Miss Zombilicious - annorlunda

Det finns fina smeknamn som man använder sig av i kärleksförhållanden, i vänskap, i familjen. Många av dessa är löjliga men ändå söta. Men det finns sådana smeknamn som andra ger en, öknamn som man inte har kontroll över. Många följer endast strömmen och använder sig av dessa ord eftersom alla andra gör det. Andra tycker att det är roligt att betitla någon med ett ord som förnedrar. Jag tror den tiden där sådana namn skapas är oftast i skolan där de dominanta grupperna vill utybgga sin makt och trycka ner folk som redan är tysta. Smeknamn är ett maktmedel särskilt därför att de går lätt att användas av en hel grupp.

Jag har aldrig kallat någon vid sitt elaka smeknamn. Det fanns en kille i min vänskapskrets som var väldigt hårig. Han hade hår på ryggen, skuldrarna, överallt. Han heter Daniel men alla kallade honom för "Bärchen" (Björn). Han försökte vaxa sig en gång men då skrattade folk bakom hans rygg. Jag kallade honom för Daniel. Jag har aldrig varit någon som faller för grupptryck. Har jag skvallrat? Ja, det har jag. Men har jag sagt någonting elak om en människa som denna människa inte rå för? Nej.

Jag har aldrig tillhört den dominanta gruppen. Jag höll mig bara utanför, jag fick höra häromdagen att många respekterade mig på gymnasiet eftersom jag körde min egen grej. Jag var goth-nörden. Jag hade "kompisar" i alla grupper. Jag brydde mig inte om de var stereotypa snygga tjejer eller datanördar. Men jag har lidit. Jag har lidit eftersom folk hade elaka smeknamn för mig. Jag säger nästan aldrig emot när det gäller angrepp på mitt yttre. Jag tappar orden. Jag bara ler och spelar med i leken, låtsas som om jag också tycker att det är roligt att bli förnedrad. Detta personlighetsdrag är nog grunden för en hel massa skit som har hänt mig. Våldtäkt, sexuellt övergrepp, misshandel, utnyttjande. Jag kan nog skylla på mig själv att jag aldrig har sagt något. Det enda jag står upp för är mina åsikter och min intellekt. Om någon angriper mitt yttre kan jag inte säga något. Men när någon säger att jag är dum eller elak så försvarar jag mig. Konstigt fenomen det där.

Hur som helst. Elaka smeknamn. Jag tänker mycket på gamla tider på sistone, jag försöker förstå varför jag är vem jag är idag. Varför jag har misslyckat. Varför jag inte har något självförtroende eller självvärde. Varför jag hatar mig själv så mycket. Varför jag vill dö och inte anser mig själv lika mycket värdiga att leva som alla andra människor. Och en av orsakerna är de elaka smeknamn som jag har fått när jag var yngre. De gällde alla mitt yttre och därför försvarade jag mig inte. En av mina bästa vänner slog faktiskt en kille mitt på näsan när han kallade mig något elakt. Jag var så tacksam för detta.

Det första "öknamnet" som jag fått var "Alf". Det måste ha varit i 5:an. Serien Alf gick mycket på TV:n under den tiden. Och några elaka människor tyckte att jag så ut som Alf eftersom jag hade en stor näsa och långt mörkblont hår: precis som denna fula utomjordningen. Jag kommer ihåg att jag började spara för en näsoperation.

Sedan, inte långt efter det, kom namnet "Gonzo". Gonzo är en av muppetshow-karaktärerna. Han är blå och har en stor och ful näsa. De kunde inte kalla mig Alf längre eftersom jag hade färgat mitt hår svart. Men min näsa var lika stor så man tog endast en annan figur med stor näsa.

Efter det kom "LKW". (lastbil) Jag har alltid varit överviktig. Redan som 6-åring fick jag gå i en idrott stödkurs på grund av min vikt. Det var första året i grundskolan. (jag har nog alltid använt mig av mat som lugnande eller något sådant). Hur som helst. De kallade mig för LKW eftersom jag hade så stora ko-ögon som var nästan som ljusen hos en bil. Men de kallade mig inte för bil utan för LKW för att understryka att jag var fet.

Det värsta smeknamnet jag har fått är "pinguin" (pingvin). Jag var överviktig och jag var gothare. Det största hos mig har alltid varit magen. De tyckte att jag gick som en anka (så jag tränade i flera år på att gå normalt vilket jag faktiskt lyckades med). Och så tyckte de att jag såg ut som pingvinen i Batman (Danny DeVito). Kort, fet, stor näsa som liknar en näbb och svart runt ögonen. Detta namn har förföljt mig tills jag flyttade till Sverige. Nästan hela min ungdom. Jag var inte en människa, jag var ett djur. Jag var ingen kvinna, jag var en man. Jag var inte vacker utan fet och äcklig. 90% av människorna jag umgicks med visste nog inte ens mitt riktiga namn. Och de ville inte veta det heller.

Ni kan inte föreställa hur ont det gjorde att bli "avhumaniserat". Men jag ville inte säga emot, jag ville inte att folk tycker att jag är jobbig eftersom jag säger emot. Det enda jag gjorde var att inte delta i att kalla andra för öknamn. Hade ni några elaka smeknamn i skolan? Gjorde ni något mot detta eller låtsades ni att det inte stör er?