Miss Zombilicious - annorlunda

Jag har precis tagit en Atarax. Det betyder att kvällen och hela dagen imorgon kommer att vara förstörda. Men jag har nu fått nog av ångesten. Och jag tar hellre Atarax än Theralen. Atarax gör mig också trött vilket är bra eftersom jag måste försöka hoppa över mina sömnmediciner under några dagar. Jag har inte så många tabletter kvar och jag vet inte om idiotläkaren kommer att ge mig fler eftersom jag har önskat ett läkarbyte. Pojkvännen sa att jag skulle ta en Oxascand (benzo) men jag vägrar. Jag vill inte ta något som jag inte har fått av idiotläkaren. Dessutom kan jag inte ljuga så jag skulle förmodligen berätta för C om jag har tagit någon benzo. Det är komplicerat att vara en ärlig människa. Hur som helst, nu väntar jag på att Ataraxen börjar verka och så är det hejdå världen i 24 timmar. Jag hoppas verkligen att jag snart får träffa en annan läkare så jag får något annat lugnande. Benzo, Lyrica, jag bryr mig inte.

Jag vaknade klockan 6 på morgonen eftersom jag hade mensvärk från helvetet. Jag tog smärtstillande och somnade om. Jag hade hemka mardrömmar om män som ströp min katt, sedan bröt hennes nacke och sedan lämnade rummet skrattande. Ush.

Idag har min mamma åkt. Nu saknar jag henne. Jag märker hur det är bra för mig att ha någon som hela tiden vill ha min uppmärksamhet. Som håller mig upptagen. Jag har nämligen inte gjort någonting av betydelse idag. Jag har gråtit. Jag har egentligen nästan bara legat i sängen. Och så fick jag ett sms från en kompis som hade stark panikångest och som ville ha min hjälp. Jag sa åt henne att ringa till psykjouren och sedan åka dit för att antingen läggas in eller få något lugnande. Men hon tordes inte ringa utan gömde sig hemma. Det har nog att göra med att hon inte kan prata svenska. Jag har inte hört från henne under några timmar så jag är lite orolig. Hon är ju en jättesnäll tjej! Men jag vet ju hur det är. Jag vill inte heller ringa till psykjouren när jag mår sämst. Jag är bara för rädd för att vara inlagd igen. Hellre dör jag (no pun intended).(Jag har förresten träffat henne på psykavdelningen där vi diskuterade Nietzsche, anarkism, Marx, Bukowski och Dostojevskij. Alla andra tittade på oss som om vi vore konstiga. Haha, och det är något speciellt, att vara de konstiga på en psykavdelning).

Jag har ingen aning vad jag ska göra under helgen. Just nu vill jag bara gömma mig i sängen. Träna måste jag. Jag har dessutom en massa brev och meddelanden på Facebook att svara på. Jag ska i alla fall inte lämna lägenheten.

(Förmodligen förstår ingen "rubriken" - det är typ ett svärd med två vassa sidor men det har blivit en metafor, en sägelse i det tyska språket: att någonting har två sidor, någoting positivt och någonting negativt; att någonting är ambivalent och inte ensidigt.)