Miss Zombilicious - annorlunda

Det gick upp och ner för mig idag. Jag hade ett sammanbrott på förmiddagen. Allting kändes så värdelöst. Självhatet tog över. Jag grät och skrek. Jag betedde mig nog som en tonåring. Jag ville slänga alla mina kläder. Jag ville aldrig gå ut igen. Som sagt, fjortis-style. Men sedan åkte vi in till stan och mitt humör blev lite bättre. Fastän jag kände mig väldigt obekvämt, fet, oattraktiv, icke-älskvärd. Jag köpte hårfärg. Det blir rött på sidorna. Det var varmt och alla kvinnor var halvnakna och snygga. Ush, och jag ville bara gömma mig. Sedan åkte vi för att handla lite mat. Vi hamnade vid en strand i Älvsjö och jag badade lite med fötterna. Vattnet var inte så kallt som jag hade förväntat mig. Vi satt i skuggan och njöt av sommaren. Jo, och på kvällen, efter jag hade paniktränat (uh, jag är så fet, jag måste träna, vem bryr sig att det är 30°C i lägenheten) bröt jag ihop igen. Bra det. Nu är jag helt slutkörd och på allvar trött på ångesten. Jag hoppas att jag kan somna senare.

Det blir lite Henry James nu. Jag har blättrat lite i "Filosofins historia" idag och läste om Sartre och hans Simone. Jag skulle ha levt under den tiden i Paris, jag hade varit en av existentialisterna, hade burit svart (surprise) och hade kämpat för något nordafrikanskt land, kvinnornas rättigheter och socialism. Men näh, jag lever i 2000-talets Sverige utan någon motivation och kampglöd. Sartre hade nog motiverat mig.