Miss Zombilicious - annorlunda

Jag har inte särskilt mycket att berätta. Jag har haft tur och ångesten höll sig nästan helt borta idag. Jag har nog hittat något som hjälper mot svag ångest: att hålla sig upptagen. Och sömn, sömn är viktig. Jag sov länge idag och var nästan utvilad. Men sedan kom skuldkänslorna, att jag har sovit bort hela morgonen, vad jag redan kunde ha gjort. Jo, men som sagt, jag klarade mig rätt bra.

Jag har skrivit klart ett långt brev, jag har tränat, jag har lagat mat, jag har städat lite. Och så var fina Adam på besök. Vi satt i timmar och pratade. Jag fattar inte varför men det gick hur bra som helst att ha någon här. Jag måste tvinga mig till att göra saker. Kanske allting är inte så farligt som jag tror. Men imorgon har jag nog en hel annan åsikt. Bara låta djävulsångesten kommer och jag kommer bli som en rädd liten flicka.

Pojkvännen har kontaktat tre privatläkare idag. Två har ringt tillbaka så länge och båda tyckte att min situation och mitt mående är för komplicerade och tuff för dem. Men jag ska inte ge upp än. Om ingen läkare vill ta emot mig och det kommer att ta flera månader att komma in på en annan öppenvårdsmottagning, jo, vad ska jag göra då? Jag är så orolig.