Livets helvete
Jaha, nu har det alltså nästan gått en månad sedan mitt sista inlägg. Jag har inte mått tillräckligt bra för att dela av mitt liv med andra och jag mår fortfarande fruktansvärt dåligt. Jag har egentligen ingen aning vad som har hänt. Men plötsligt är alla mina gamla problem tillbaka. Någonting, någon händelse måste ha varit droppen som lät vattnet i tunnan rinner över. Det här blir förmodligen inget långt inlägg bara för skälet att jag inte orkar. Men jag tänkte uppdatera min blogg lite oftare igen, för att kunna skriva av mig. För att kunna sätta i ord hur jag mår och vad som egentligen händer i mitt liv.
Vi kan börja med några fakta kring plugget. Jag har klarat första tentan, med ett C. Jag hade ju redan i början av terminen bestämt mig för att ta det lite lugnare så för att inte ha hårdpluggat är rätt nöjd med detta betyg. Just nu skriver jag på en hemtenta som jag ska skicka in imorgon. Jag har egentligen ingen aning vad jag har skrivit i den tentan, jag har varit rätt borta i mina tankar så jag hoppas bara att jag blir godkänd. Jag har fått en praktikplats men just nu är jag fortfarande tveksamt om jag kommer att klara att jobba åtta timmar om dagen. Praktiken ska börja på måndag så jag bestämmer mig spontant om jag ge det hela ett försök eller inte. Om jag mår som jag mår just nu kommer jag hoppa över det. Det blir då självklart en hel del krångel men jag ska då prata med min studievägledare. Han sa att han kommer att hjälpa mig om det uppstår problem. Jag hoppas att han också gör det då. Hur som helst, jag vill ändå försöka det där med praktiken så jag ska fan tvinga mig!
Jag har hoppat av terapin för paniksyndrom. Jag ska dock fortsätta med det i framtiden. Det har hänt en del saker som gör att jag inte har kraften för en sådan terapi just nu. Jag har börjat må sämre några veckor sedan, fick svåra sömproblem, hade depressiva faser och det hela blev värre förra vecka tisdag. Jag ville inte leva mer. Jag orkade inte mer. Gamla minnen, nya påfrestningar. Allt var för mycket. Tankarna försvann inte, jag blev jätterädd för mig själv och åkde till slutet till St:Görans. Att sitta där i väntrummet var en konstig upplevelse. Jag fick hjälp. tabletter som lugnade mig. Jag fick kontakt med enheten som tar hand om min terapi och fick träffa någon. Nu tar jag antidepressiva. Jag vet inte om de hjälper, jag har haft några okej-dagar men igår och idag var det hemskt igen. Jag fick ta lugnande medel. Jag sov inte alls under natten. Stirrade på Tv:n hela dagen. Jag hoppas att det är normalt, att man får ett bakslag. Jag orkar inte pröva mig genom hundratals olika piller. Biverkningar är hemska. Jag mår illa hela tiden. Jag kan inte riktigt äta, om jag äter för mycket, spy jag ut det. Inga roligheter. Jag hoppas bara att tabletterna hjälper snart igen. Som sagt, om de inte gör det, skiter jag i praktiken. Jag kan inte med en stressfaktor till. Inte just nu.
Igår fick jag höra att min far har cancer. Det är kanske därför jag inte kunde sova. Det är inte som jag och min far har en bra relation. Det är raka motsatsen. Men jag önskar honom ju inget dåligt. Och cancer är fruktansvärd. Jag är orolig för min mamma, hur hon kommer att klara det hela. Och just nu kan jag inte ge henne mycket stöd. Jag känner mig så skyldig för det!!
Okej. Nu orkar jag inte mer. Jag ska sätta mig framför TV:n igen och tittar på något meningslöst. Att läsa går inte idag.
Vi kan börja med några fakta kring plugget. Jag har klarat första tentan, med ett C. Jag hade ju redan i början av terminen bestämt mig för att ta det lite lugnare så för att inte ha hårdpluggat är rätt nöjd med detta betyg. Just nu skriver jag på en hemtenta som jag ska skicka in imorgon. Jag har egentligen ingen aning vad jag har skrivit i den tentan, jag har varit rätt borta i mina tankar så jag hoppas bara att jag blir godkänd. Jag har fått en praktikplats men just nu är jag fortfarande tveksamt om jag kommer att klara att jobba åtta timmar om dagen. Praktiken ska börja på måndag så jag bestämmer mig spontant om jag ge det hela ett försök eller inte. Om jag mår som jag mår just nu kommer jag hoppa över det. Det blir då självklart en hel del krångel men jag ska då prata med min studievägledare. Han sa att han kommer att hjälpa mig om det uppstår problem. Jag hoppas att han också gör det då. Hur som helst, jag vill ändå försöka det där med praktiken så jag ska fan tvinga mig!
Jag har hoppat av terapin för paniksyndrom. Jag ska dock fortsätta med det i framtiden. Det har hänt en del saker som gör att jag inte har kraften för en sådan terapi just nu. Jag har börjat må sämre några veckor sedan, fick svåra sömproblem, hade depressiva faser och det hela blev värre förra vecka tisdag. Jag ville inte leva mer. Jag orkade inte mer. Gamla minnen, nya påfrestningar. Allt var för mycket. Tankarna försvann inte, jag blev jätterädd för mig själv och åkde till slutet till St:Görans. Att sitta där i väntrummet var en konstig upplevelse. Jag fick hjälp. tabletter som lugnade mig. Jag fick kontakt med enheten som tar hand om min terapi och fick träffa någon. Nu tar jag antidepressiva. Jag vet inte om de hjälper, jag har haft några okej-dagar men igår och idag var det hemskt igen. Jag fick ta lugnande medel. Jag sov inte alls under natten. Stirrade på Tv:n hela dagen. Jag hoppas att det är normalt, att man får ett bakslag. Jag orkar inte pröva mig genom hundratals olika piller. Biverkningar är hemska. Jag mår illa hela tiden. Jag kan inte riktigt äta, om jag äter för mycket, spy jag ut det. Inga roligheter. Jag hoppas bara att tabletterna hjälper snart igen. Som sagt, om de inte gör det, skiter jag i praktiken. Jag kan inte med en stressfaktor till. Inte just nu.
Igår fick jag höra att min far har cancer. Det är kanske därför jag inte kunde sova. Det är inte som jag och min far har en bra relation. Det är raka motsatsen. Men jag önskar honom ju inget dåligt. Och cancer är fruktansvärd. Jag är orolig för min mamma, hur hon kommer att klara det hela. Och just nu kan jag inte ge henne mycket stöd. Jag känner mig så skyldig för det!!
Okej. Nu orkar jag inte mer. Jag ska sätta mig framför TV:n igen och tittar på något meningslöst. Att läsa går inte idag.
Kommentarer
Trackback
