Träna, handla, baka - och ångest
Jag har tränat på förmiddagen. Jag måste bli bättre på det. Det var bara tredje gången den här veckan. Sedan åkte jag och pojkvännen till Skärholmen för att handla några nödvändigheter som medicin och papper. Snart är mitt konto helt tomt. Det är skrämmande. Jag kommer inte ha någon inkomst i 9 månader till. Jag har kollat nu. Vi ligger precis över existensminimum med pojkvännens lön. Och försäkringskassan kan jag glömma också. Läkaren vill sjukskriva mig men det hjälper inget. Jag befinner mig som vanligt mellan stolarna.
Det var jobbigt att vara i ett stort köpcentrum så här under jultiden. Alla är stressade, alla letar efter julklappar. Bra att jag inte har pengar för att köpa några presenter. Jag hade panik och ångest under hela tiden vi var där. Jobbig situation: att stå i kö till kassan. Jag har också hämtat ut Propavan och Imovane. Den här gången fick jag faktiskt Imovane och inte Zoplikon. Kanske det hjälper bättre? Jag har två Imovane-recept kvar. Det känns lite tryggt.
Sedan har vi bakat i flera timmar. Tyska kakor, julkakor. Jag har ätit alltför mycket deg och mår illa. Vi har nog bakat tillräckligt för ett helt år. När jag bodde i Tyskland så bakade jag alltid kakor till vänner, som julklapp. Jag hade inga pengar då heller. Alltså när jag pluggade på universitet i Kiel. Alla blev glada för sina kakor. Här har jag ingen att ge kakorna till så jag kommer nog äta dem alla själv. Bra det. Eller vill någon komma över och fika? Jag har kakor!!!
Julkort har jag skrivit idag också. Och tittat på filmen "Berlin 36" som var riktigt bra. Jag ville egentligen göra DBT-uppgiften. Men det är något som jag kan göra inom fem minuter. Och som känns så självklart igen. Kommer jag egentligen lära mig något nytt?!? Vi ska se. Jag har en väldigt långtråkig lördagskväll. Jag känner mig ensam och ledsen. Blah. Idag sitter ångesten i magen, som om någon har tryckt in en stor boll av mörker. Uh. Vilket symboliskt språk. Blah igen.
Kakor
Du är så underbar, fint tjej.Du ska inte sitta ensam i det kalla land Sverige. Var inte rädd att förlura din intelligens, det försvinner aldrig...
Jag vet.. var i samma sits. Om du vill och törs kan du alltid kontakta mig. Jag känner så mycket igen i dina berättelser.. Jag är utbildad psykolog och kanske kan bidra med till nåt... Du kan skriva till mig eller ringa med skype eller så kan vi träffas. Ge inte upp, du är inte tokig, det du har är ångest och det kan man hitta sätt att klara av. Det svenska psykiatri är kass och deras läkare är för det mesta fega och inkompetenta, fick erfara själv. Höll ut i mörkret och kontakta mig.
Mvh Fatima
Du är så underbar, fint tjej.Du ska inte sitta ensam i det kalla land Sverige. Var inte rädd att förlura din intelligens, det försvinner aldrig...
Jag vet.. var i samma sits. Om du vill och törs kan du alltid kontakta mig. Jag känner så mycket igen i dina berättelser.. Jag är utbildad psykolog och kanske kan bidra med till nåt... Du kan skriva till mig eller ringa med skype eller så kan vi träffas. Ge inte upp, du är inte tokig, det du har är ångest och det kan man hitta sätt att klara av. Det svenska psykiatri är kass och deras läkare är för det mesta fega och inkompetenta, fick erfara själv. Höll ut i mörkret och kontakta mig.
Mvh Fatima
