Fjodor Dostojevskij - Idioten
Fjodor Dostojevskijs roman är en underbar blandning av diskussioner om moral, kärlek, tro och livets mening. Idioten handlar om furst Mysjkins inträde i det ryska societetslivet med alla dess intriger, lögner, ytligheter och moral. Det är en roman om det ryska sällskapslivet, en kritik på olika grenar av societeten. Dostojevskij har inte endast skapat karaktärer som passar i Rysslands 1800-tal utan karaktärer som kan användas som typer och som återfinns nästan överallt och genom alla tider.
Furst Mysjkin återvänder till Ryssland (St: Petersburg) efter ett längre tid hos ett sanatorium i Schweiz. På tåget träffar han Rogozjin genom vilken han lär känna vissa personer i högre kretsar. De viktigaste familjerna i romanen är familjen kring generalen Ivolgin, familjen kring generalen Lepantin och familjen kring Lebedjev. Fursten ärver en stor summa pengar och detta ger honom en bra ställning inom St: Petersburgs societetsliv och i salongerna. Han blir kär i den vackra men galna Nasstassia Fillipanova och senare i romanen visar han även känslor för Agalja, dottern till generalen Lepantin.
Det finns en allvetande berättare som ibland i nästan vänskapligt ton diskuterar händelser eller beskriver platser. Men det huvudsakliga i romanen är dialoger, möten, monologer och stridigheter mellan karaktärerna. Detta skapar för läsaren en livlig känsla av samhörighet med karaktärerna och själva utvecklingen.
Furst Mykjin är huvudpersonen i romanen och man följer honom från möte till möte. Han representerar det goda, det naiva, det snälla. Och det är på grund av hans goda väsen som han till slut går under. Han tror på allt som folk säger, han litar på olika människors berättelser och han försöker hjälpa när det går. Han kan nästan anses som den ryska Parzival. Han träffar på människor som alla följer egna intressen och försöker lura honom eller gör narr av honom på grund av hans goda och naiva livsinställning (därav ”idiot”). Men ändå hyser de flesta karaktärer stor respekt för honom. Männen framställs som ivriga soldater, kämpare, businessman och älskare. Kvinnor å andra sidan verkar för det mesta hysteriska, gråtfärdiga, ja, rentav galna. Det är den stora svagheten i romanen, kvinnor framställs endast i dåliga dagar utan någon större karaktärsutveckling.
Romanen kan tolkas på många olika plan: det psykologiska (galenhet, ångest, epilepsi förekommer i stor utsträckning), det samhälleliga (Dostojevskij har definitivt haft en kritik av samhället i huvudet när han skrev romanen), det mänskliga (kärlek, hat, intriger) eller också det politiska/ filosofiska (politik, filosofi, anarki, socialism, tro diskuteras flitigt bland karaktärerna).
Vad man än nu tycker om rysk realism så har den här romanen också en nyare, fräschare sida att bidra till denna genre. En sak som försvårade läsningen för mig var alla dessa ryska namn och smeknamn, det gick så långt att jag fick skriva ner en lista en karaktärerna för att komma ihåg vem som var vem. ”Idioten” är en fantastisk skriven roman med många olika perspektiv, attityder och människor. Jag kan dessutom rekommendera översättningen av Staffan Dahl som till och med i fotnoter förklarade aspekter som en icke-rysk läsare annars hade haft problem med.
