Miss Zombilicious - annorlunda

Nu har jag varit hos läkaren. Jag ringde klockan 9 och fick vara där halv tio. Så jag hann inte duscha eller sminka mig. Det kändes ju fräscht. Inte. Min husläkare är på semester så jag fick träffa någon hyrläkare vars svenska var, ehm, inte svenskt i alla fall. Jag har dock aldrig träffat min husläkare, vårdcentralen har valt ut den för mig. Hur som helst, jag fick träffa en läkare. Jag har fått lite hostmedicin som hon sa att jag förmodligen kommer att flumma på. Jag är väldigt medicinkänslig så möjligheten att morfinet kommer att göra mig flummig är nog stor. Pojkvännen är ute med någon kompis just nu och hämtar medicinen på vägen hem. Spännande!! Jag försökte få ett recept på Oxascand men det gick inte. Alltså hon ville ge mig Sobril men det fanns inga små förpackningar och hon ville inte ge mig 30 stycken. Väl, värt ett försök i alla fall. Mitt problem är nämligen att det enda som hjälper mot min ångest som leder till självmordsimpuler är just medicinen. Och jag är så rädd för vad som kommer att hända när jag inte har någon medicin kvar. Jag har inte färdigheterna utvecklade än för att stå emot. Och om jag en gång till får höra att jag ska ta isbitar i min hand, kommer jag att skricka. Jag vill inte göra mig illa, jag vill dö. Ibland undrar jag om DBT:n är endast utvecklad för självskadare.

Jag hade en jättefin upplevelse igår kväll. Jag satt i soffan, lyssnade på musik, läste Dostojevskijs "Anteckningar från ett källarhåll och hade Batzy i mitt knä och strök över hennes huvud. Jag var så lugn, hela momentet var lugnet. Det höll inte i sig länge, kanske fem minuter. Sedan började Batzy försöka att äta min bok. Men bara dessa fem minuter av lugn, det var så skönt!

Idag har jag i alla fall en hel massa ångestkänslor kring DBT:n och K. Jag vet inte hur det kommer att gå. Men jag måste vara mogen och kanske hålla tillbaka lite. Jag är ingen dramatisk människa men K uppfattar det kanske så. När jag är lite stabilare ska vi börja prata om mitt förflutna och det är något jag vill verkligen göra. Så det ska jag kämpa för. Jag har i alla fall letat lite efter mindfulnessövningar på you tube men har endast hittat mediterande munkar. Haha. Jag ska kolla senare igen. Jag måste visa att jag vill må bättre. Samtidigt som jag egentligen inte tror på att jag någonsin kan må bättre. Som sagt, 30 % hoppar av DBT:n och endast 15% blir helt fria från sina problem. Inte särskilt lovande.