Miss Zombilicious - annorlunda

På onsdag ska jag träffa C. Jag vet inte om jag vill gå dit eller inte. Det känns lite konstigt efter bråket med idiotläkaren men å andra sidan kan jag ju inte vara helt utan vårdkontakt tills jag kan gå till den nya öppenvårdsmottagningen. C kommer ändå ha semester snart så det blir inte så många möten till. Dessutom behöver jag snart ny Propavan och det är nog smart att nämna det på onsdag då. Jag har fått en hemuppgift som jag funderar över i flera dagar nu. Jag ska identifiera en känsla och undersöka hur den uppstod och vad den fyller för en funktion. Problemet är att jag aldrig uttrycka mina känslor, alltså jag uttrycker dem inte extremt och jag har oftast problemet att jag inte ens kan säga vilken känsla jag har. Om vi nu tar ilska så är jag egentligen aldrig uttryckt arg. Jag är arg i tystnad. Eller rädsla, det är samma sak. Jag säger aldrig "Jag är rädd". Jag förstår konceptet med övningen och jag skulle kunna fejka det och bara skriva något som jag vet hon vill läsa. MEN: varför kan jag inte identifiera mina känslor? Vad fan är fel med mig? Det händer ofta att pojkvännen vill att jag berättar vad som händer inom mig, vad som är problemet och jag svarar alltid med "Jag vet inte". Men det händer endast med negativa känslor. Det har nog med kaos att göra, kaoset inom mig som blandar ihop allt till en heterogen soppa men utan påtagliga beståndsdelar. Jag är en jobbig människa.

*för många tankar*