Miss Zombilicious - annorlunda

Värdelöshet. Det ordet som bäst beskriver mig och mitt liv just nu. Jag kommer inte ens ihåg vad jag gjorde igår. Idag har jag sjävklart försovit (sömtabletterna hjälper inte längre och det är inte lätt att somna med en massa oro i kroppen och hjärnan) mig och så har jag missat ett telefonsamtal från C. Vem ringer klockan 8 på morgonen?!? Jag behöver ju veta hur jag ska göra med stämningsstabilisatorn. Jag har endast två piller kvar och vill sluta med dem. Men jag vet inte om det bara går att sluta utan nedtrappning. Allt hon sa på telefonsvararen var att jag ska prata med läkaren om det på mötet om en vecka. Argh. Så jag har pratat in i hennes telefonsvarare. Igen. Det här blir verkligen löjligt.

Idag börjar sommarkursen. Jag har kollat forumet (eller jo, First Client programmet som faktiskt verkar rätt kul, det är som ett eget system med chat och allt sådant) och egentligen börjar allting nästa vecka. Tills dess måste jag bara lämna in en personlig presentation. Ingen stress än. Men jag har inte hittat alla böcker än. Har någon Michael Romkeys "I Vampire" och kan låna den till mig? Den andra boken är en avhandling från USA och den finns typ ingenstans alls att låna. Bra det.

Pojkvännen har ringt till Sofiahemmet i Stockholm, en privatklinik med en massa psykiater. Men de tar bara emot en om det finns en remiss eller om man har en privatförsäkring. Så pojkvännen försöker fixa en remiss för mig från sin husläkare. Alla dessa komplikationer.

Jag har inte tränat än. Solen står på vår lägenhet under morgonarna och förmiddagarna. Och det känns just nu som en sauna här inne. Katten har gömt sig i skuggan, under en stol. Kanske jag ska joina henne? Det blir nog träning ikväll. Resten av dagen ska jag spendera med att banka mitt huvud mot väggen och försök till att svimma. Jag tror att vara helt knockat ut vore rätt bra. Jag fattar inte varför ångestnivån alltid måste stiga som fan när jag är ensam hemma. Så irriterande!!!