Miss Zombilicious - annorlunda

De senaste två dagar har jag varit rätt aktivt eftersom min mamma är här. Då blir det ju mer socialt liv på något sätt eftersom den där kvinnan är verkligen aldrig tyst! Men det är bra om hon pratar hela tiden, det får mig bort från mina tankar. Jag känner nog nu att antidepressivan har gått ur kroppen och att den där djävulsångesten har blivit mindre. Men nu har jag hela tiden en medium ångestnivå, även om jag har tagit lungnande medel. Jag tror att det beror på att de negativa tankarna har blivit starkare. Mitt självförtroende har helt försvunnit. Jag har gått upp i vikt så jag hatar min kropp. Jag är oproduktiv. Alla har börjat plugga igen eftersom den nya terminen har börjat och jag sitter hemma och känner mig bara misslyckad. Framtiden ser svart ut just nu. Och så känner jag mig som jag är till besvär för alla. Jag är rädd för att träffa mina vänner eftersom jag inte vill att de ser mig i det skicket jag är just nu, jag gråter ju konstant och är ibland helt apatisk. Men jag ska tvinga mig att träffa folk innan jag har helt isolerat mig, jag har ju inte träffat en enda vän sedan mitten av december. Jag är bara så jävla rädd att förlora de få vänner jag har eftersom de inte orkar med hur jag mår, speciellt därför att det inte kommer att förbättras inom en kort framtid.

Det har varit självklart också strul igen med psykkontakterna och allt. Från psykavdelningen skulle jag har fått två recept och de hade glömt bort det så Anders fick ringa dit. Jag ska ju egentligen trappa ner på mina lugnande men jag har inte fått någon ersättning för dem än så jag tors inte. Jag har nu Sobril/Ocsascand hemma för kanske en månad (om jag då tar 45 mg om dagen, just nu försöker jag med 30 eftersom jag inte är ensam hemma). Så det var en lättnad att jag fick några tabletter till. Dessutom skulle jag egentligen har haft ett möte med min terapeut för första gången igår men hon var sjuk så mötet blev inställd. Och jag har ingen aning när jag kommer att få en ny tid. Det känns inte bra det, jag behöver en psykkontakt just nu!! Jag har ställt mig frågan om jag egentligen är helt öppen för en terapi. Jag är väldigt beskyddande när det gäller vem jag är, jag har svårt att ta till mig saker som ska förändra mig eller mitt beteende. Dessutom är jag ingen människa som tycker om att blotta ut sitt inre. Jag har aldrig riktigt pratat om hur jag mår eller vad jag tycker om mig själv. Den där självrannsakan. Jag måste verkligen säga till dem att jag är rädd för att jag kommer att ha det svårt med terapin och att ta till mig saker på grund av mina defensiva strukturer som jag har för att skydda mig själv. Eh. Jag vill nu gärna få en ny tid snart, jag orkar inte med att det inte händer något, att jag måste vänta i ovisshet.

Men tillräckligt med psyksnacket. Jag har faktiskt tränat de sista tre dagarna. Konstigt nog bröt jag alltid ihop efteråt. Men det känns ändå bra och jag ska träna innan lunch idag också. Jag har ju gått upp i vikt så jag har inget val. Jag har varit utomhus (!!) igår och i förrigår. På måndag var min mamma och jag i Skärholmen eftersom jag hade ett bankärende (som självklart ledde till strul också) och så var vi och handlade. Igår var vi på Coop och handlade lite (att gå och handla med min mamma tar flera timmar, hon måste titta på var enda grej haha). Så jag har i alla fall aktiverat mig lite. Idag stannar jag dock hemma. Jag ska träna, färga håret, kanske städa lite, läsa och skriva brev. Jag ska hålla mig upptagen. The end.