Frustration
Jag förstår inte mitt mående. Jag är så rastlös i hjärnan, ingenting kan roa mig, jag kan inte fokusera, jag hittar ingenting som kan fylla den här tomheten som breder sig ut inom mig. Idag och igår samma sak. Och denna frustration. Jag slog i en hel del saker idag. Det är nog därför min arm och min hand gör ont. Eller så är det någon biverkning. Jag förstår inte mig själv. Det värsta är de återkommande suizidtendenserna. De där tankarna som inte låter mig vara ifred. De kommer ju ifrån mig, det är som en längtan efter en enkel lösning. Det som mest skrämmer mig i de stunderna jag känner något slags styrka är hur jag redan har planerat allt. Hur allting bara kan hända när det brister. Jag är rädd för mig själv samtidigt som jag ju förstår mig själv. Men hur lite ork jag än har så ska jag kämpa, kämpa emot mig själv, kämpa för mig själv. Jag är så trött på allt det här. Kan det inte vara 2009 igen, året då jag för en gångs skull mådde bra, året då jag presterade och var social och lycklig? *gnäll*
Idag hade jag nog sista mötet med C. Vi pratade självklart inte om att identifiera känslor. Jag hade ju jobbat med, oschysst. Jag berättade om hur jag mår, om vad som hade hänt, om mina rädslor, om att det har gått nedåt på riktigt igen. Hon sa ingenting. Jo, hon sa att jag måste ringa till psykjouren när jag mår sämst. Men de har ju inte riktigt hjälpt mig förra vecka och jag är fortfarande rädd för att bli inlagd. Grejen är, tvångsinläggning händer nog inte så ofta och om de skulle råda mig att frivilligt läggas skulle jag nog säga ja. Men det ska egentligen inte hända. Hur som helst, C kommer att ha 4 veckors semester så vi bokade ingen ny tid. Vi kommer nog aldrig träffas igen. Det enda jag fick av henne idag var några tips om böcker som jag ändå inte kommer att kolla upp. Hon sa jag skulle kunna förberedda mig inför DBT:n men jag vill inte läsa dem, jag är redan så lite övertygad om självhjälp och mindfulness. Att läsa sådana böcker skulle bara göra mig ännu tveksamare. Jag känner ju mig själv. Jag har funderat lite över psykoterapi men jag vet för mycket om Freud och jag tror inte på det omedvetna. Blah. Jag har i alla fall ingen psykkontakt just nu och det känns otryggt. Läkaren kan man inte nå (och jag vill ju inte träffa honom) och min stödkontakt är på semester. Jag vet inte när jag kommer att höra från den nya mottagningen, jag har hört idag att de är sommarstängd i två veckor snart. Otrygghet.
Jag känner mig så stressad av plugget redan. Det handlar för det mesta om min oförmåga att förstå Foucault. Det är så jobbigt att läsa honom, att förstå vad han egentligen vill komma fram till, vad själva poängen är. Och så ska vi redan nu hitta ett tema för hemtentan, vi ska hitta någon "fiktion" som vi ska undersöka med hjälp av socialkontruktionism. Inte konstruktivism utan konstruktionism. Det är nog en teori jag vet så gott som ingenting om. Och hur ska jag veta vilken "fiktion" skulle kunna undersökas om jag inte vet någoting om verktyget? Jag känner mig så jävla dum! Jag tror att det stod något om det i föreläsningen hon hade laddat upp idag, måste läsa det igen. Men det ser ut som om allting handlar bara om Foucault. Frusterande. Jag saknar min marxistiska litteraturteori, den är enkel och strukturerad. Jag är så rädd att jag inte kommer klara av det här.
Jag hade ett konstigt samtal med en afrikansk kille i hissen här i huset idag. Han ställde mig en massa frågor och gav mig en massa komplimang. Och självklart vet han nu att jag bor i det här huset och också på vilken våning (jag tryckte ju på knappen i hissen). Så nu har jag blivit lite paranoid och tror att han kommer komma hit och våldta mig. Jag tycker inte om om folk ger mig komplimang när det gäller mitt utseende, jag blir alltid misstänksam.
