Miss Zombilicious - annorlunda

Jag har sovit väldigt dåligt. Det gick inte att somna, trots Propavan, så jag satt mig framför TV:n. Jag gick och la mig vid halv fyra. Jag vaknade klockan sex och hade jättestark ångest. Men det hjälpte med att slå mig lite. Jag blev dåsig av det. Konstigt, jag vet. Hur som helst, jag gick upp klockan 10 och sedan dess har jag bara stirrat i väggen, diskat och tagit hand om tvätten har jag hunnit med. Katten tycker att det är roligt att löpa lite amok. Dessutom vägrar hon äta något annat än räkor.  Det blir nog ingen träning just nu, jag känner mig frånvarande. Jag tar ingen Lamotrigin längre och det bidrar kanske till mitt mående. Jag måste ta Immovane ikväll, jag behöver sömn!

Jag är fortfarande helt fången i tankarna om vad som hände igår, mötet med läkaren. Det finns en stor ovisshet om vad som kommer att hända nu, när jag får komma till den nya öppenvårdsmottagningen, när jag får träffa en läkare och om jag får något hjälp. Jag undrar om jag inte hade mått bättre om jag aldrig hade sökt mig till vården över huvud taget. Jag har ju kunnat hantera mina problem förut. Varför fungerar det inte nu längre? Det vore kanske bäst om jag helt avstod ifrån all vård/terapi/medicin och försökte ignorera mina problem. Eller?!?

Nu ska jag försöka plugga lite. Att läsa om vampyrer. Men först behöver jag kaffee. Jag är väldigt nära till att dissociera. Jag märker hur jag allt mer svävar bort, hur jag allt mer dras in i en overklighet, en annan dimension. Dessutom har jag väldigt starka självskade-impulser. Jag har inte skurit/rispat mig i över en månad och det ska jag fan inte börja med igen.