Hjärnsläpp
JAG.ORKAR.INTE.MER. (Jag förstår inte varifrån min ångest kommer. Det måste ju finnas en utlösare. Jag förstår bara inte. Jag har känt mig som en zombie idag på grund av Ataraxen. Och när den äntligen hade gått ur kroppen kom ångesten. Jag tittade på en diskussion om psykisk ohälsa. Bra att jag inte är en gammal man med alkohlproblem, annars skulle jag redan har tagit livet av mig. Dessutom har jag lärt mig att kvinnor inte lyckas lika ofta med självmord som män. Kvinnor använder sig av tabletter för att ta livet av sig och det fungerar inte alltid. Medan män skjuter sig och det verkar fungera bättre. Jag känner mig upplyst. Den här dagen har gått förbi utan att jag har gjort någonting av betydelse. Jag har funderat över meningen med livet. Att existera kan ju inte vara meningen. Jag bollade fram olika filosofiska idéer och kom fram till att Sartre har fel. Hur kan man leva livet bättre om man inte förnekar döden längre? Okej, jag kommer att dö. Så nu kommer mitt liv bli rikare? Kanske jag ska följa Schopenhauer. Det finns ingen individuell vilja, det finns inget individuellt liv. Utan vi är alla styrda av alltets vilja, instinkten och fortplantingsimpulsen. Bra det, då behöver man ju inte ta något ansvar. Nästan som med kristendomen: Vi är ändå alla fördömda till att lida. Tyvärr finns det dock inget paradis som väntar på oss, och ingen botgörelse. Eftersom det finns ingen Gud. Så Schopenhauer och Sarte blandad: Live with it and suck it up. Varför försöker jag ens tänka?!? Jag kommer ändå inte fram till något. Jag babblar bara obetydliga dumheter.)
Kommentarer
Trackback
