Miss Zombilicious - annorlunda

Vad fan håller mig hjärna på med egentligen? Varför matar den min kropp med ångest? Jag har så många negativa känslor och tankar just nu. Sorg, ledsenhet, ilska, ångest, ångest, ångest, ensamhet, övergivenhet, uppgivenhet. Jag sugs in i ett svart djupt hål utan botten.

Jag kämpar så hårt. Det är mycket jag inte vill. Men en sak vet jag: jag vill att det slutar. Jag vill att det är över nu. Jag hoppas att det endast är en övergående fas. Att det kanske blir bättre nästa vecka. Sist, i oktober, höll det i sig i tre veckor. Orkar jag att må så här i tre veckor? Det går inte ens att förklara hur jag mår. Det är bara en enda röra av rädslor och negativa tankar. Jag försöker hålla igång framtidstro, tron på att det blir bättre, mina förhoppningar om vad som ska hända i mitt liv. Men det är svårt. Jag tror nämligen inte på att det blir bättre. Men jag vill kunna tro.

Det första jag gjorde när jag vaknade var att gråta. Försökte somna om. Men det gick inte. Sedan dess har jag irrat runt i lägenheten. Fått ett slag i magen av något en vän skrev till mig. Någonting som gör mig känna att jag är en ond människa. Är orolig för mitt förhållande. Jag vill inte tappa det. En enda röra i mitt huvud. Jag hoppas nästan på att jag börjar dissociera. Att inte vara i verkligheten. Att det är tyst i mitt huvud.

Jag funderar över att ta någon lugnande. Det är nog det bästa jag kan göra just nu. Jag är faktiskt rätt nära till att ringa till psykjouren. Jag är rädd för mig själv. Men om en timme kommer pojkvännen hem. Då är jag inte ensam längre. Jag måste hålla ut tills dess. En lugnande blir det nog nu. Bäst så.

Vad fan håller jag på med? Vad fan håller min hjärna på med? Sluta genast! Grrrr.