Hemsk dag ...
Jag kan inte sova. Alls. Jag tog tre olika sömntabletter igår kväll men det blev inte en enda sekund av sömn. Min ångest äter upp mig och en spiral av negativa tankar följs av den. De senaste dagarna har jag varit helt passiv. Jag kom inte ens ur sängen igår. Ingen träning, ingen läsning, ingenting.
Jag hade ju gjort av mig med en av mina hjälpmedel till dumheter. Men det har inte hjälpt någonting. Jag hittar på andra saker istället. Om man verkligen vill något finner man nog alltid en väg. Idag blev jag till exempel skrämd av mig själv. Jag skulle till tunnelbanan på morgonen och när tunnelbanan rullade in på stationen ville jag hoppa framför den. Jag tänkte bara "Äntligen!". Men jag gjorde inget sådant utan bara sprang därifrån och tog nästa tunnelbana istället.
Färdighetsgruppen gick inte bra. Alltså jag har också blivit "somatiskt" sjuk nu. Jag har ledvärk, den värsta torrhostan och jag fryser jämt. Jag har nog feber också. Nu tänk är att ni är på vägen till att få influensa (pojkvännen är jättesjuk så jag utgår ifrån att jag får samma sak ..) och så har ni inte sovit alls, har hemsk ångest och var på något sätt nära till att ta livet av er. Jag sa emot mycket. Som att jag tycker att att småle är hyckleri och på något sätt påminner mig om hjärntvätt. Hur som helst, jag var där, jag lyssnade och har ännu en gång lärt mig att jag inte är särskilt mottaglig för medveten närvaro och sådant. Men det finns ju andra färdigheter. Någonting kommer jag att hitta som passar mig. Jag hatar dock att hela färdighetsträningen endast består av medveten närvaro övningar. Jag kan inte slappna av med andra människor kring mig. Så jag kan inte göra övingarna.
Sedan hade jag ett kort möte med min terapeut. Han försöker verkligen hjälpa mig. Men när man hotar mig med att hämta läkaren och låta mig tvångsinläggas då kan man inte förvänta sig att jag beter mig normalt. Jag tror att jag skrek och hotade med det ena och det andra. Jag sa något om att ingen får omyndigförklara mig. Det hela slutade med att jag fick lova att använda mig av min krisplan. Mjoa. Men lova kan man mycket. Jag kommer inte ringa till psykjouren eller akuten. Men men.
Ush. Och när jag kom hem bröt jag helt ihop. Värken i kroppen var jobbig. Jag kunde inte sluta hosta. Och jag var inte särskilt glad efter mötet med K. Så jag tog två huvudvärkstabletter, hämtade en massa filtar och försökte sova. Det lyckades jag med men efter två timmar väckte pojkvännen mig.
Nu sitter jag här. Jag har precis ätit lite naturgodis och mår illa. Gråtfärdig. Frossa. Vrålångest. Svag. Allt på en gång. Vill inte mer!!
Jag hade ju gjort av mig med en av mina hjälpmedel till dumheter. Men det har inte hjälpt någonting. Jag hittar på andra saker istället. Om man verkligen vill något finner man nog alltid en väg. Idag blev jag till exempel skrämd av mig själv. Jag skulle till tunnelbanan på morgonen och när tunnelbanan rullade in på stationen ville jag hoppa framför den. Jag tänkte bara "Äntligen!". Men jag gjorde inget sådant utan bara sprang därifrån och tog nästa tunnelbana istället.
Färdighetsgruppen gick inte bra. Alltså jag har också blivit "somatiskt" sjuk nu. Jag har ledvärk, den värsta torrhostan och jag fryser jämt. Jag har nog feber också. Nu tänk är att ni är på vägen till att få influensa (pojkvännen är jättesjuk så jag utgår ifrån att jag får samma sak ..) och så har ni inte sovit alls, har hemsk ångest och var på något sätt nära till att ta livet av er. Jag sa emot mycket. Som att jag tycker att att småle är hyckleri och på något sätt påminner mig om hjärntvätt. Hur som helst, jag var där, jag lyssnade och har ännu en gång lärt mig att jag inte är särskilt mottaglig för medveten närvaro och sådant. Men det finns ju andra färdigheter. Någonting kommer jag att hitta som passar mig. Jag hatar dock att hela färdighetsträningen endast består av medveten närvaro övningar. Jag kan inte slappna av med andra människor kring mig. Så jag kan inte göra övingarna.
Sedan hade jag ett kort möte med min terapeut. Han försöker verkligen hjälpa mig. Men när man hotar mig med att hämta läkaren och låta mig tvångsinläggas då kan man inte förvänta sig att jag beter mig normalt. Jag tror att jag skrek och hotade med det ena och det andra. Jag sa något om att ingen får omyndigförklara mig. Det hela slutade med att jag fick lova att använda mig av min krisplan. Mjoa. Men lova kan man mycket. Jag kommer inte ringa till psykjouren eller akuten. Men men.
Ush. Och när jag kom hem bröt jag helt ihop. Värken i kroppen var jobbig. Jag kunde inte sluta hosta. Och jag var inte särskilt glad efter mötet med K. Så jag tog två huvudvärkstabletter, hämtade en massa filtar och försökte sova. Det lyckades jag med men efter två timmar väckte pojkvännen mig.
Nu sitter jag här. Jag har precis ätit lite naturgodis och mår illa. Gråtfärdig. Frossa. Vrålångest. Svag. Allt på en gång. Vill inte mer!!
Kommentarer
Trackback
