Miss Zombilicious - annorlunda

Och då hände det igen. Igår hade jag ett riktigt fruktansvärt sammanbrott. Jag har förstått varför men i själva ögonblicket var jag bara rädd och ville att allt det dåliga försvinner. Jag kom fram till något. Jag vill inte dö just nu. Det är inte det som styr mina tankar och handlingar. Det som händer är att allt det negativa inom mig, all ångest ska försvinna. Jag vill att det slutar. När jag har min värsta ångest vill jag dö. Därför att jag inte orkar mer. Därför att jag inte tror att jag någonsin kommer att leva ett normalt liv igen. Att läsa om andra som har tagit livet av sig eller som mår ännu sämre än vad jag gör är inte bra. Att läsa hur andra aldrig fått den hjälp de behöver (behövde). Det är vad som hände mig igår. Jag läste bloggar och sidor som handlar om just detta. Att de flesta inte får hjälp, att många begår självmord på grund av detta. All min hopp försvann. Så: note to self: läs inte om psykvården eller bloggar av folk du inte känner.

Jag var hos C igår. Det var antingen det eller att bli inlagd. Jag kom dit helt söndergråten, dåsigt av Theralen, osminkat. Hon märkte självklart att jag mådde dålig. Hon sa att jag var duktig eftersom jag hade prövat olika strategier (duscha, gummiband, is i handen osv). Men ingenting hjälpte ju! Ingenting klippte av den där ångesttopp. Hur som helst, efter endast 20 minuter skickade hon mig hem. Jag hade ändå inget att säga, jag var helt borta i huvudet.

På kvällen tog jag en hel del sömnmediciner och även ännu mer Theralen. Jag kunde ändå inte somna och min ångest var stark. Men efter en Propavan till (jag var nästan rädd för att jag skulle ta för många olika piller och dö av en överdos ..) somnade jag till slut. Jag sov 10 timmar.

Idag skulle egentligen Adam har kommit förbi men jag inställde det hela redan igår kväll. Och nu märker jag att det var det rätta beslut. Jag mår nämligen piss! Jag är jättebakis av alla tabletter och ångesten och gråten finns där hela tiden. Så jag flyr in i verkligheten, jag vet att verkligheten är det som håller mig vid livet. Jag försöker hålla mig upptagen hela tiden. Om jag försvinner i min egen värld blir allt bara värre. En flykt till verkligheten är kanske inte något de flesta önskar sig, utan den raka motsatsen utgör oftast människornas önskan. I am a creep, I am a weirdo.

En sak som har gett mig lite varma känslor idag är att en text som jag har skrivit kommer med i en utställning. Jag trodde inte att jag hade bidragit tillräckligt mycket till utställningens utveckling. Men det verkar som om det lilla jag har gjort är uppskattad. Så det gör mig glad!! Utställningen heter "Tillsammans" och finns snart att besöka på Mångkulturellt Centrum i Fittja. Jag ska senare leta fram en länk. Ni ska alla gå dit tycker jag!!