Och så hände det igen ...

Jag är så trött, trött på allting och trött eftersom en kvinna i mitt rum hade mardrömmar under natten och skrek en hel del så jag fick inte mycket sömn. Igår på sen eftermiddag blev jag inlagd på psyket igen. Jag fattar egentligen fortfarande inte riktigt varför. Okej, jag förstår det men jag vill inte medge det. Jag har ingen kontroll över mina impulser just nu och eftersom jag har den starkaste ångesten jag någonsin haft så är det nog bäst att jag stannar här under några dagar. På fredag har jag ju äntligen en tid hos en psykiater i öppenvården och på söndag kommer min mamma på besök och stannar i tio dagar.
Jag har inte haft ett läkaresamtal här än men jag kommer definitivt att säga att jag antingen vill bli utskriven på fredag, lördag eller måndag. Längre än det stannar jag inte här. Jag har träffat redan en hel gamla bekanta som alla är inlagda igen också. Det verkar mer och mer som inläggningen på psyket är inträdebiljetten till en ond cirkel. Skönt känns det i alla fall inte.
Jag har hamnat i ett rum med tre andra kvinnor som alla får elektrochockar så de är sömniga mest av dagen. Inget bra sällskap det. Men som sagt, jag fattar jatt ag behöver ett slags övervakning just nu. Men jag satsar allt på öppenvården nu och ska kämpa! Mitt mål är att klara av min ångest, mina självmordstankar och mina självskadetankar själv. Att jag har kontroll igen. Och jag vill fan hålla mig ifrån Sobril, Ocsascand och alla dumma antidepressiva.
Bah, jag är så trött. Kanske sova en timme innan det är lunch. Och sedan kanske duscha. Känner mig som en jävla äckel som springer runt i sjukhuskläder. Anders kom med några kläder på morgonen så jag ska nog byta. Men först: sova!!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0