Miss Zombilicious - annorlunda

Jag är så seg och trött hela tiden. Jag skulle kunna sova hela dagen. Jag försöker ju gå upp klockan 8 varje dag men jag somnar alltid om. Så irriterande! Den nya antidepressivan gör konstiga saker med min kropp och min hjärna. Det känns rätt otäckt. Men jag har ju ingen läkare som följer upp mig just nu. Han från avdelningen har nog skrivit ut medicinen till mig men det går inte att nå honom. Och jag har inte träffat någon läkare i Fittja än. Jag har ingen aning hur jag alltid hamnar i sådana omöjliga situationer. Jag har ringt till en massa ställen men alla säger att någon annan bär ansvarat för mig.

Så jag sitter hemma och är rädd för biverkningar. Jag har fått en äcklig och skrämmande utslag med eksem i ansiktet. Jag har ibland jättesvårt att se, allting blir dimmig för mig. Jag är trött och seg hela tiden. Jag har perioder av apati då jag bara stirrar och egentligen inte fattar vad som händer kring mig. Jag har plötsliga ångestattacker. Jag har ett lock på känslorna ibland, jag blir helt känslokall, kan inte skratta eller gråta. Jag har hemska tankar om självmord och att skada mig själv. Jag har gått upp 3 kg inom en vecka. Jag har ibland ingen hunger eller apetit alls och sedan kan jag hetsäta. Jag är yr. Jag har koncentrationssvårigheter. Jag har ingen ork att göra någonting och är rädd för att träffa andra människor. FAN!

Den 28:e träffade jag terapeuten i Fittja igen och hon ställde hundratals frågor igen. Efteråt fattade jag att alla dessa frågor hade med borderline att göra. Det skrämmer mig! Hur som helst, jag har en tid den 14:e med henne och en läkare och då ska de ge mig en diagnos och säga vilken medicinering och terapi de kan erbjuda mig. Så det är det som jag har som mål. Att stå ut tills den 14:e.

De första dagarna i januari har varit sega. Jag tittade allt för mycket på TV. Jag sov. Och jag försökte läsa lite. Inget spännande där.