Miss Zombilicious - annorlunda

Jag har haft en jobbig dag och kom först senare på kvällen på att det förmodligen beror på att jag inte har tagit mina stämningsstabiliserande tabletter igår kväll (de är egentligen en epilepsi-medicin, så i fall att jag har epilepsi är jag ju på den säkra sidan). Jag hade inga kvar och eftersom jag tar en så låg dos så trodde jag inte att det gör någon skillnad. Jag hade nog fel. Under förmiddagen var jag bakis från Theralen-dropparna och så långsamt stegrades ångesten till en nivå som inte har haft sedan början av januari. Inga mediciner hjälpte. Jag var jätteglad att Anders var hemma annars hade jag gjort något dumt. Fan!! Jag höll mig upptagen med att skriva ett långt brev (hann dock inte avsluta det, min hand började göra ont) och att träna, laga mat och prata med folk på telefonen. Nu har jag tagit min första sömntablett och ska nog läsa lite innan jag går och lägger mig. Hela mitt liv handlar om mediciner och självhat. Jag har blivit som de andra patienter på psykavdelningen. Jag undrar om man någon gång kommer ur detta tänkande igen?!?

Egentligen ville jag kolla det där med läskurserna nästa vecka men som jag mår just nu verkar det inte som en bra idé. Jag kan inte sätta press på mig själv. Hur mycket jag än vill plugga igen och känna mig nyttigt, om jag misslyckas eftersom jag mår skit bidrar det ju till ingenting. Jag måste börja förstå mig själv.

Jag har fått ett stort paket från Japan idag, från min kompis Kazumi. Det var något som gjorde mig glad under en kort stund. Hon skickade mig Blur och New Order skivor, en bok om Japans kultur, smycke och en hel del japanska snacks. Vad snällt av henne!!