Miss Zombilicious - annorlunda

Jag har haft en konstig dag. Det gick upp och ner hela tiden. PMS? Jag vaknade med en rejäl ångest men jag gick emot känslan (som det så skönt heter inom psykiatrin) och försökte samtala med min mor. Jag tränade. Jag gick ut och handlade. Så jag gjorde en hel del saker som jag egentligen undvika göra när jag mår sämst. Senare blev jag aggressiv, på något sätt var allt och alla kring mig irriterande. På eftermiddagen var jag nästan maniskt glad. Och nu är jag ledsen och tankarna rör sig runt oviktiga ting som oroar mig.

Imorgon återvänder min mor till Tyskland. Jag undrar hur ensamheten kommer att påverka mig. Även om jag har längtat efter att vara själv och kunna vara mig själv, så var min mors besök positivt för mig. Jag var tvingat till att lämna lägenheten, att vara social, att kämpa ännu mer emot ångesten. Jag ser fram emot att kunna gråta, att kunna skrika ut min smärta igen. En annan sak: jag har inte "rispat" mig sedan hon har kommit. Alltså jag har ju ändå inte gjort det regelbundet. Men med henne här var jag på något sätt hämnat. Det var jobbigt men nog bra. Nu tar rädslan över, rädslan för att inte vara tvingat till att fungera.

C ringde idag. Jag har en tid med henne på måndag morgon. Jag hoppas verkligen att vi diskuterar läkarebytet då. Nu då jag har bestämt mig vad jag vill göra, vill jag att det händer så snabbt som möjligt så jag får den hjälp jag förtjänar.

Jag äter glass. Snart vill jag fortsätta läsa Henry James. Yeah.