mig mycket om Marguerite Duras' "Älskaren", likadant temat, kärleken. Mimmi, en gift 32-årig små författare, blir bekant med Hugo, en 23-åring som är nyskapande. De börjar få brevkontakt (många av breven får man läsa) och Mimmi blir förälskat i den unge skalden, men inte på ett sexuellt sätt utan på ett intellektuellt. Hon blir sjuk av sin kärlek, passionen styr hennes dagar och hon vet varken in eller ut. Hugo å andra sidan beter sig nedlåtande mot den skrivande kvinnan och kritiserar mycket av hennes verk. Han vill en erotisk kärlek, han kan inte föreställa sig ett annat sätt att älska eller omgås med en kvinna. Mimmi vill dock lära sig av honom, vill utbyta tankar och erfarenheter. Historien får en vändning när hon beslutar sig för att resa till Paris där han vistas för att skriva ...
Boken är på ett sätt självbiografisk. Stina Aronson skrev brev under många år med Artur Lundkvist. De kom varandra väldigt nära och Lundkvist sa vid något tillfälle att det kunde ha blivit en kärlekshistoria mellan de två om inte Stina hade brutit kontakten. De breven som man kan läsa i romanen sägs vara autentiska, även själva Paris-historien förekom i verkligheten. En intressant sak är att Stina Aronson endast använde sig av en modernistisk stil i sina verk under den tiden hon hade kontakt med Lundkvist. Innan och efteråt var hennes böcker mer traditionella och senare blev hon känt för att vara en av de stora Norrlands-skildrarna.
Jag tyckte vädligt mycket om romanen. Man känner sig igen som kvinna och som "författare". Temat med den intellektuella kärleken gav mig mycket att tänka på. Visst vore det skönt att ha någon som inspirerar, som man kan lära sig av lika mycket som man kan delar av sina erfarenheter? Jag älskade stilen och formen av romanen, det var lätt att läsa och följa och det ibland poetiska språket och sedan igen psykologiska, inre utläggningar gjorde det hela till en spännande läsning. Rekommenderas!!!
