Is this my life?

Det gick rätt bra på psykjouren igår. De vägrade ge mig benzo eftersom de anser att det kan öka impulserna för Borderline-patienter. Konstigt nog har jag aldrig känt av det förut. Jag tror nog att det också har att göra med vad som står i min journal, allt som idiotläkaren har skrivit. Jag fick till och med veta att idiotläkaren just nu är vikarie som ledningschefen över slutenvården. Så jag avböjde inläggning. Jag fick några Seroquel hem med mig, som behovsmedicin. Den används egentligen mot psykoser så jag var väldigt tveksamt. Och efter att ha läst om alla biverkningar ville jag inte ta den alls. Speciellt eftersom det inte stod någonstans att den kan vara ångestdämpande.

Pojkvännen och jag hade ett stort bråk på kvällen. Jag tog Seroquel eftersom jag kände mig tvungen att göra det, pojkvännen ställde ultimatum. Sedan stängde jag in mig i badrummet och började hyperventilera. Jag fick panikångest och bröt helt ihop. Psykjouren hade redan stängt och så pojkvännen pratade med någon sjuksköterska som bestämde sig för att skicka en ambulans hit. Helt onödigt tycker jag. Jag pratade med ambulanspersonalen och de körde mig till psykakuten på St:Görans. Där fick jag vänta i två och halv timme (akut my ass) och efter 15 minuter med en läkare fick jag åka hem igen. Jag fick ett recept på Seroquel men självklart ingen benzo (undrar verkligen vad idiotläkaren har skrivit i min journal). Jag har dock inte bestämt mig än om jag tycker att Seroquel hjälper och jag är fortfarande livrädd för biverkningarna.

Drama, drama, drama.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0