Miss Zombilicious - annorlunda

De senaste två dagar var fyllda med en hel del förvirring, ifrågasättande och tvivel. På torsdag hade jag mitt första terapisamtal och gick därifrån med mer frågor än svar i mitt huvud. Så nu under helgen ska jag formulera frågor jag vill ställa och skriva ner dem. Jag är alltid så blygg när det gäller läkare och sådant. De vet ju mer om temat. Men jag känner mig helt förvirrat just nu. Jag fick fortfarande inte någon förklaring om vad Borderline innebär för mig, om jag är ett lätt eller svårt fall. Vilken slags terapi som används på mig, vad den grundar sig på. Hur framtidsplaneringen ser ut när det gäller DBT. Jag skulle nu lära mig några färdigheter för att kunna utstå med ångest och impulser. Men på något sätt känns dessa färdigheter så mycket mindre effektiva än tabletterna jag har. Jag är tveksam.

Igår har jag varit väldigt upptagen, eller jag höll mig upptagen. Jag städade, skrev brev, läste, surfade på internet, tränade, lagade mat. Allt för att hålla mig lugn. Men det höll inte och kring klockan 15 bröt jag ihop och fick ta en tablett. Och sedan på kvällen (fast att jag hade tagit en tablett till) fick jag värsta impulserna för att såra mig. Jag undrar varför allt känns så mycket sämre nu. Men jag ska kanske titta på omständigheterna. Ett terapisamtal som hade förvirrat mig och en stor känsla av skam och skuld när det gäller vänner. Vänskap har alltid varit att ge och att ta för mig. Men nuförtiden känns det som om jag mest tar och inte ger. Jag har ingenting att ge känns det som. Jag undrar om det är normalt att Borderline bara bryter ut så här. Alltså att känslorna plötsligt kommer ut och stannar inte i mig längre. Jag har ju alltid haft likadana tankar men hade dem rätt bra under kontroll och såg de endast som tecken för dåligt självförtroende. Varför kommer de ut mer intensiva då? Make it stop!!!

Vi ska till Skärholmen snart. Jag ska till apoteket och hämta ut ett recept för några lungnande droppar som jag ska ta istället för Ocsascand. Jag ska ju trappa ner med de starka lungnande. Fast att jag inte kan inse hur det ska bli bättre. På allvar: Jag är hellre beroende på någon tablett än att jag måste utstå med min ångest och kämpa och ta droppar som endast gör mig trött. Jag ser inte logiken, man måste ju avväga vad som låter bäst. Oh well. Men vi är i Sverige och då handlar psykvården på ett visst sätt.

Nog med gnäll för den här morgonen. Nu ska det duschas.