Miss Zombilicious - annorlunda

Det har svängt åt det negativa hållet. Självklart. Jag höll ut länge men sedan lät jag tankarna tar över. Oron för läkarebyte, för att aldrig kunna må bättre, för att aldrig få hjälp, tog över. Jag har nog en existentiell ångest. En rädsla för att leva, en rädsla för att dö. Jag kan inte riktigt förklara det. Det är nog också ett sökandet efter svaret på frågan om meningen med livet. Jag önskade att det fanns ett universellt svar. Ett svar som lugnar mig. Man måste leva för något men om man vet att döden kommer alltid infinna sig, om nu om 5 minuter eller om 50 år, vad lever man för då? Kanske ska man njuta av varje sekund? Jag tror ju att vi alla som individuella subjekt inte har en stor betydelse för det stora alltet. Men om det inte fanns kollektivet så skulle jorden ser annorlunda ut, kanske även universum. Schopenhauer igen: alltets vilja till fortplantning. Det är allt det handlar om. Att föra människosläktet till nästa nivå, att bidra till evolutionen. Men om man då inte vill fortplanta sig? Jag har ett tag trott att min mening i livet är att beröra andra. Om man gör en skillnad i en annans liv så har man ju lämnat någonting efter sig. Det kan vara ett enkelt samtal som gör att en annan människa tänker efter, det kan vara att "producera" kultur (inte i Frankfurt skolans mening) eller att vara politiskt aktiv. Att lämna någonting efter sig, att bli ihågkommen. Men är det verkligen så enkelt? Är det då egoistiskt? Eller är det ett bidrag till utvecklingen? Jag vet inte längre.

Självklart så strular det med CSN nu också. Ingenting får vara enkelt i mitt liv just nu. De har missförstått hela grejen med att min sommarkurs slutar inte förrän slutet av oktober. Nu ska jag plötsligt få fullt bidrag och lån från juni till augusti, eftersom kursen är 15 hp. Den är halvfart och inte heltid?!? Men man får ju endast bidrag nästa termin om man har klarat kurserna förra terminen. Och höstterminen börjar ju i slutet av augusti, hur kan jag vara klart med min kurs som slutar i oktober då? Så jag måste ringa dem. Jag HATAR att ringa till CSN. Jag måste förmodligen prata med en skånsk och jag kommer inte förstå ett ord den där personen säger. Yep, jag förstår inte den skånska dialekten. Jag förstår norska men inte skånska. Hur som helst, eftersom den allra minsta saken kan skaka om mig just nu, så är hela den här situationen ångestskapande för mig.