Miss Zombilicious - annorlunda

Jag hade en okej dag igår. Jag hade en bra dag idag. Fram tills på kvällen, alltså nu. Jag fattar inte varifrån den här jävla ångesten kommer. Jag är så ledsen. Jag vill att den slutar. NU! När man inte har haft ångest på några timmar så den känns den på något sätt mycket värre eftersom man känner skillnaden mellan att nästan dö av ångest, känslor av tomhet, ensamhet och självhat blandad med små doser av självmordstankar och ett normal mående med en hel del skratt och lycka. Jag står snart inte ut mer! Och jag vill inte ta de där dumma dropparna. Jag måste kunna träna imorgon eftersom jag har ätit typ ett kilo choklad idag! Jag orkar inte mer :( Och det där med att trappa ner på tabletterna är fruktansvärt, de små doser hjälper ju inte, jag har bara två veckor sedan tagit 45 mg och nu endast 25 mg, hur ska jag egentligen klara mig? Gud, jag tycker så synd om mig själv och samtidigt känner jag så mycket skam och skuld inför de människor som bryr sig om mig. Vad har jag gjort för att förtjäna det här egentligen?!? Fan jävla fan!


*rant over*

(Om jag bara kunde läsa, om jag bara hade koncentrationen för att fly i en annan värld. Men det är så svårt, det går inte att kringgå ångesten, den bestämmer. Jag känner mig som ett offer. Det låter dumt men det är så känner mig. Som om mitt liv har tagits ifrån mig. Som om någonting jagar mig och vill ta livet av mig. Visst är jag lite överdramatiskt?!?)