Och så strular bilen. Någonting med bromsväskan som pojkvännen försökte fixa men inte lyckades. Så nu måste bilen nog till verkstaden och det blir dyrt. Jag har fortfarande lite (!!!) pengar sparade men dessa kronor kommer nog gå åt reparationen. Jag undrar hur jag kommer att klara den här sommaren, och om jag inte pluggar under hösten (just nu ser det inte ut som om jag skulle kunna klara det ...) så blir det inga pengar tills .. jo, kanske våren?!? Fan.
Idag hade jag nog sista mötet med C. Vi pratade självklart inte om att identifiera känslor. Jag hade ju jobbat med, oschysst. Jag berättade om hur jag mår, om vad som hade hänt, om mina rädslor, om att det har gått nedåt på riktigt igen. Hon sa ingenting. Jo, hon sa att jag måste ringa till psykjouren när jag mår sämst. Men de har ju inte riktigt hjälpt mig förra vecka och jag är fortfarande rädd för att bli inlagd. Grejen är, tvångsinläggning händer nog inte så ofta och om de skulle råda mig att frivilligt läggas skulle jag nog säga ja. Men det ska egentligen inte hända. Hur som helst, C kommer att ha 4 veckors semester så vi bokade ingen ny tid. Vi kommer nog aldrig träffas igen. Det enda jag fick av henne idag var några tips om böcker som jag ändå inte kommer att kolla upp. Hon sa jag skulle kunna förberedda mig inför DBT:n men jag vill inte läsa dem, jag är redan så lite övertygad om självhjälp och mindfulness. Att läsa sådana böcker skulle bara göra mig ännu tveksamare. Jag känner ju mig själv. Jag har funderat lite över psykoterapi men jag vet för mycket om Freud och jag tror inte på det omedvetna. Blah. Jag har i alla fall ingen psykkontakt just nu och det känns otryggt. Läkaren kan man inte nå (och jag vill ju inte träffa honom) och min stödkontakt är på semester. Jag vet inte när jag kommer att höra från den nya mottagningen, jag har hört idag att de är sommarstängd i två veckor snart. Otrygghet.
Jag känner mig så stressad av plugget redan. Det handlar för det mesta om min oförmåga att förstå Foucault. Det är så jobbigt att läsa honom, att förstå vad han egentligen vill komma fram till, vad själva poängen är. Och så ska vi redan nu hitta ett tema för hemtentan, vi ska hitta någon "fiktion" som vi ska undersöka med hjälp av socialkontruktionism. Inte konstruktivism utan konstruktionism. Det är nog en teori jag vet så gott som ingenting om. Och hur ska jag veta vilken "fiktion" skulle kunna undersökas om jag inte vet någoting om verktyget? Jag känner mig så jävla dum! Jag tror att det stod något om det i föreläsningen hon hade laddat upp idag, måste läsa det igen. Men det ser ut som om allting handlar bara om Foucault. Frusterande. Jag saknar min marxistiska litteraturteori, den är enkel och strukturerad. Jag är så rädd att jag inte kommer klara av det här.
Jag hade ett konstigt samtal med en afrikansk kille i hissen här i huset idag. Han ställde mig en massa frågor och gav mig en massa komplimang. Och självklart vet han nu att jag bor i det här huset och också på vilken våning (jag tryckte ju på knappen i hissen). Så nu har jag blivit lite paranoid och tror att han kommer komma hit och våldta mig. Jag tycker inte om om folk ger mig komplimang när det gäller mitt utseende, jag blir alltid misstänksam.
Och så strular bilen. Någonting med bromsväskan som pojkvännen försökte fixa men inte lyckades. Så nu måste bilen nog till verkstaden och det blir dyrt. Jag har fortfarande lite (!!!) pengar sparade men dessa kronor kommer nog gå åt reparationen. Jag undrar hur jag kommer att klara den här sommaren, och om jag inte pluggar under hösten (just nu ser det inte ut som om jag skulle kunna klara det ...) så blir det inga pengar tills .. jo, kanske våren?!? Fan.
Kommentarer
Trackback
