Lyckad?
Jag tror att jag har haft en rätt lyckad dag så länge. Jag säger så länge eftersom jag just nu känner ångesten krypa fram. Och jag känner mig faktiskt misslyckad, helt misslyckad. Och ensam fast att min pojkvän sitter endast två meter ifrån mig och min mamma sitter i andra rummet.
Jag har nu tränat sex dagar i rad och jag har redan gått ner nästan två kilo. Så kanske om en månad har jag min normalvikt igen, om jag inte emellan slutar träna igen. När min mamma inte är här längre kommer jag kanske också äta bättre, hon äter ju godis och choklad varje dag och bjuder också på dem. Det är svårt att motstå godis!
Hur som helst. Idag. Min mor väckte mig 8.30, vi åt frukost och sedan åkte hon till ÖoB medan jag tränade. Jag dansade i en timme efteråt, högljud Marilyn Manson. Plöstligt kände jag mig jättekonstigt i hjärnan, mer som agression eller något. Jag gick och duschade, tog en Sobril och gjorde mig klart. Min mamma hade kommit tillbaka och vi två åkte in till stan. Jag pratade på hela tunnelbanafärden, det höll mig lugnt på något sätt, att prata som en vattenfall. Vi gick till Shock och jag köpte en röd hårfärg, jag vet inte om jag nu köpte den rätta färgen. Vad fan har de fyra olika röda Manic Panic Amplified? Jag stod där i en kvart och var förvirrad tills min mamma bestämde för mig. Haha. Prata om beslutsångest. Jag köpte också några andra småsaker. Sedan kollade vi lite i en vintage butik och hamnade efteråt fikade vi. Jag började känna att det var för mycket folk kring mig (=Sobrilen slutade verka) så vi åkte hem. Det blev lite salat och jag nu har sovit i två timmar.
Nu bultar hjärtat. Och jag skakar. Min mamma pratar och jag kan inte lyssna. Jag ska nog göra en kopp té. Och skriva ett brev. Lugnande saker. Dessutom är det ju dags för min klockan 8 medicin nu. Jag har fortfarande inte fått en ny tid för att träffa terapeuten, jag börjar bli ledsen. Jag skulle ju träffa henne en gång om veckan och den här veckan har gått utan att jag har fått träffa henne. Och det blir ingenting de första dagarna nästa vecka heller eftersom annars hade jag nog fått post om det redan. Ledsen blir jag!
Jag har nu tränat sex dagar i rad och jag har redan gått ner nästan två kilo. Så kanske om en månad har jag min normalvikt igen, om jag inte emellan slutar träna igen. När min mamma inte är här längre kommer jag kanske också äta bättre, hon äter ju godis och choklad varje dag och bjuder också på dem. Det är svårt att motstå godis!
Hur som helst. Idag. Min mor väckte mig 8.30, vi åt frukost och sedan åkte hon till ÖoB medan jag tränade. Jag dansade i en timme efteråt, högljud Marilyn Manson. Plöstligt kände jag mig jättekonstigt i hjärnan, mer som agression eller något. Jag gick och duschade, tog en Sobril och gjorde mig klart. Min mamma hade kommit tillbaka och vi två åkte in till stan. Jag pratade på hela tunnelbanafärden, det höll mig lugnt på något sätt, att prata som en vattenfall. Vi gick till Shock och jag köpte en röd hårfärg, jag vet inte om jag nu köpte den rätta färgen. Vad fan har de fyra olika röda Manic Panic Amplified? Jag stod där i en kvart och var förvirrad tills min mamma bestämde för mig. Haha. Prata om beslutsångest. Jag köpte också några andra småsaker. Sedan kollade vi lite i en vintage butik och hamnade efteråt fikade vi. Jag började känna att det var för mycket folk kring mig (=Sobrilen slutade verka) så vi åkte hem. Det blev lite salat och jag nu har sovit i två timmar.
Nu bultar hjärtat. Och jag skakar. Min mamma pratar och jag kan inte lyssna. Jag ska nog göra en kopp té. Och skriva ett brev. Lugnande saker. Dessutom är det ju dags för min klockan 8 medicin nu. Jag har fortfarande inte fått en ny tid för att träffa terapeuten, jag börjar bli ledsen. Jag skulle ju träffa henne en gång om veckan och den här veckan har gått utan att jag har fått träffa henne. Och det blir ingenting de första dagarna nästa vecka heller eftersom annars hade jag nog fått post om det redan. Ledsen blir jag!
Kommentarer
Trackback
