Bram Stoker - Dracula
Ibland älskar jag att läsa böcker flera gånger, man upptäcker alltid någonting nytt, man hittar detaljer som man under första läsningen inte hade uppmärksammat eftersom de inte bidrar till huvudhandlingen. Bram Stokers roman är ju en av klassikerna och historien har varit underlag för många filmer (den bästa av dessa adaptioner är Todd Brownings ”Dracula” med Bela Lugosi.!)
De flesta känner nog till historien. Den unge advokaten Jonathan Harker åker till Transsylvanien för att hjälpa Greve Dracula att förbereda sin flytt till England. I Draculas slott händer en hel del märkliga ting och Harker behöver fly stället. Hans förlovade Mina och hennes vän Lucy är i England då greven anländer med ett skepp och det tar endast en kort tid tills Lucy insjuknar. Hon får hjälp av Dr Seward och Van Helsing, hennes fastman Arthur och amerikanen Quincy. Men hon dör och de behöver döda hennes kropp en gång till eftersom hon hade blivit vampyr. Nu börjar romanen inrikta sig på jakten på greven Dracula, för att besegra ondskan. Man knyter ihop de olika historierna och kunskaperna och närmar sig allt mer Dracula. Mina blir biten av vampyrkungen och börjar må allt sämre. Nu beger sig hela sällskapet till Östeuropa för att döda den onda greven. Efter en lång jakt genom skog, vatten och väg hittar de grevens kista som transporteras av ett gäng zigenare. Dracula dödas och Mina blir människa igen.
Det som mest tilltalar mig med romanen är dess stil. Jag har alltid haft en kärlek för brevromaner och denna roman kan nog kallas för en brevroman. Den utgörs av huvudpersonernas dagboksinlägg och brev. Det finns alltså flera perspektiv på händelserna. Dessutom får man veta om allt utanför huvudpersonerna kunskap genom tidningsartiklar.
Romanen är inte lika kuslig som man kanske förväntar sig. Men den är på något sätt ett dokument för olika vidskepelser och tidens anda. Om verkliga historiska händelser ligger till grunden av romanen är nog inte bevisat, det finns endast några indikationer som pekar mot olika kända personer och situationer. Det finns några negativa ting att anmärka. Även om boken innehåller olika perspektiv så används alltid samma stil så man får inte känslan av att olika personer har skrivit dessa brev och dagboksinlägg. Dessutom saknar jag Draculas perspektiv. Även om han är den onde så hade det varit intressant att få veta om hans bakgrund, hans perspektiv.
Boken kallas för klassiker och sådana är nog alltid värda att läsa. ”Dracula” är den mest kända vampyrromanen och skiljer sig på många sätt från de mesiga vampyrporträtten i dagens litteratur. Det finns ingen mörk romantik, ingen dödslängtan, inga rebelliska ungdomar. Läs Bram Stokers ”Dracula”!
