Meddelande från en utomjording
Jag känner mig lite som en utomjording idag. Som om jag inte tillhör den här världen, som om jag jag är olikt alla andra. Det är ingen bra känsla. Det har hänt en hel del igen. Men det var, som vanligt, inget som kan klassas som positivt.
Söndag var en fruktansvärd dag. Jag hade svår ångest hela dagen vilket för det mesta berodde på att jag skulle börja med praktiken nästa dagen. Jag var så rädd och kände mig allt mer misslyckad. Så jag bestämde för att hoppa över första dagen och vänta på vad läkaren har att säga på tisdag. Plöstligt ringde min telefon och då var det handledaren från praktikplatsen som ville berätta att hon är sjuk och inte skulle kunna komma på måndag. Jag såg det som ett bra tillfälle för att berätta för henne att jag inte mår bra. Hon var vädligt förstående och sa att jag skulle höra av mig efter jag har talat med läkaren.
Natten från måndag till tisdag kunde jag inte sova alls. Det var så många tankar i mitt huvud som höll mig vaken. Jag blev helt galen, kunde inte ligga still. Så när jag skulle träffa läkaren var jag helt förstört. Jag är sjukskriven nu. Det ser ut som om det kommer att vara så under hela praktikperioden. Jag måste ta sömntabletter under några dagar. Dessutom fick jag Sobril för att dämpa den värsta ångesten och självskadetankarna. Jag vet nu inte hur jag känner mig inför det hela. Att inte kunna göra praktiken känns lite som ett misslyckande. Jag hade ju så gärna försökt. Men å andra sida förstår jag att jag inte har kraften för det just nu. Så det enda jag kan göra är att försöka må bättre. Och vänta på att antidepressivan börjar verka på riktigt.
Nu blir det självklart lite krångel med mina studier och speciellt CSN. Jag har redan pratat med en hel olika personer på telefonen (CSN; Försäkringskassen, studievägledare ..). Jävla byråkrati! Det enda positiva var min handledare på praktiken. Hon är en underbar människa! Jag får göra min praktik där i framtiden, när jag mår bättre. Dessutom erbjöd hon mig till och med att umgås lite om jag känner mig för ensam hemma. Underbar människa!
Min pappa kommer att operas den 19:e november för att få ut cancern i tarmen. Läkarena kan inte lova någonting. Det kommer tas bort 60 cm av tarmen. Inte bra det!
Jag är vaken sedan 7.20 imorse. Jag har sovit ungefär 8 timmar. Sömntabletten har i alla fall gjort sitt. Jag har ätit lite naturgodis och nu mår jag illa. Sedan jag har börjat med antidepressivan kan jag inte äta större mängder av sötsaker. Jag mår jätteilla av allt sött. Bläh.
Söndag var en fruktansvärd dag. Jag hade svår ångest hela dagen vilket för det mesta berodde på att jag skulle börja med praktiken nästa dagen. Jag var så rädd och kände mig allt mer misslyckad. Så jag bestämde för att hoppa över första dagen och vänta på vad läkaren har att säga på tisdag. Plöstligt ringde min telefon och då var det handledaren från praktikplatsen som ville berätta att hon är sjuk och inte skulle kunna komma på måndag. Jag såg det som ett bra tillfälle för att berätta för henne att jag inte mår bra. Hon var vädligt förstående och sa att jag skulle höra av mig efter jag har talat med läkaren.
Natten från måndag till tisdag kunde jag inte sova alls. Det var så många tankar i mitt huvud som höll mig vaken. Jag blev helt galen, kunde inte ligga still. Så när jag skulle träffa läkaren var jag helt förstört. Jag är sjukskriven nu. Det ser ut som om det kommer att vara så under hela praktikperioden. Jag måste ta sömntabletter under några dagar. Dessutom fick jag Sobril för att dämpa den värsta ångesten och självskadetankarna. Jag vet nu inte hur jag känner mig inför det hela. Att inte kunna göra praktiken känns lite som ett misslyckande. Jag hade ju så gärna försökt. Men å andra sida förstår jag att jag inte har kraften för det just nu. Så det enda jag kan göra är att försöka må bättre. Och vänta på att antidepressivan börjar verka på riktigt.
Nu blir det självklart lite krångel med mina studier och speciellt CSN. Jag har redan pratat med en hel olika personer på telefonen (CSN; Försäkringskassen, studievägledare ..). Jävla byråkrati! Det enda positiva var min handledare på praktiken. Hon är en underbar människa! Jag får göra min praktik där i framtiden, när jag mår bättre. Dessutom erbjöd hon mig till och med att umgås lite om jag känner mig för ensam hemma. Underbar människa!
Min pappa kommer att operas den 19:e november för att få ut cancern i tarmen. Läkarena kan inte lova någonting. Det kommer tas bort 60 cm av tarmen. Inte bra det!
Jag är vaken sedan 7.20 imorse. Jag har sovit ungefär 8 timmar. Sömntabletten har i alla fall gjort sitt. Jag har ätit lite naturgodis och nu mår jag illa. Sedan jag har börjat med antidepressivan kan jag inte äta större mängder av sötsaker. Jag mår jätteilla av allt sött. Bläh.
Kommentarer
Trackback
