Nu har terapin börjat ...
Jag gick upp kvar i sju på morgonen idag. Min hjärna är mos och jag känner mig manisk. Ni vet, denna känsla när man är övertrött, man sväver på moln och man gör allt automatiskt samtidigt som man pratar lika snabbt som en häst i en tävling. Hjärndöd.
De senaste två dagarna har jag tillbringat med, öhm, jag vet inte. Jag färgade håret och tittade på film. Det är allt jag kommer ihåg. Och ångesten inför den första gruppterapin idag. Ah, och sömnlöshet. Jag hatar att inte kunna somna.
Gruppterapin var rätt okej idag. Jag var dock väldigt trött och fattade inte så mycket. Det blev mindfulness-övningar som inte fungerade för mig. De kommer nog aldrig fungera. Men jag låtsas, stirrar på mina fötter och tänker på annat. Terapeuten som håller i terapin känner jag ifrån övningsgruppen. Annars var det också en sjuksköterska närvarande. Vi är en liten grupp så jag lärde känna folk snabbt och hade inte en massa namn att komma ihåg. Vi pratade också om att stå ut och färdigheter. Jag är fortfarande besviken på att det endast handlar om att stoppa impulser. Jag är nog den enda Borderline-patienten som inte följer sina impulser. Mmm, fast, att hetsäta är kanske impulsivt. Men jag vill att de ger mig färdigheter för att få ångesten försvinna. Dessutom försvinner ju inte grundproblemet när man inte följer en impuls. Bah, jag har alltid haft svårt med att följa en tro eller övertygelse, jag ifrågasätter ju allt. men vi ska se. De andra i gruppen är trevligt. Mjoa, det finns ett orosmoment, något som gör mig nästan paranoid. Men det kan jag inte prata om eftersom man inte får prata om de andra terapideltagarna. Självklart var ångesten också närvarande hela tiden och jag funderar nu hela tiden om jag har gjort bort mig.
Jag gick inte och la mig när jag kom hem utan började städa badrummen i två timmar. Nu glänser allt. Det känns dock lite värdelöst eftersom det kommer ju bli smutsigt igen. Det är en dum ond cirkel. Grrr.
Näää. Jag ska gå och lägga mig nu. Jag hoppas att jag kan somna. Imorgon måste jag också gå upp tidigt. Läkaren kommer att ringa. Jag vill inte diskutera mediciner. Jag vet ju att de inte skriva ut något.
De senaste två dagarna har jag tillbringat med, öhm, jag vet inte. Jag färgade håret och tittade på film. Det är allt jag kommer ihåg. Och ångesten inför den första gruppterapin idag. Ah, och sömnlöshet. Jag hatar att inte kunna somna.
Gruppterapin var rätt okej idag. Jag var dock väldigt trött och fattade inte så mycket. Det blev mindfulness-övningar som inte fungerade för mig. De kommer nog aldrig fungera. Men jag låtsas, stirrar på mina fötter och tänker på annat. Terapeuten som håller i terapin känner jag ifrån övningsgruppen. Annars var det också en sjuksköterska närvarande. Vi är en liten grupp så jag lärde känna folk snabbt och hade inte en massa namn att komma ihåg. Vi pratade också om att stå ut och färdigheter. Jag är fortfarande besviken på att det endast handlar om att stoppa impulser. Jag är nog den enda Borderline-patienten som inte följer sina impulser. Mmm, fast, att hetsäta är kanske impulsivt. Men jag vill att de ger mig färdigheter för att få ångesten försvinna. Dessutom försvinner ju inte grundproblemet när man inte följer en impuls. Bah, jag har alltid haft svårt med att följa en tro eller övertygelse, jag ifrågasätter ju allt. men vi ska se. De andra i gruppen är trevligt. Mjoa, det finns ett orosmoment, något som gör mig nästan paranoid. Men det kan jag inte prata om eftersom man inte får prata om de andra terapideltagarna. Självklart var ångesten också närvarande hela tiden och jag funderar nu hela tiden om jag har gjort bort mig.
Jag gick inte och la mig när jag kom hem utan började städa badrummen i två timmar. Nu glänser allt. Det känns dock lite värdelöst eftersom det kommer ju bli smutsigt igen. Det är en dum ond cirkel. Grrr.
Näää. Jag ska gå och lägga mig nu. Jag hoppas att jag kan somna. Imorgon måste jag också gå upp tidigt. Läkaren kommer att ringa. Jag vill inte diskutera mediciner. Jag vet ju att de inte skriva ut något.
Kommentarer
Trackback
