Miss Zombilicious - annorlunda

Jag blir galen, alltså på riktigt. Jag tror att jag är på vägen att bli paranoid. Jag har inte varit utanför lägenheten sedan förra vecka onsdag. Och de enda människor som jag har träffat är Anders och köksmontage-gubbarna. Då kan man ju bara bli paranoid. Jag mår fortfarande fruktansvärt dåligt. Att ta mindre tabletter hjälper ju inte. 20 mg är det nu. Jag vägrar fortfarande att ta dropparna på grund av biverkningarna men jag undrar hur länge jag håller ut. Igår märkte jag att jag plöstligt blev helt apatisk och jag grät flera timmar innan jag kunde somna (trots sömtabletterna). Idag är jag väldigt deprimerad och ångesten stiger bara med varje minut. Jag kommer att explodera snart!!! Jag försöker att hålla mig till det min terapeut har sagt, alltså att hålla mig upptagen. Men de riktiga färdigheter har jag inte använt mig av under några dagar. Jag antingen gömmer mig i sängen iställt eller gör något dumt. Jag ligger alltså mycket i sängen och vill egentligen bara skrika ut min ångest. Någonting för att få den sluta. Jag blir nästan irriterad av uppmärksamheten som Anders ger mig. Fast att jag vill ju ha honom kring mig, han ger mig ju trygghet och kärlek. Nu är han i alla fall hos tandläkaren och jag färgar håret. Ska nog snart äta lunch också. Tränat har jag också, det hjälper egentligen alltid lite mot ångesten med inte idag. Dessutom mår jag jätteilla, har en en konstig känsla i hjärnan (kan inte beskriva det, som om det vore att jag kunde flyga .. alltså, som om jag svävar .. eller något) och är darrig. Jag undrar om det är abstinensen?!? Jag fick i alla fall en fin present från min vän Kerri via posten, blev glad av det i alla fall.

Fin väska