Miss Zombilicious - annorlunda

Att vakna efter 3 timmars sömn på grund av magont är inte roligt. Smärtan försvinner men ångesten kryper fram. Jag somnade runt 7 igen och sov några timmar till. Jag ringde till C för att fråga om hon har pratat med läkaren om jag får sluta med stämningsstabilisatoren utan att trappa ned. Hon har inte ringt tillbaka men hon har förmodligen semester just nu. Jag vet inte vad jag gjorde tills pojkvännen kom hem från jobbet. Jag tror att jag har diskat. Och ätit skräpmat. Sedan ringde vi till CSN och det hela blev helt förvirrande så jag bestämde mig för att avstå från pengarna för sommarkursen. Jag orkar bara inte med strul just nu. Jag vet ju inte ens om jag orkar plugga eller om jag klara av kursen. Jag vill ju kanske plugga under hösten och då behöver jag pengarna.

Jag skriver på ett långt brev till min brevvän Adeline från Frankrike. Vi diskuterar existentialism och dess betydelse för religionen. Och Marx utsaga om religionen som opium för folket. Intressant. Stackars Adeline har en fruktansvärt psykiskt problem: hon har post-traumatisk stress syndrom och det har lett till att hon inte kan dricka. Hon kan inte få i sig något flytande. Stackarn. Men hon är så smart och har till och med pluggat psykologi på universitetet. Att skriva för att hålla ångesten borta fungerar dock inte så bra idag. Jag bröt ihop efter hela CSN-stressen och sedan dess är jag helt spänt. Jag väntar bara på impulserna. Koncentrationen är nästan helt frånvarande.

Jag behöver riktigt föda, jag har endast ätit choklad och en risifrutti så länge. Det bidrar nog till mitt dåliga mående. Det är fint väder. Vi har en bil. Jag har inga måsten. Och ändå sitter jag inomhus och tycker synd om mig själv. Patetiskt.